VIntercupens gruppspel avslutas med flaggan i topp

10/3 var det så dags för returen mot Uppåkra och sista gruppspelsmatchen i Vintercupen. Inför matchen påminde vi främst om den fina insatsen sist mot Höganäs när presspelet satt riktigt bra, men också om att gå in mer i situationerna i försvarsspelet - något som vi hade brustit i just mot Höganäs och som hade lett till majoriteten av deras mål. På morgonen hade vi fått in två sena återbud pga plötsliga sjukdomsfall, men lyckades snabbt få in två ersättare. Dock blev effekten att vi tappade två anfallare och fick in två backar, vilket skulle skapa lite oreda och vi ledare fick testa oss fram lite under matchen gällande vilka som skulle spela på vilka positioner, vilket skulle märkas under den inledande delen av matchen

När matchen drog igång var det direkt ett taggat lag som satte igång i högt tempo. Det offensiva presspelet satt riktigt bra och motståndarna hade svårt att etablera något riktigt tryck framåt samtidigt som vi skapade den ena halvchansen efter den andra, och väldigt många bra skottlägen. Men det var liksom att flytet inte riktigt var på vår sida - antingen gick bollen utanför, studsade från oss precis i skottögonblicket eller så räddade motståndarnas målvakt. Och vi kunde ironiskt nog trots alla backar ana något av en oreda i det defensiva arbetet där vi vid flera tillfällen antingen kom för högt upp och lämnade fria spelare bakom oss, eller tappade markeringar, framförallt vid inkasten. Så i 9:e minuten fick Uppåkra till ett halvfarligt anfall där vi hade svårt att få ut bollen ur vårt straffområde, och när väl vår mittback resolut gick in i situationen, precis som vi pratat om att vi skulle göra, ja då tog bollen rakt på den pressande Uppåkraspelaren, och vilket ställde vår målvakt och gick imål. Vid det läget kändes det lite som ett orättvist resultat om vi ska vara ärliga. Efter det gjorde vi lite omflyttningar i försvaret där vi främst bytte plats på en mittback och ytterback, samt bestämde att sätta en av våra naturliga mittbackar som anfallare resten av matchen. Och detta skulle ge riktigt bra effekt. Plötsligt hittade backarna mer rätt i sina nya positioner, och vi fick mer tyngd framåt och längre anfall. Pressen fortsatte därefter framåt, men utan att resultera i något mål.

Snacket i halvlek handlade om främst två saker - kör på på samma sätt och ha tålamod, det kommer lossna, men även att fullfölja situationer bättre. Man hade absolut tagit till sig av snacket inför matchen och gått in bra i situationer, men man gjorde oftast bara det i förstaläget. Vann man inte den så fullföljde man inte. Mao ta jobbet även i det man kallar andra- och tredjeläget, ända tills situationen är över

Andra perioden fortsatte sedan i precis samma mönster som första, med hög och bra press av oss, ett försvarsspel som nu satt riktigt bra när vi hittat rätt i positionerna och ett motståndarlag som trots intensivt kämpade visserligen lyckades hindra oss att skapa riktigt farliga chanser men som också inte riktigt kom till några farliga chanser alls. Känslan var dock att vi kom närmare och närmare ett mål, då antalet avslut både ökade och blev farligare med tiden. Och vi kunde också se många situationer där man gjorde precis som vi sa - fullföljde och kämpade hela vägen vilket också ledde till att flera tjejer skapade farliga chanser lite på egen hand. Så i mitten av perioden hade vi en lite rolig situation. Vår centrala anfallare hade blivit så frustrerad av att kämpa och skapa avslut efter avslut utan resultat att hon till slut rätt och slätt krävde att få bytas ut. Sagt och gjort - så fick det bli. Och vi ledare lade i princip hela hennes vila på att peppa och veva igång henne igen. Några minuter senare blir hon inbytt igen, och gör sedan mål direkt på första bolltouchen, med ett distinkt skott på halvdistans. Detta efter att hon tillsammans med en ytter satt bra press och tillsammans vunnit bollen. I 19:e minuten skulle vi sedan få utdelning igen. Detta efter ett heroiskt kämpande av en av våra yttrar som både vann och förlorade bollen ett antal gånger, trillade, reste på sig, brottades och på något sätt till slut fick fram bollen - åter till ovan nämnde anfallare som satte ett skott likt den första. Och direkt därefter blåstes andra perioden av.

Snacket i periodvilan var enkelt - gå ut och gör samman sak en period till

Och tredje perioden skulle bli mycket lik den andra. Bra och hög press, kämpande, fler och fler chanser framåt, men det intensivt kämpande motståndarlag som höll sifforna nere. Och när vi fick riktigt farliga målchanser då räddade antingen deras målvakt eller så var målramen i vägen. Så i 6:e minuten kom nästa utdelning. Detta åter efter att en av våra yttrar stod för en riktig kämpainsats på sin vänsterkant där hon inte gav upp efter att ha hamnat i närkamp utan körde på, tog sig hela vägen ner till kortsidan och avancerade därifrån parallellt med linjen in mot mål och fick tillslut iväg ett halvskott från mycket snäv vinkel, vilken tog i första stolpen, förbi deras målvakt parallellt med mållinjen, och där hade vårt högerytter letat sig in och satte den säkert i helt öppet mål. Ett tydligt exempel inte bara på att fortsätta kämpa, men även vikten av att som medspelare ge understöd och söka sig in mot mål för eventuella returer. Efter detta skulle vi fortsätta skapa chanser framåt, och första med ett par minuter kvar fick gästerna till några anfall, varav ett med ett riktigt bra skott strax utanför vårt straffområde på deras vänstersida, men då var vår målvakt bra med och stod bra placerad för att rädda bollen.

Så sammantaget en mycket bra insats av alla tjejer rakt igenom. Och det var framförallt kämpainsatsen och hur man under andra och tredje perioden fullföljde situationer i både andra- och tredjeläget, vilket ju låg bakom två av de tre målen, och där det tredje var just en effekt av presspelet som vi fokuserat och tränat så mycket på senaste månaderna. Så riktigt kul att se och ett kvitto på allt arbete tjejer och ledare lagt ner på detta

Anders Rosenlöf Tränare