Idrottsplatser i Knutby

Knutby Idrottsförenings idrottsanläggningshistoria är lång och är kantad av glädje, förhoppningar och besvikelser. Den inleddes på ”Mästarns" och Kalle Erikssons tid på 40- och 50-talen då man med enkla medel och stor entusiasm drev idrotten framåt. Torbjörn Gustavsson har sammanställt en historik över hur och var idrotten bedrevs innan Svärdens fanns och hur det gick till när Svärdens IP, som vi i dag känner igen den, kom till.

Klubblokal
Svärdens var i början av seklet en av fyra gårdar i Ellsta by. I den nordligast belägna gården, vars huvudbyggnad finns kvar än i dag vid kanten av Hönsberget, hade Knutby IF sin första klubblokal. Där dansade man och roades av Valter Winges enmansteater från omkring 1938. Den så kallade Länsmansgården i Rickeby var nästa klubblokal.

Efter denna lokalisering hyrde man av "Gubben Karlsson" vid Knutby station en lokal i det hus som numera ägs av Sven Erik­sson. Det var under denna period som de berömda skidloppen ägde rum som "Mästarn" så målande har beskrivit.

Kvarnstugan blev nästa uppehållsort. En låg stuga, som var be­lägen på den kulle där elljusbanan svänger närmast Tarvs gård. Den lokal där jag fick lära mig orienteringens grunder av Folke Sandgren omkring 1946.

Under 50-talet hade föreningen ingen bestämd klubblokal.

På 60-talet rustade vi upp en skollokal i gamla skolan (bl.a. installerades elvärme). Den fungerade som sammanträdeslokal under ett antal år. Slutet kom när Uppsala kommun genom fastighetsförvaltningen sände ut 12 hyresavier på en lokal iordningställd och upprustad av oss själva. Istället för att sända pengar till kommunen arrenderade vi un­der 70-talet Knutbygården av Knutbygårdsföreningen. Där dispo­nerade vi lilla salen som klubbrum.

Innan kommunändringen 1972 försökte Knutby kommun att få köpa fastigheten "Svärdens". Köpet gick dock inte att genomföra. Under kvarvarande delen av sjuttiotalet försökte föreningen på olika sätt att få dispositionsrätt till fastigheten. Uppsala kommun köpte fastigheten 1980. Ett dispositionsavtal på 25 år upprättades mellan kommunen och föreningen.

1980, när vi "tillträdde" Svärdens, började upprustningen av hu­vudbyggnaden till klubbstuga. Vid denna tidpunkt var huset uppdelat i två lägenheter, en med ingång på södra sidan och en med nuvarande ingång. Av dessa gjor­des en lägenhet. Till övre våningen kom man genom en gulbrun pärlspåntsdörr med vred och en tvär "hönstrappa". Där var som i de flesta bonnbyggningar en stor oinredd utvind och ett i­ordninggjort rum på södra gaveln. Efter många timmars intensivt arbete och många diskussioner kunde klubb­stugan invigas 1983. Totala kostnaden uppgick till 150 000 kr.­

Omklädningsrum
Omklädningsrummens historia börjar vid Tarvsvallen som låg 300 m norr om nuvarande anläggning. Det var en byggnad på 5 gånger 3 meter med snedtak, uppdelad i två omklädningsrum. Dessa var försedda med bänkar, varav en utformad som låda med lock. I lådan fanns några emaljerade handfat som användes vid tvättning efter match. Vattenförsörjningen utgjordes av en 50-litersflaska med nämnda vätska. Vidare fanns en skoläst och en hammare för islagning av läderdobbar i fotbollsskor samt en kula och en diskus som kom­pletterade innehållet. I golvet fanns en lucka under vilken kalk eller krita förvarades. På väggarna var klottrat diverse match­resultat samt dagens stora nyhet "Stor sjöolycka på Atlanten - ­mördaren gripen”. Mot baksidan stod en kul- och en diskusring upp­resta. Detta omklädningsrum användes till omkring 1955 då fot­bollsverksamheten upphörde under 5 år.

I början av 60-talet iordningställde föreningen omklädningsut­rymmen med duschar i Centralskolans källarvåning. I och med gymnastiksalens tillkomst utnyttjades dess utrymmen under 70-talet vid föreningens idrottsliga aktiviteter. 1984 sökte föreningen 100 000 kr i uppdragsstöd hos Uppsala kom­mun för uppförande av en servicebyggnad vid Svärdens. Till allas förvåning beviljades pengarna, vilket gjorde att en febril verksamhet igångsattes. Ritningsförslag, byggnadstill­stånd, jakt efter pengar, material och yrkesfolk inledde det kommande projektet. Efter en stor arbetsinsats och en bygg­tid på 1 år invigdes servicebyggnaden 1986. Byggnaden har en yta på 196 kvm innehållande 4 omklädnings­rum med duschar och toaletter, 1 domarrum med utrymme för expedition och sjukvård. 1 försäljningslokal, 1 apparatrum samt 2 toaletter (varav 1 handikappanpassad). Byggnaden kost­nadsberäknades till 500 000 kr varav kommunen bidrog med 100 000 kr och RF med 35 000 kr.

