Från bilresa till barockdrama – F13 i Vänerbollen 2025

Det började med en bilresa. Bilar fyllda med matchväskor, pastasallader i plastlådor och peppade spelare som halvsov med huvudet mot fönstret och en hoodie som ögonmask. Målet: Lidköping. En stad känd för porslin, barockplanering och – för just den här helgen – dramatik på handbollsplan.

Fredag kväll, 11 april, kl. 20.00: Lysekils HK F13 klev in i turneringen som en handbollstornado. Skövde HF F13 stod på andra sidan men hann knappt säga “uppvärmning” innan siffrorna rann iväg till 4–18. Det var försvar, det var fart, det var finess – och det var ett statement: vi är här för att spela.

Men som alltid när man minst anar det, kommer livet med en twist. Lördag morgon, 09.05: Tibro Handboll stod för motståndet. Det blev en match som innehöll flera märkligheter. En sen straff, ett mål i sista sekund – och ett kollektivt “va?” som hängde kvar som dimma. Den där matchen förföljde laget resten av helgen. Som en spöklik vib från förr.

Fast Lysekils HK F13 var inte klara med att skriva historia.

Lördag eftermiddag, 15.20: match mot arrangörsklubben HK Lidköping. Hemmaplan, hemmapublik – och till en början hemmaspel. Lysekil låg under med sex bollar. Men något hände. Som om någon smugit in ett par magiska barockvingar i halvtid. 8–8. Sen tog våra tjejer ledningen. Och släppte den aldrig. Det var så dramatiskt att till och med De la Gardie hade ställt sig upp ur sin grav och applåderat. Vinst 16–18. Magi.

Söndag morgon, 08.30: IK Nord fick känna på vad som händer när Lysekilsförsvaret vaknat på rätt sida. 14–7, och en enkel väg till kvartsfinal. Tibro, som vann gruppen, ramlade ut redan i åttondelen. Det kändes som universums sätt att säga: "Vi såg vad som hände i lördags." Sen kom kvartsfinalen mot Skara HF F13 Vit, och där blev det svårt. Ett 3–3-försvar som kändes mer som en personlig vendetta. Lysekil kämpade tappert men Skara var för tunga den här gången. 15–6 – siffror som inte speglar hjärtat och viljan som ändå pumpade på i varje sekund.

Men här är sanningen: Att ta sig till kvartsfinal i Vänerbollen är stort. Många starka lag har åkt ut i kvartsfinaler. Lysekils HK F13 visade att de kan stå upp mot vem som helst, vända matcher, och aldrig ge upp. Den här helgen blev ett kapitel i klubbens historia. Ett kapitel med både skratt, tårar och så mycket vilja att det borde buteljeras och säljas i souvenirbutiken vid något av stadens museum.

Kom ihåg ljudet. Suset från publiken när vi vände mot Lidköping. Skriken från bänken när vi försvarade oss som om varje boll var en VM-final. Den där skärande tystnaden efter Tibros straff – och sedan skrattet i matsalen några timmar senare, som om livet ändå gick vidare. Kom ihåg känslan av att stå tillsammans, svettiga, trötta, men stolta. För den här helgen var mer än en handbollsturnering. Det var en berättelse om mod, om att resa sig, om att våga spela sin egen historia mitt bland porslin och pampiga slott. Det var en helg där vi visade att Lysekils HK F13 inte bara spelar handboll – de gör det med hjärta, glöd och en vilja som ingen kan sätta på bänken. Så ta med allt det där – ljudet, skratten, tårarna, stoltheten – in i framtiden. För publiken, vi som var där, vi såg något större än bara matcher. Vi såg början på något nytt.

Håkan Kindstedt Administrationsansv.