Norrköping-krönika om Masse & Mulle

“Masse” och “Mulle” Holmqvist

Den ene var högrest, stark och atletisk. Den andre kort, rundlagd, tunnhårig – men med magiska fötter. Oskar och Erik Holmqvist var bröderna från Emmaboda som blev Smålands första landslagsmän och två pusselbitar i IFK:s första guldlag.

Det är som hämtat ur en Bustertidning. Den ene brodern såg ut som man föreställer sig att en fotbollsspelare ska se ut. Den andre såg ut som en liten farbror – kort, tunnhårig, aningen rundlagd. Men spela fotboll kunde de, bröderna från mörkaste Småland.

Våren 1939 hade IFK Norrköping fallit i det allsvenska kvalet mot Hammarby. Spelmässigt var man överlägsna men laget hade inte tillräckligt effektiva forwards. Einar ”Gåsa” Dusén var både engagerad i IFK och skribent i tidningen Idrottsbladet. Under en tågresa kom han i samspråk med en konduktör som hade ett tips:

”I Emmaboda, nere i mörka Småland, finner du ett par prima fotbollsljus vid namn Erik och Oskar Holmqvist, och dem ska du försöka värva, ty de äro värda att visas upp för en större fotbollspublik. Lägg det på minnet, broder Dusén.”

Oskar ”Masse” (född 1914) och Erik ”Mulle” (född 1917) Holmqvist hade alltså börjat göra sig ett namn under sent 1930-tal hemma i Emmaboda. ”Masse” som kraftfull center och ”Mulle” som teknisk framspelare. Sommaren 1939 hade de flera klubbar efter sig. Först tackade de ja till att spela för IFK Norrköping, men ändrade sig och gick till Huskvarna i stället. De spelade en sommarturné för smålandslaget men sen lyckades IFK:s Dusén och värvarkungen Carl-Elis ”Nalle” Halldén övertyga dem att komma till IFK.

Fast det här med regelrätta värvningar var inte tillåtet vid den här tiden. Däremot var det tillåtet att flytta till en annan stad på grund av arbete och därefter söka upp en klubb, men klubben fick inte officiellt förmedla arbetet. Ett sätt att komma runt detta var att använda sig av personer som Einar Dusén som inte officiellt hade någon ställning i klubben.

Den tidens bestämmelser innebar också att spelare var tvungna att vänta i 90 dagar innan man fick representera en ny klubb. Pikant nog innebar detta att brödernas första match skulle bli på bortaplan mot just Huskvarna. Det blev förstås en speciell match. ”Smockan hängde i luften”, står det i IFK Norrköpings 100-årsbok. Men matchen slutade 1-1 och ”Mulle” gjorde IFK:s mål.

Väl på plats i Norrköping jobbade ”Mulle” som svetsare på Manus fabriker som låg på Lindövägen och tillverkade mjölkmaskiner. ”Masse” blev chaufför på Litografen en utspark därifrån.

Säsongen 1939/1940 slutade med allsvenskt avancemang för IFK Norrköping. Bröderna gjorde två mål vardera i kvalmöten med Reymersholm. Året därpå var bröderna Holmqvist högst delaktiga i att etablera IFK som ett stabilt allsvenskt lag. ”Masse” blev lagets bästa målskytt och ”Mulle” tvåa i interna skytteligan.Där Masse var mer kraftfull och rakt på sak var “Mulle” mer spektakulär i sin spelstil.

“Han är mjuk i kroppen som en kattunge, och när man ser honom i arbete, så påminner han närmast om en kattunge som leker med ett garnnystan” skrev R:et Eklöw om “Mulle” som snart blev en av Allsvenskans främsta speluppläggare.

Även om bröderna var rätt olika som spelartyper hade de också en del gemensamt. Bägge beskrevs som matchvinnare och kämpar som aldrig gav upp en målchans innan bollen verkligen var död.

Hösten 1940 var det dags för ”Mulle” att göra debut i landslaget. Bortamatch mot Danmark i Köpenhamn var bland det största en svensk fotbollsspelare kunde få vara med om på den här tiden och inför 40 000 åskådare gjorde ”Mulle” två mål när Sverige hämtade upp till 3-3. I tidningen Arbetet skrev Harry Lundahl: "Smålänningen gjorde två mål (vilket är bra) — men gjorde ingenting i övrigt (vilket är mindre bra)”.

Året därpå fick han sällskap av storebrorsan som gick in som center när Sverige slog Tyskland med 4-2. Idag är matchen kanske mest känd för att såväl de tyska spelarna som Sveriges kung Gustav V gjorde hitlerhälsning inför matchen.

Det blev inte så värst många fler landskamper för bröderna. ”Mulle” var ofta fruktansvärt nervös inför de stora matcherna och kunde inte alltid göra sig själv rättvisa. ”Masse” blev med tiden försvarare – dels för att göra plats för andra spelare i anfallet, men också för att han med sin fysik och huvudspel var ett utmärkt försvarsämne.

Den 30 maj 1943 blev bröderna Holmqvist historiska. Då säkrade IFK Norrköping sitt första SM-guld någonsin genom att slå Degerfors hemma med 2-1. IFK:s bägge mål gjordes av Sven Person och Degerfors av en viss Gunnar Nordahl. Senare samma år vann även IFK sin första titel i Svenska Cupen genom att slå AIK i omspel med 5-2.

”Masse” och ”Mulle” var självklara startmän under många år i IFK. De vann fem SM-guld vardera under 1940-talet och var även med på den legendariska Englandsturnén 1946 där ”Masse” 32 år gammal något oväntat utmärkte sig som en av de främsta spelarna.

I slutet av 1940-talet började de bägge bröderna se slutet på karriären. ”Masse” gjorde sin sista match för IFK våren 1948 och ”Mulle” sin drygt två år senare. Men det var inte slutet för släkten Holmqvist i IFK Norrköping. Brödernas brorson Lennart ”Lill-Mulle” Holmqvist gjorde nämligen ett antal säsonger och tog två SM-guld för IFK på 1950-talet. Några år senare var det dags för Oskars son Leif ”Lill-Masse” Holmqvist att dra på sig den vita tröjan. Men det är, som det brukar heta, en helt annan historia…

MÅRTEN MELLBERG

Tommy Flemmingsson Tävlingsbitansvarig