Idrottsplan
Fotboll spelades till en början (slutet av 30-talet) på en gräsplan vid Åsby. Rätt snart ställdes en plan i ordning vid Tarv. Denna plan skulle komma att bli hemmaarena for KIF till mitten av 50-­talet. Under dessa år diskuterades och projekterades en mängd olika alternativ till ny fotbollsplan, bl.a. Prästgårdsområdet, Ellstaområdet och vid Hemåla. Under projekteringstiden på Ellstaområdet odlade ­föreningen vete på den tilltänkta platsen och gjorde en förtjänst på 2 000 kr. Under första delen av 40-talet förekom, utöver fotboll en liv­lig friidrottsverksamhet på Tarvsvallen. Man anordnade under "Mästarns" ledning klubbmatcher mellan KIF och Östhammar, Ununge m.fl. föreningar. Fina arrangemang med fanor, kyrkokör och tal av kyrkoherden ramade in vissa tävlingar. Planen var, med dagens mått mätt av ojämn kvalitet. Historien när domaren frågar efter 11:e man och får svaret "Han sit­ter bakom en tuva och knyter skorna"' kan möjligen komma från Tarvsvallen. För att minska på vattenmängden efter regn, täckdikades den i några omgångar med virke från gamla gärdesgårdar och enbuskar. Vid matcher (i regel söndagar kl.13) var det rutin att på förmiddagen slå planen, i början med lie och senare med slåttermaskin. Därefter räfsades gräset ihop till volmar vid sidan av planen. Dessa utnyttjades sedan av publiken till sitt- och liggplatser. En oförglömlig syn var när Georg Stål, liggande i en volm, med matchinlevelse sparkade så gräset yrde i skyn. Planlinjer gjordes med krita eller när den var slut, med spån från någon vedbacke vid Tarv.

Den personliga idrottsutrustningen var av naturliga skäl inte så exklusiv som dagens. I början av 50-talet skulle vi spela hemmamatch en söndags­förmiddag. Sture Norlin kom i sista minuten gående över åkrarna vid Tarv, iförd finkostym, förmodligen från någon lördagsvän, utan fotbollsskor. Dubbade sina oxblodsfärgade myggjagare (som dåtidens modeskor kallades) och spelade första halvlek med lågskor, trots motståndarens protester. Till halvtidsvilan hade någon hämtat fotbollsskor.

1962 byggde föreningen tillsammans med kommunen en mindre fotbollsplan vid Centralskolan.

Fotbollsplanen vid Svärdens projekterades 1984, påbörjades 1985 och såddes sent en höstkall 1986. Ytterjusteringar kompletterade det hela våren 1988. Planen kostnadsberäknades till 800 000 kr varav 550 000 kr­ har erhållits som bidrag från kommunen.

Träningslokalen
1993 köpte föreningen en utbildningslokal av dåvarande Televerket för 31.000 kr. ­Lokalen skulle användas för bordtennis, gymnastikverksamhet m.m. Huset, som fanns i Knivsta, skulle flyttas till Svärdens. Nedmontering och uppförande skulle ske med hjälp av fyra Alu-anställda. Erkki och jag, som var arbetsansvariga, befarade att de Alu-an­ställda skulle ställa till problem med att under några veckor montera ned huset i Knivsta utan vare sig omklädningsrum eller toaletter. Arbetet fungerade dock mycket bra. Vi trodde att återuppbyggnaden vid Svärdens skulle vara roligare än nedmonteringen men intresset från Alu-delen minskade dock betydligt. Men med stor hjälp av ideella och Erkki färdigställdes lokalen 1994. Den totala kostnaden landade på 230 000 kr. En stor del av detta finasierades genom bingolottoförsäljning.­

Övrigt
1968 byggde föreningen elljusbanan med stora ideella insatser. 1988 påbörjades arbetet med den permanenta stolpbelysningen. Från och med 90-talet och framåt sköter föreningen elljusbanan åt Uppsala kommun, reglerat via ett entreprenadavtal.

Utöver, de tre här omtalade Svärdenobjekten, har bl.a. uppförts två brunns- och pumpanläggningar samt utvändig avloppsanlägg­ning. Det hela var kostnadsberäknat till 100 000 kr varav 35 000 kr täcktes av bidrag.

Summariskt kan det låta enkelt att bygga en idrottsanläggning, men otaliga är de timmar som lagts ned på planering, ritningar, beräkning, grävning, såning, rivning, gjutning, snickeri, murning, el, plåt, mattläggning, målning, isolering, rör och markarbeten. Anläggningen kostnadsberäknades till 1,6 miljoner kronor varav 720 000 kr ­täcktes av bidrag. 880 000 kr tillfördes genom eget arbete, skänkt material, egna kontantinsatser men utan lån.

Vi tackar alla givare och jobbare som under åren gjort insatser för anlägg­ningens tillkomst.

Efter många turer och intensiva påtryckningar från klubben, köpte alltså Uppsala kommun Svärdens 1980 och Knutby IF fick rätt att disponera fastigheten i 25 år. Ett stort steg togs i och med att föreningen 1996 köpte fastigheten och idrottsanläggningen. Frihet att äga sin egen idrottsanläggning men samtidigt ett stort ansvar att även fortsättningsvis driva och sköta det hela på ett ansvarsfullt och förutseende sätt.