Avslutar med flaggan i topp och revansch mot Munka Ljungby i

Lördagen den 12/10 var det dags att avsluta årets säsong på hemmaplan mot Munka Ljungby IF. Precis som Ängelholm var detta andra mötet för säsongen och tredje för året - första mötet under våren hade slutat med en ganska enkel seger, medan Munka i andra mötet tidigare under hösten hade erbjudit oväntat starkt motstånd med ett oavgjort resultat. Dock hade matchen dels präglats av ogynnsamma förhållanden, en del oflyt samt främst en stark insats av en individuellt spelare i Munka vilket hade tagit oss lite på sängen. Så snacket inför matchen handlade främst om att peppa tjejerna till revansch, att sätta en taktik som skulle minimera lägena för Munka men även fokus på att nyckeln till en stark prestation skulle vara att spela vårt eget spel och komma upp i vår egen nivå, oavsett motståndare.

Matchen drogs igång i ett böljande spel, och det skulle snabbt visa sig att den efter allt regnande höstslitna planen skulle erbjuda vissa utmaningar för dagen, men flera lite konstiga studsar där det både blev svårt att få kontroll över bollen och svårt att få till ett riktigt skarpt passningsspel. Under inledningen stod matchen och vägde utan ett tydligt övertag för något av lagen, och därför kom vårt första mål i 7:e minuten lite som en befrielse. Målet föranleddes av en lite komisk situation där vi precis bytt in Maja-Stina som anfallare, en något ovan position för henne, och precis innan målet hade undertecknad uppmanat henne till att trycka upp högre. Som tur var hann Maja-Stina inte agera på detta och Ronja passade en boll snett bakåt till Maja-Stina strax utanför straffområdet i en något tillbakadragen position, och där drog hon iväg ett högt direktskott i målvaktens bortre hörn. Resten av perioden handlade sedan mycket om kamp på mitten med fortsatta svårigheter med passningsspelet. Även om det inte skapades några riktigt farliga chanser var det ändå viss fördel Mörarp och det kändes som att vi hade bra kontroll på matchen.

I första periodvilan handlade det mesta om snackat om att försöka höja nivån något - även om vi gjort en stabil period kändes det lite som att vi gått på näst högsta växeln. Men även uppmaningar till att gå ut och ha roligt - det var ju trots allt årets sista seriematch, och därmed troligen vår sista 7-mannamatch.

Och direkt i andra perioden skulle vi få utdelning - i 1:a minuten spelade Elin fram Havanna i anfallsposition, varifrån hon avancerade rakt in mot mål och där mycket starkt tog sig in mellan backarna, vann den täta närkampen och petade bollen med sin vänsterfot mot bortre stolpen förbi målvakten. Och sedan skulle det inte dröja längre än till 3:e minuten innan nästa utökning kom. Denna gång var det Elin som bröt ett uppspel från Munka på mitten, drog förbi sin motståndare på högersidan och drog till med ett skott på halvdistans och 3-0. Även om vi som sagt redan innan detta hade bra kontroll på matchen kändes dessa båda mål direkt i början av andra perioden mycket sköna då en 1-0-ledning alltid är skör. Därefter skulle resten av perioden fortlöpa ganska likt den första, åter med ett visst övertag för Mörarp men utan några riktigt farliga chanser. i 17:e minuten skulle sedan en lite olycklig situation uppstå. Tidigare nämna mycket duktiga #20 i Munka lyckades finta våra backar ute på vår högerkant och drog sig inåt mitten mot yttre delen av straffområdet. I det läget fick hon bollen lite för långt ifrån sig, och Klara i målet som stod bra placerad en bit ut såg sin chans att hinna ut och avstyra chansen. Båda spelare fullföljer situationen med en rejäl smäll som följd, där Munka-spelaren dessutom landar på Klara i fallet, som får en rejäl smäll på axeln och måste utgå. Det ska dock understrykas att det på inget sätt var oschysst utan en situation där båda går in hårt och rent, och ren otur. Men det är också sådana situationer som visar fotbollens finaste sidor. Nämnda #20 var direkt framme och kollade till Klara och klappade om henne på vägen ut, och både ledare och avbytare från Munka var framme vid bänken för att kolla läget med Klara. Och för egen del fick vi behov av att akut sätta in en målvakt. Vi hade tidigare under matchen pratat lite med Maja och kollat om hon kunde tänka sig stå sista perioden då hon visat lite intresse under träningar, men inte helt bestämt något. Men när nu behovet av byte kom plötsligt och oförberett ställde hon upp utan att tveka, trots att hon då inte fick varken tid att förbereda sig eller värma upp alls. Mycket starkt och stort av Maja! Med endast ett par minuter kvar när spelet åter sattes igång stod sig 3-0 perioden ut.

Inför sista perioden pratade vi åter om vår egen nivå - alla var överens om att vi lyft oss i andra perioden, men om vi under första perioden haft en växel till att ge kändes det nu som att fortfarande hade en halv kvar. Och vi snackade åter om att gå ut och ha roligt i sista perioden, samt att nu stötta Maja ordentligt i målet, och därmed att vid tvekan ta säkra alternativ före osäkra.

Och åter skulle vi få en bra start av perioden - 4-0 kom åter redan en minut in i perioden då Lelle spelade fram Havanna som säkert satte bollen. Och endast ett par minuter senare hade Julle ett rungande ribbskott. Resten av perioden skulle sedan åter handla om mycket kamp och skulle bli ganska händelsefattig. Munka skulle få till ett par halvfarliga skott på distans, men då visade Maja stor trygghet i målet och plockade säkert ner dem. 4-0 stod sig därmed matchen ut.

När vi sammanfattar matchen kan vi som angivet ovan konstatera en match som handlade mer om kamp än skönspel, mycket pga den svårhanterliga planen, som både var lite ojämn och blöt som både gjorde det svårt att få kontroll över bollen samt leverera passningar med precision. Men också en match där vi åter visar stor styrka i press- och positionsspel, där motståndarna hade mycket svårt att komma till riktigt farliga chanser. Och matchbilden från senaste mötet såg vi inte alls mycket av - en stor eloge till våra tjejer som har disciplinen, mognaden och förmågan att ta till sig av taktik och coaching. Med det här resultatet kan vi nu alltså konstatera att vi gått helt obesegrade genom Serie Blå, med hela åtta vinster och endast en oavgjord (som sagt senaste mötet mot just Munka). Detta innefattade bland annat revanscher mot både Ängelholm och Förslöv som vi förlorade mot under våren, samt en total målskillnad på 38-12. Men egentligen är det inte resultaten som värmer mest, utan den utveckling våra tjejer visat under året, både individuellt och som lag. Men detta får vi chans att återkomma till när vi summerar hela året längre fram.

Anders Svensson Tränare