Showmannen, liraren och en Flygarebroder

Fotbollsskor likt militära marschkängor.
Fotbollar tunga som bly.
Dåtidens fotbollsspelare var inte direkt bortskämda.

Se bara på bilden på tre gamla Jämjöprofiler, yrvädret, trollgubben och rolighetsministern Tore Sjöström, liraren Rune Andersson och så Robert Flygare, en av många Flygarebröder i Jämjö GoIF.
Det går att både skratta, le och förundras åt bilden. Tore i mössa, eller om det är det karakteristiska pannbandet han alltid bar, Rune i rutig skjorta och Robert med sina invikta kortbyxor.


Fotbollsskorna och fotbollsstrumporna ska vi inte bara tala om.
Men intressantast är kanske det som finns innanför fotbollsstrumporna, benskydden.
Vad som är sant och inte sant kan bara dåtidens spelare berätta, men skrönor säger att man tog vad som fanns och stoppade innanför strumporna.
En skröna säger att man helt sonika stoppade gamla telefonkataloger innanför strumporna som någon form av benskydd mot tuffa motståndare som gick in i duellerna med marschkängor preparerade med stenhårda tåhättor.
Under sina 20 år i Jämjö GoIF hann trollgubben på vänsterkanten, Tore Sjöström, med 700 matcher i Jämjö GoIF.
Tore Sjöström var sitt kära Jämjö GoIF trogen under åren 1943-1963 och det fanns egentligen ingenting som kunde stoppa honom från att spela en match.
- Jag var aldrig skadad, har den sedan länge bortgångne vänsteryttern berättat.
Skadad är kanske en sanning med modifikation. Tore var skadad ibland, men han bet ihop och spelade. Under en period spelade han, trots knäckta revben, med lindad överkropp och vid ett annat tillfälle så knäckte han näsan i en bandymatch.
- Men jag var aldrig skadad i benen.
Kanske därför som Tore lyckades med bedriften att under en 18-årsperiod spela 255 matcher i rad.

Tore var känd för sina kvicka vändningar och dribblingar.
Tore var också en stor showman som gärna bjöd publiken på en extra dragning.
Det var snarare regel än undantag att han väntade in en avdribblad motståndare för att få chansen att göra bort honom en gång till och som avslutning bjöd Tore på en tunnel.
Kanske inte så effektivt för lagets skull, men som sagt, Tore var en showman med glimten i ögat.
Andra specialare modell Tore Sjöström: Han dämpade ofta bollen nigsittande med baken, därefter gjorde han en dragning och ett ryck, ofta i fel riktning för att förvilla sina motståndare. Ibland kunde Tore ta ner bollen på nacken och sprang på detta sätt med bollen långa sträckor. Ungefär så som Benno Magnusson, på Jämjö GolF:s 80-årsjubileum, beskrev att han gjorde i en match där Mjällby AIF:s Sven-Olof Bergman var inblandad.
Tore hade också en annan specialare där han utan att veta om det skapade ett mode som dagens fotbollsungdomar ofta tagit efter: Tore spelade med hårband trots att han egentligen inte hade hår till det.

Tore Sjöström var en stor spelare, trots att han inte var stor till växten. De motståndare som eventuellt anspelade på Tore längd fick bittert äta upp de kommentarerna när matchen väl började.
Under sina 20 år i Jämjö GoIF gjorde Tore runt 300 mål. Som vanligt när Tore gjort ett mål så ville han bjuda publiken på lite show och därför firade han ofta sitt mål med en handvolt. Tore Sjöström debuterade i Jämjö GoIF:s a-lag endast 14 år gammal. Han var så ung att inga försäkringar gällde, men Tore trotsade det och spelade oförsäkrad ett helt år.
Tore hann aldrig spela några matcher på Skogvaktarens plan i Ådalen, men han var där och tränade. Förhållandena var miserabla. Stärkelsevattnet som pumpats ut från stärkelsefabriken gjorde planen svårspelad och speciellt då på kanterna, Tores hemvist.
Omklädningsrum dusch fanns förstås inte.
- Vi klädde om på stenmuren.

Lyftet för Jämjö GoIF kom när Yngve ”Y-Kalle” Karlsson blev tränare. Tore fick också ett lyft och både han, Rune Andersson och Herman Larsson blev vid något tillfälle uttagna i Östblekinges lag, bland annat i en match mot Högadal.
Med den bolltalang som Tore Sjöström begåvats med provade han förstås på många sporter. Tore spelade handboll och där var han målvakt i både Jämjö och Ramdala, han spelade bordtennis, han provade faktiskt också på både boxning och tyngdlyftning. Trots att han bara vägde 50 kilo som 16-åring så tog han 90 kilo i stöt.
Men även om Tore var bra i fotboll så var han om möjligt kanske ännu bättre i bandy.
- Jag var bättre i bandy. Anledningen till det tror jag berodde på att jag tränade upp mig med att spela ensam mot ett tiotal ungdomar på Svensakorran, det lilla kärret i skogen ovanför Ljungvägen, Vallmovägen och den så kallade Fyllestigen/Fyllevägen.
Tore Sjöström spelade i två säsonger för IF Trion i division 3.
- Vi vann serien ett år och jag vann skytteligan.
Trots talangen så valde Tore Sjöström till slut att ”bara” satsa på fotboll, handboll och bandy.

Tore Sjöström, en stor liten lirare, värd att för alltid minnas av Jämjö GoIF.
Källa: Rune Andersson, Jämjö GoIF:s klubbtidning Frisparken nr 2 1996.

Connie Nilsson