Cup-Referat

I väntan på att videomaterialet blir klippt till lämplig längd kommer här några skrivna rader om helgens cup.

Vi inledde fredagen med match mot det lag som på kvällen skulle gå och vinna hela balunsen, Trollhättans FK. Vår match inledde vi lite ängsligt och ofokuserat. Något vi känner igen och får jobba med. Steget efter spelmässigt gick vi till pausvila med två mål i baken. Rättvist sätt till matchbilden men som enskilda situationer var båda målen inga vi själva behöver räkna, offside och felstuds.

Ut i andra halvlek var vi ett helt annat lag som tog för sig bättre och hade minst lika mycket bollinnehav som motståndarna. Vi spelade fram till åtskilliga farliga situationer och avslut men det ville sig inte riktigt. Halvleken slutade utan mål men blev ett gott kvitto på att vi kan och är ett bra lag.

Efter en kortare paus var vi överens om att starta med full intensitet och äga nästa match. Spelarna ute på planen gjorde just så och ganska snart gav det resultat i målprotokollet. Dessvärre lyckades vi inte hålla matchen i vår ägo. Sakta men säkert började motståndarna från Älvsborg komma igång, de fick allt fler chanser och till slut ett mål. I motgång och mot svårt motstånd är vi som lag ännu inte tillräckligt starka för att återerövra en match. Med sämre organisation blev vår jakt på mål enkelt att försvara för motståndarna som kunde spela lugnare vilket till slut gav dem ledningsmål och vinsten i matchen.

Minuterna efter matchen var det ett rätt deppigt gäng som hade genomgång. Men kvarten senare var det glada miner igen och dags för en lång matpaus och mental återhämtning.

Till sista matchen hade regnet kommit igång. Bra läge att göra en prestation att minnas. Vi inledde matchen med bra kontroll trots det ökande regnet. Svåra studsar och halkigt gräs var inget bekymmer utan vi kunde hålla bollen inom laget och metodiskt ta oss framåt. För andra matchen på raken var det vi som gjorde första målet och denna gången orkade vi hålla uppe spelkvaliteten. Matchklockan tickade och spänningen tätnade mot slutet men vi fortsatte att få fram de bättre chanserna och kunde lämna Färgelanda blöta, glada och som vinnare.

Söndagen bjöd på fint väder och riktigt fint spel från laget. Vi inledde med match mot arrangörslaget. Trots att vi spelade på deras gräs var de vi som tydligt ägde matchen.

Minnesbilden från andra matchen är en mer växlande tillställning. Spelinitiativet gick i vågor mellan lagen man alltid med KIS något mer effektiva i avsluten. Det var välförtjänt nöjda och glada spelare som åkte iväg för lunch.

Nöjda, glada och övermodiga försatte vi ledare laget i en ovan situation till sista matchen som skapade en del oreda i det annars så välorganiserade spelet. I den allt mer desperata jakten mot slutet av matchen blev det en hel del känslor som bubblade över. Inte mot andra laget utan bara mot sig själva och vårt lag som helhet.

Under sista samlingen och medaljutdelningen var stämningen orättvist dyster. Att vi spelade riktigt bra fotboll av var bland de starkaste lagen på plats hjälpte inte för stunden men lovar mycket gott inför framtiden. Nästa år blir det slutspel, troligtvis med Kareby i final.

Niklas Claesson