Jämjö GoIF-flaggan vajar i vinden.
Krönika / Connie Nilsson: Ta inget för givet!Jag blir glad över fotbollen herrarna bjudit på under våren. Jag vet att en del gamla det-var-bättre-förr-spelare också krupit till korset inför teknisk briljans, offensivlusta och en stabil defensiv.
Jag blir glad över både herr- och damspelare och ledare för ert engagemang när det kommer till frågor som rört det jag har tagit på mig att försöka sköta.
Vi, jag säger vi, är på god väg både sportsligt och organisatoriskt.Jag känner att Jämjö GoIF är en förening som börjat hitta tillbaka till rötterna igen.
Det var delvis också därför som jag tackade ja när Lina och Semona frågade mig på hösten förra året om det fanns något jag kände att jag kunde hjälpa till med.
Jag tror det är den vägen som föreningar, inte bara Jämjö GoIF, måste söka sig. Det att våga ställa frågor typ:
Kan du tänka dig att göra en liten insats för föreningen, vad skulle du i så fall kunna tänka dig att hjälpa till med?Med anledningen av den frågeställningen vill jag också skicka med en passning till er alla. Tänk så ofta du kan och glöm aldrig vilka enorma insatser som görs av alla ideella ledare, inte bara i Jämjö GoIF, för att just du ska kunna utöva din idrott.
Styrelsen i Jämjö GoIF gör ett enormt jobb, helt på ideell basis, för att just du ska kunna komma till en, med alla de för- och nackdelar det kan innebära, fungerande föreningsägd idrottsanläggning.
Tänk också på att ni har tränare på både herr- och damsidan med stora föreningshjärtan.
Jag tänker på Roger som nästan bor på idrottsplatsen och som också gör mycket jobb som kanske inte alltid syns utåt.
När han inte leder seniorträningar, när han inte tränar sonens lag så kan han exempelvis grotta ner sig i frågor som att alla toaletter på idrottsplatsen måste få ett nytt lager färg.
Färg finns.
Målarbröderna Gustavsson, Anton och Wille, ledare och spelare i Jämjö GoIF, har erbjudit sig att göra jobbet helt ideellt.
Det är sådana ledare och spelare, med ett stort föreningshjärta, som varje förening behöver.
Jag tänker på damtränarna Johan och Daniel som i vår lyft föreningens gräsplaner till en nivå jag inte tidigare upplevt.
Jag tänker på den fantastiske Max Wennerbeck. Kommer först, går sist. Alla föreningar önskar att de hade en Max, men det är vi som har den äkta varan. Tänk på det. Visa er uppskattning så fort ni har chansen därför att det farligaste svenskt föreningsliv kan göra är att ta alla dessa eldsjälar för givet.
Jag blir glad över att se bilder från fotbollsskolan där både herr- och damspelare ställer upp som ledare. Speciellt tänker jag kanske på Robin Björklund och Julia Hansson. De är inte ur-GoIF:are, men ändå tar de av sin lediga tid för att hjälpa till.
Jag blir också glad över att se föreningen växa på sociala medier.
Vi är kanske inte nyskapande i allt, men jag vågar säga att föreningar som ska göra det bättre än Jämjö GoIF måste kavla upp ärmarna.
Speciellt roligt är det att se uppfinningsrikedomen i att lansera herr- och dammatcherna och jag tror (vet) att det kommer nya roligheter i höst.
Vi har haft väldigt bra siffror under våren, men du kan hjälpa att lyfta ännu mer genom att dela, gilla och göra reklam för föreningen på sociala medier.
Café Spiken. Kiosken på gräsplanerna som fungerar som ett komplement till den ordinarie kioskverksamheten.
Jag blir glad över att se att allas våran ”Spiken” har hittat tillbaka till föreningen, nu i rollen som den nye grillkungen. Tänk bara att han kom ner på sista tisdagsträningen innan uppehållet och grillade korv, tillsammans med en annan gammal Jämjöspelare, nu ledare, Daniel Fahlström, till alla herr- och damspelare.
Obekräftade uppgifter säger att paret "Spiken"/Fahlström grillade 93 korvar på kort tid till hungrande herr- och damspelare.
För er som inte vet det så har ”Spiken” också gett namnet till kiosken på gräsplanerna, ”Café Spiken”. ”Spiken”, eller Jörgen Svensson som han heter, var en av de drivande krafterna bakom det bygget. ”Spiken” var också en av spelarna i det lag födda 1965 och 1966 som tog Jämjö GoIF till en femteplats i Sverige en gång i tiden i den riksomfattande Buster Cup dit Jämjö kvalificerade sig genom att vinna DM.
