Rune – lirare, föreningsmänniska, tecknare

Rune Andersson var, förutom att han spelade fotboll i Jämjö GoIF och var föreningens kassör i 20 år, också en skicklig tecknare och skribent.
Ofta vid Jämjö GoIF:s avslutningsfester under 1950-talet och 1960-talet tecknade han ner händelser från året som gått och satte upp dem i plakatform vid just de festerna.
Runes teckningar blev på den tiden ett uppskattat inslag.

Som aktiv spelade Rune Andersson på den tiden på en position som kallades högerhalvback eller högerinner.
Rune var en lirare ut i fingerspetsarna och som sådan fick han ta mycket stryk i matcherna. En del motståndare kallade honom ”filmstjärna” eftersom han föll så lätt, men vad många inte visste var att Rune i tidiga år drabbades av polio.
Polio var under den fösta halvan av 1900-talet en mycket vanlig sjukdom i världen som i sina värsta symptom kunde orsaka förlamning.
Rune drabbades under en period svårt av sjukdomen och satt en tid i rullstol, men han har berättat att han tack vare idrotten kunde komma tillbaka till livet ganska snabbt.
Dock hade han bestående problem och föll exempelvis ganska lätt till marken i fotboll eftersom det ena benet aldrig blev lika starkt igen som efter sjukdomen.

Rune Andersson finns inte med oss längre, men vi som minns honom glömmer aldrig föreningsmänniskan och människan som ställde upp för allt och alla. Han var exempelvis kassör 20 år i rad i föreningen under perioden 1956-1975.
För alla Jämjö GoIF:are lever hans minne kvar, inte minst genom engagemanget och genom hans roliga, underfundiga och träffande teckningar (se teckningar och texter under huvudtexten).

Till Runes eftermäle ska också, i sanningens namn, sägas att han var öppet kritisk mot den utveckling som skedde i föreningen. Bland annat det att föreningen med tiden gick från en stor flersektionsförening till en förening med att till slut bara ha fotboll som enda sektion.
Det och att föreningen tog ett beslut att gräva upp kolstybbsbanorna för friidrott som fanns runt och i anslutning till gräsplanen.
Det sista var ett beslut som Rune aldrig riktigt förlikade sig med.
Till teckningen med Jätten Glufs-Glufs skrev Rune bland annat följande:
”En av Blekinges vackraste idrottsanläggningar har därmed förvandlats till en bollplan, en äng med lite buskar runt omkring. Sorgligt är rätta ordet!”
De åsikterna och de ståndpunkterna ska inte på något sätt kasta en skugga över Rune Anderssons stora och viktiga betydelse för Jämjö GoIF – både på och utanför planen.
Connie Nilsson