Lindome Very Basket News #2

Idag var det dags för den stora finalen i års LCBL2017 (Lindome Champions Basketball League). Som säkert alla vet vid det här laget så var det DUFF som tog sig an Lindomes sköna DU14 tjejer. Båda lagen verkade spända och såg helladdade ut. Vi kan se på laget.se att tjejerna har haft två pass veckan innan, och vanligtvis tillförlitliga källor säger att DUFF hade ett pass under onsdagen – händelsevis samtidigt som tjejerna tränade, men såklart i en annan hall, i Halland närmare bestämt. Föräldrarna fortsatte alltså in i det sista med sitt hemlighetsmakeri.

Skånhällahallen var förvånansvärt nog inte helt fullsatt då de två lagen gled in på arenan. Tjejerna kom som vanligt snyggt och prydligt, och faktisk med en debutant i laget. Det var Ida som idag fick göra sin första match. Det måste vara lite jobbigt att göra debut direkt i en final, men hon skötte det snyggt. Om DUFF kan man inte säga att de precis stilfullt gled in på planen. De försökte maskera form och organisation, och lyckades bra med det. Laget var också lite väl fåtaligt, förmodligen på grund av skador efter den hårda träningen, så man plockade ner/upp tre spelare från veteranlaget. Det var K, S och E som anslöt och försökte dra sitt strå till stacken.

Då matchen väl startade drog tjejerna upp ett furiöst tempo och lämnade ett antal DUFFare förvillade och lamslagna på planen. Man tog snabbt en ledning med 6-0 innan han med pannbandet snyggt tog en retur och satte den första DUFFtvåan. Domaren hann väl inte riktigt med tjejernas tempo och missade kanske några foul. Det var mycket höfter på vissa DUFF-spelare i alla fall snack om det. Han med mörkaskägget var som förväntat het på den så kallade gröten och tog för sig ordentligt, så till den milda grad att Malva surnade till lite och snurrade upp honom, som utlovat i en intervju förra veckan. I Emelies frånvaro fick Bella slita, och som hon gjorde det. DUFFarna och inte minst han som inte ville ha en för liten tröja stod som slalompinnar - fast i marken och bara begränsat rörliga, då Bella och resten av laget for fram. Han som inte ville ha en för liten tröja visste dock vem han höll – nummer nio frustade han då han gick av planen, slutkörd efter att ha markerad Bella. Ja markerat och markerat förresten - han var väl ibland i närheten. Evelina tog för sig bra, speciellt mot honom med det ljusa skägget. Han försökte ta hjälp av henne med höften, men slalomanalogin passade bra även här. Tjejerna i knapp ledning i paus.

DUFF spelade ett zon-försvar i första quartern men då förvirringen verkade stor, fann man det för lämpligt att gå över till man-man i andra. LVBNs tränade reporter kunde dock inte se någon större skillnad. Vid bänken kunde man alltför ofta få höra vid bytena att den som gick av planen minsann hade markerat ”nån”.
I andra quartern tog DUFF över lite grann, han med vita t-shirten tände till och markerade Andrea hårt och satte ett par bollar till sin stora glädje. Andrea var dock mindre begeistrad. Han med pannbandet använde sin längd och tog fina returer. Han med-glasögon-som-nog-känner-Ida (ja inte glasögonen då) blixtrade till också och visade att han hade sett en boll förut. Han med tatueringen sprang å det grövsta och passade fint fram och satte dessutom nån boll. DUFF hade en stabil ledning i den andra pausen och tjejerna verkade lite nere. Man fick dock lite push av en snabbinkallad coach om ut rejält taggade i tredje och sista quartern. Här kunde man också märka att DUFF fick lite problem med orken. Byten blev allt tätare och förvirringen försvaret tilltog, hon med hästsvansen fann för gott att bara coacha.
Tjejerna kom närmare och närmare och när slutsignalen ljöd var förvirring stor om vem som hade vunnit. Tävlingsledningen beslöt av någon anledning att det också skulle vara en kortare fjärde period, kanske förlängning. Tjejerna fortsatte att springa runt tröga DUFFare och knappade in. Men DUFF tog sig rejält i nackskinnet och satte ett par snygga avgörande skott och returer och kunde till slut stå som segrare med 33-29.

Det var en härlig match där DUFF tillslut stod som segrare. Tjejerna bestämde omedelbart att de skulle ha revansch, och det lär de väl få i 2018 års final i slutet på maj eller så. För inte kan väl DUFF få till en sån här bragdmatch en gång till.

Basket är så skönt när man vinner..., eller hur
Hare gött

Stefan Karlsson Ledamot