Ur ett brinnande intresse för boule och vänskap föddes Malmö Petank Klubb La Boule d’Or den 1 maj 1978. Hela 40 år senare samlades ett gäng vänner för att fira detta med en kväll fylld av sång, skratt, boule och en vandring genom historien.

För att transportera majoriteten av klubbens medlemmar norrut mot Ingelsträde, hyrdes en buss. Under den långa bussfärden påbörjades festligheterna med en skål för klubben, musikquiz på finska covers samt allsång.


En buss kommer lastad.

Väl i Ingelsträde välkomnade kvällens värd Simon Cohen med familj oss in i deras boulehall, där en välfylld buffé och allsköns drycker var framdukade. Under middagen smög Jean-Francois, en av klubbens fransmän, omkring mellan borden och bjöd på diverse suspekta franska förfriskningar.


Dagen till ära hade Simon tillverkat detta vackra och gedigna konstverk.

När magarna mättats var det så dags för kvällens hedersgäster att ta till orda. Vi hade lyckan att två av klubbens ursprungliga grundare Alain Lemaire samt Younes Becher förärade oss med sin närvaro och fick smaka frukten av det frö de planterade för 40 år sedan.

Alain berättade om klubbens tillkomst och om hur LBO fått sitt namn efter hans fars klubb i Calais. Alains far fick aldrig uppleva LBO på svensk mark då han gick bort året innan Malmöklubben grundades, men han hade nog varit stolt över oss. Det avslöjades även att bouleklubben Lillens vänner har ett nära förflutet med LBO då det visade sig att Alain även varit med att grunda den klubben, vilket kändes extra kul då en del i LBO även är medlemmar i LVÄ och vice versa.


Alain Lemaire i berättartagen

Därefter fortsatte en annan av klubbens gamla ordförande, Sven Bernstrup, att berätta om klubbens historia, följd av Nils-Olof Nilsson, även han tidigare ordförande för klubben. Slutligen hamnade berättandet i nutid och i nuvarande ordförande Fredrik Svenssons regi. Klubben är med sina 40 år en av de äldsta i landet och många historier om klubben och dess medlemmar berättades under kvällen, berättelser om framgång, motgång och nästan undergång. Medlemmar som har kommit, gått och återvänt till klubben. Ibland har gräset verkat grönare på andra sidan och spelare har provat lyckan i andra klubbar, men många har återvänt, för det är i LBO många av deras bästa minnen och upplevelser finns. Det är i LBO deras hjärtan finns och förhoppningsvis deras framtid.

Fram tills nyligen var Sven Bernstrup klubbens enda hedersmedlem. I år passade vi lägligt på att låta Alain Lemaire, Younes Becher och Nils-Olof Nilsson sälla sig till denna exklusiva skara.


Stolta och glada hedersmedlemmar

Efter maten spelades den första av tre lottade tripplar för att utse klubbmästaren som skulle ta hem det nyinstiftade vandringspriset. Prestigen var stor då vinnarens namn skulle bli det första som brändes in i vandringspokalen, som bestod av en tjock ekstomme med ett bouleklot och en av LBO:s speciella 40-årsjubileumslillar. Snabbt fylldes boulehallen av ekot efter järnträffar, dunset av kulor, glada tillrop och skrik av förtvivlan. Efter första matchen var det dags för kaffe och Nisses legendariska LBO-tårtor. Vi hann även med att leka roliga lekar under Natalie Cohens ledning. LBO:s medlemmar är nog skickligare på att spela boule än att vissla med munnen full av Mariekex och andra tokigheter.


Moqi och Alain, spelare från olika generationer av LBO, men tillsammans framgångsrika på gruset.

Efter fikat spelades de resterande två matcherna. En rolig match att följa var när Alain tillsammans med Clas Jansson tävlade ihop med Moqi Tayanin, en av klubbens juniorer, som de dessutom vann. För att öka stämningen hade LBO:arna satt ihop en egen spellista med musik, vilket uppskattades av Peo Larsson, Olof Svensson mfl. när de högt och inte särskilt vackert skrålade med i Whitney Houstons cover av Dolly Partons ”I will always love you”. Detta blir säkerligen ännu en anekdot i klubbens fortsatta historia.


Eva tar emot det nya vandringspriset med en rykande färsk inskription.

När dammet lagt sig och sången tystnat fick Eva Carlsson, med tre vinster och +21 i klotdiff, som första person lyfta vandringspokalen. Enligt Eva är det här det enda pris hon har framme, trots en lång boulekarriär med en diger skörd av pokaler och medaljer.


Värme, glädje och gemenskap över alla åldersgränser.

Mycket har hänt under de 40 år som gått, men kärleken till sporten och klubben är densamma nu som då. Hoppas att vi får anledning att fira många fler jubileer framöver!

Foton: Krister, Peppe och Fredrik
Text: Krister, Eva och Fredrik