Näst sista drabbningen

Seriespelet för trimlaget börjar närma sig slutet. Det har varit en lång säsong och det har slitit hårt på våra kroppar.
I den näst sista matchen så var det dags att möta Skuru. De grön klädda killarna från Nacka är ett bra lag. Så vi viste vad som väntade.

Matchen spelades i vår hemmaborg, Ekhammarhallen. Till uppvärmningen hade vi musik, inte något vi är vana vid men det gick bra för de flesta av oss att väcka kroppen och samtidigt lyssna till tonerna från någon sångare från en liten bit av Polen.
Dagens domare blåser signalen för att lotta om vem som ska börja med bollen. Vi vann, och fick börja med att göra avkast med läderkulan.

Matchen är jämn i början men efter ett tag börjar Skuru dra ifrån med några mål. Vi spelar ett fantastiskt bra försvar och vår målvakt för dagen gör nog sin bästa match för säsongen.
Jag minns speciellt en räddning där han om jag kommer ihåg rätt slänger upp foten i krysset likt Andreas Palicka. En fantastisk räddning! Det snackas om att han ett tag låg på 97% i räddningar detta trotts att vi bara hade släppt in 10 mål.

Hur den uträkningen går till vet jag inte men det har tydligen något att göra med den matematiska formeln som lyder enligt följande: kvantiteten (11-) 4 (a-1)+4(1-1)
När domaren blåser av för halvlek så ligger vi under med några mål. Vi är nöjda mer vårat försvar men det är framåt som vi inte riktigt får in bollen mellan stolparna. Vi paratar lite om hur vi ska göra, taktiken är solklar. boll innanför stolparna och under ribban.

Andra halvlek drar igång. Spelet kanske inte riktigt böljar fram och tillbaka men de som springer mest och snabbast är oftast tyvärr Gubbarna från staden som har en befolkningsmängd på 65 851 vilket ska jämföras med Upplans bro som har 32 459 stycken boende innanför kommungränsen.
Med de siffrorna så kan även den mest dyskalkylistiska person förstå att med en skillnad på 33 392 stycken personer så är det lättare att hitta spelare som kan röra fort framåt och även i sidled.
Dessutom så får dom med sig en del bollar och kommer ensam med vår målvakt och att rädda frilägen är inte det lättaste även om man som målvakt har många likheter med Herr Palicka.

När matchen är slut så ljuger inte siffrorna på tavlan utan det visar att vi gjorde mål men våra motståndare gjorde några fler. Vi tackar vår publik, våra två fantastiska tjänstemän i sekretariatet och dagens domare som var den bästa vi haft någonsin.

Nu väntar två träningar och sedan den tuffa bortamatchen mot spånga som har några intressanta spelare i laget.

Tack alla som bidrog

Vi syns i hallen

Anders Pargell