Bonusinfo är att ”Spiken” är son till Bertil ”Spiken” Svensson, på sin tid fruktad målskytt i både Jämjö GoIF och Kristianopels GoIF.
Jag blir glad över att se flera nya ansikten i Bingolotto-kiosken. Bingolotto är en viktig intäktskälla för föreningen.
Jag blir glad över att se den enorma uppslutningen på träningarna.Jag blir glad när Axel Karlsson ropar mitt namn på skolan och hejar. Jag blir glad när Isac, Axel, Gabriel och Jonathan hejar i affären och när Wille gör det på pizzerian.
Jag blir glad när ni alla hälsar när vi möts därför att det är viktigt för oss i den lite äldre Jämjö GoIF-generationen att få lära känna er lite.
Jag blir glad över att gränser mellan vi och dom suddats ut. Att dam- och herrspelare manifesterar på samma bild, att dam- och herrspelare samlas efter en träning och grillar korv. Att knattar bildat en hejarklack och hejar på a-laget och att a-laget bjuder in dem efter matcher för att delta i segersången. Det är så man bygger vi-känsla i en förening.
Har du en liten slant över, skänk den gärna till klacken. De är taggade att göra fler tifon.
Jag blir glad över att se Jämjöspelare komma ”hem” igen. Det är aldrig fel att testa nytt, men det är inte alltid som gräset är grönare på andra sidan.Jag blir glad när jag ser kassören Jörgen Karlsson sitta vakt på Lövmarknaden.
Samtidigt ger det mig lite dåligt samvete när Jörgen berättar att han satt ett fyratimmars- och ett sextimmarspass under två dagar.
Jag vet att flera ledare med andra tunga uppdrag också satt liknande pass.
Det är inte bra.
De som redan är hårt belastade av ideellt arbete ska inte behöva sitta de passen.
De ska inte behöva sitta i entrékiosken vid matcherna.
De ska inte behöva vara matchvärdar.
De ska inte behöva vara speaker.
De ska inte behöva stå i kiosken.
Hur gärna de än vill så är det inte deras jobb eftersom det handlar om punktinsatser under ett år.
De ska, som några av dem uttryckt i enkätpresentationerna, bara få sitta på en stol vid björkarna och njuta av att allt bara flyter på.
Deras jobb är att driva föreningen framåt genom att ha ett övergripande ansvar.
Ekonomin?
Konstgräset behöver bytas, hur löser vi det?
Kan vi skriva livstidskontrakt med Max Wennerbeck?
På hur många år kan vi säkra upp Roger Nilsson?
Det är bara några frågor som jag gissar finns stående, eller i alla fall bör de tas upp, på dagordningen vid styrelsemötena.
Jämjö GoIF är inte unikt i frågor om ideellt arbete och den svåra knäckfrågan hur man får fler att hjälpa till.Jag gjorde det den här gången för att jag kände att föreningen var på rätt väg och att jag fick rätt typ av fråga.
Någon kanske tänker: Jag vill inte stå i kiosken. Jag vill inte sitta i entrén. De uppgifterna passar mig inte riktigt.
Det är okej, men kanske att det finns något annat som just du kan tänka dig att göra utan att låsa upp dig under ett helt år med bestämda tider.
Jag tror föreningslivet måste nå dit för att inte i förtid bränna dem som redan tar ett stort ansvar.
Och ärligt talat, kiosken, entrén, matchvärd, speaker? Två timmar, den tiden har vi.
Det är lite här jag vänder mig till alla er spelare.
Vad kan du, du, eller du göra mer för att underlätta för Lina, Semona, Anna, Jörgen, Linda, Bertil och Dorothy i styrelsen?
Städdag? Höstcup?
Visst kan vi alla, om vi bara kan just den dagen?
Något litet bara för att det ger ett så viktigt signalvärde.
Tillsammans är ni många.
Tillsammans kan ni göra skillnad.
Ställ frågor.
Be mammor eller pappor, svärföräldrar, syskon, mor- farföräldrar, flickvänner, pojkvänner, hustru, man vänner och kompisar att erbjuda sina tjänster under exempelvis en hemmamatch när de ändå är där och ser matchen?
Bara genom att vara många och agera tillsammans kan vi bli ännu starkare. Och mindre sårbara för framtiden.
Den här texten är en krönika. Den är skriven helt utan direktiv, inverkan eller påverkan av någon. Åsikter, tyckanden och funderingar är skribentens egna.Connie Nilsson