Avslutning de luxe!

Efter en i princip perfekt säsong med serieseger och 91 plusmål var det ett självsäkert F0910 som bjöd in föräldralaget till säsongsavslutning.
Matchen slutade dock 1-4 (0-2, 0-1, 1-1) efter att föräldrarna chockat med en stenhård öppning. Det var ändå glada tongångar efter slutsignal bland tjejerna som tar steget upp i juniorgruppen efter sommaren.
 
Matchen inleddes med ett högt tempo och förvånansvärt hög press från föräldralaget. När tjejerna väl spelade igenom mittplan och närmade sig avslut saknades dock skymning framför Jocke Nord i föräldramålet som var omutlig de två första perioderna. Efter matchen öppnade han oväntat upp för en comeback på tävlingsnivå:
”50-årskrisen börjar ju närma sig och discgolfen ger inte riktigt tillräckligt med nerv inser jag efter en sån här drabbning” muttrade han genomsvettig några minuter efter slutsignal. Med tanke på att sportgruppen i huvudsak värvade från div 5-laget den gångna säsongen är det nog ingen orimlighet att Nord åtminstone får frågan inför nästa säsong. Återstår då att se hur förhandlingen i Hassle faller ut.
 
Matchen då? Ju längre tiden gick märktes att tjejernas kondition vann mark mot föräldrarnas tyngd. Men sin vana trogen hade Jocke ”Biffen” Svensson redan målat två gånger.
”Det är det här man lever för”, log han efter matchen, och lät hälsa att han på egen hand ska köra fyra fyspass i veckan med tjejerna fram till att de åker till Prag i sommar.
 
I sista perioden fick Nord till slut vika ner sig då måltjuven Lilly von Knorring körde sin patentare och vispade in en retur. Men då var tyvärr matchen redan avgjord. När föräldrarna dessutom under match fyllde på matchtruppen med tyngd i form av Magnus Bolin och fart med Benny Ebbesson lyckades de hålla emot tjejernas forcering. En godis- och kanelbullemumsande domare gjorde inte heller saken lättare för tjejerna.
 
När slutsignalen väl ljöd var det dock inga nedslagna tjejer på bänken. I sista perioden hade de bytt matchtröja till särskilt framtagna seriesegrartröjor, och guldhattarna åkte snabbt på. När guldkonfettin sköts och föräldrarnas applåder aldrig ville lägga sig smög sig istället en bitterljuv känsla in i laget. Lycka och glädje över vad de tillsammans under tio år har uträttat blandades med ett visst vemod över att ungdomsåren nu är slut. Tränarna tackades av med vackra ord och goda gåvor, och på vissa håll syntes tårar i ögonen.
 
Styrkan i det här gänget är dock förmågan att alltid vilja framåt, och vilja mer. Det dröjde inte många minuter innan planeringen inför discon och frontning de kommande dagarna för att finansiera Pragresan satte fart.
 
Ni är fan bäst, tjejer! Nu åker vi till Prag och tar hem hela skiten!