Oskars källare. På den gamla tiden var möjligheterna till omklädnings begränsade. Därför upplät Oskar och Attis Fors sin källare för omklädning under tunga vinterträningspass. Efter träningarna bjöd Attis på hembakade bullar.
På bilden ser vi Jämjö GoIF-profiler som Herman Larsson, Yngve ”Y-Kalle” Karlsson, Stig Mathisson, Hans Pettersson, Rune Andersson, Ove Toll, Emil Antonsson, Tore Sjöström, Karl-Gustaf Johansson, Kjell Svensson, Sixten Olsson och ungdomarna Jan Fors, son till Oskar och Attis och Malte Mattisson.


Här är det samling i Oskars och Attis källare

Jämjö GoIF har en lång historia bakom sig.
Här har vi samlat lite notiser, minnesanteckningar och utdrag från gamla styrelseprotokoll.

1920 (möjligen 1921). Då spelade Jämjö den första fotbollsmatchen. Den spelades i Lyckeby mot Lyckeby och förlorades med 13-1. En tung dag för målvakten Ragnar Nyman.
Veckan efter var det returmöte på planen i Helgarum och då vann Jämjö med 4-2.

13 juni 1929. Ramdala-Jämjö GoIF bildas. Följande valdes in i styrelsen: Edvin Ekberg, Jämjö, ordförande, G. B. Melander, Jämjö, vice ordförande, Rud Österlind, Jämjö, sekreterare, Östen Svensson, Ramdala, biträdande sekreterare, Gösta Svensson, Ramdala, kassör, Folke Flyman, Jämjö, materialförvaltare.
1946 valde Ramdala och Jämjö att gå skilda vägar. Jämjö blev Jämjö GoIF och Ramdala blev Ramdala IF.

18 augusti 1929. Beslutade föreningen att av Ramdala IF inköpa elva idrottströjor för tre kronor styck, att användas vid tävlingar. Det första officiella matchstället gick därför i svartvit-randiga tröjor med, som det står i skrifterna, valfri benklädsel.
Straffsparkar. Vid en fotbollsmatch i Saxemara fick Jämjö flera straffar som vi brände.
Så fick Jämjö ytterligare en straff. Emil Antonsson skulle då slå den med all sin kraft.
Han tog lång sats och drämde till bollen. Något mål blev det inte för bollen fastnade högt upp i en gran en bra bit utanför planen.
Tore Sjöström (berättat i ”Idrott i Jämjö”), 1986, Östra Blekinge Hembygdsförening.

18 februari 1930. Årsmötet beslutade att anslå 60 kronor till reseersättning åt deltagande i idrottstävlingar, dock må ankomma på styrelsen att jämka detta belopp uppåt ifall omständigheterna det påkalla och medgiva.

16 juni 1932. En fest skulle anordnas i Nationella mede eventuell uteteater varvid följande beslutades: inträde till festen bestämdes till 35 öre samt eventuell teater 50 öre.

29 juni 1934. Det beslöts vidare att anordna en del tävlingar å idrottsplatsen, bland annat fotboll mellan flickor från Ramdala och Jämjö gubbar från samma socknar. Vidare att cykelloppet Torhamn Runt skulle anordnas. Jämjö och Tving möttes i en fotbollsmatch. På kvällen avslutades allt med dans på dansbanan som byggts intill planen. Där spelade Everts Kapell från Karlskrona.

1935. Planen vid Ådalen kallades för Skogvaktarens plan eftersom ägaren till marken var länsskogvaktare Nils Nilsson.

Kränkta blekingar. Året var 1953, närmare bestämt den 11 juni. Jämjö spelade vänskapsmatch mot Bergkvara på bortaplan.
Fem minuter före full tid hade man fått nog.
Jämjöspelarna var kränkta och lämnade planen vid ställningen 5-5.
Jämjö hade fråntagits tre straffar och när Bergkvara fick en straff till skänks ansåg blekingarna att man fått nog. Som protest mot domaren lämnade man planen.
Herman Larsson (berättat i ”Idrott i Jämjö”), 1986, Östra Blekinge Hembygdsförening.

1 april 1935. Beslöts att vid hyrans betalande av Skogvaktarens plan tillsäga Hjalmar Svensson att ej släppa ut nötkreatur på planen.

23-24 juni 1935. Två dagars midsommarfest gav totalt intäkter på 1 613,17 kronor. Det såldes läskedrycker för 200 kronor, Lyckans hjul inbringade 75,76 kronor, skjutbanan gav 33,34 kronor. När midsommarfesten skulle summeras och när alla utgifter var betalda var överskottet 561,88 kronor för två dagars arbete. Omvandlat till dagens pengar motsvarare det 22 000 kronor.

27 februari 1936. Ett förslag av Olle Hallström att anskaffa tränare för fotbollslaget diskuterades. Föreningen beslöt att bevilja ett anslag på 25 kronor för detta ändamål.
Intressant för det visar sig att dåtidens tränare var kraftigt underbetalda i en jämförelse med dagens. 25 kronor 1936 motsvarade 2015 cirka 700 kronor…

1940-talet. Någon gång under detta årtionde kom Jämjö GoIF:s klubbmärke till. Vinnande förslag ritades av backen Nisse Nyman.

Herman inte spelklar. Jag tror att Herman var registrerad för IFK Påryd, men Jämjö behövde honom mot Hoby. Goda råd smiddes av Jämjöledningen. I bussen ned till Hoby lades planerna upp.
Herman skulle spela under falskt namn och därför lärde både spelare och supporters in ett nytt namn under resan.
Gissa om det hejades på laget i stället för på Herman hela matchen.
Vem som vann har jag glömt och sak samma om fusket uppdagades.
Men vi ungdomar det hade kul och tyckte alltsammans var spännande.
Rune Andersson (berättat i ”Idrott i Jämjö”), 1986, Östra Blekinge Hembygdsförening.

16 april 1939. Beslöts att varje spelare i laget själv ska handla sin utrustning samt att om spelare är förhindrad att komma till matchen skall han lämna sin utrustning till lagledaren eller kaptenen dagen innan matchen ska spelas, om så ej sker ålägges spelaren två kronor i böter.

1941. Ramdala-Jämjö flyttas upp i dåtidens Blekingeserien division 1. Tvåa den säsongen kom Pantarholmen.
28 januari 1945. Årsmötesförhandlingar på Jämjö Hotell (där det i dag finns hyreslägenheter, mitt emot Jämjö Skjutsstation). När valen var slutförda skulle de närvarande intaga supé, vilken blev avbruten av att eld uppstått i SNU:s närliggande biograflokal.

1946. Under året startades damhandboll upp i Jämjö GoIF. Redan 1950 gick Jämjö till DM-final mot Långö AIK, en match som spelades på Säbyvallen i Ramdala. Jämjö vann, men omspel beordrades sedan det framkom att Långö haft en icke registrerad spelare med i laget. Ett märkligt beslut, kan tyckas. Långö vann sedan omspelsmatchen med 2-0. Trots att nästan all träning fick bedrivas utomhus visar gamla tabeller att Jämjö GoIF åren 1951-1953 sannolikt var Blekinges bästa damlag.
Spelare som Anna Persson-Sjöholm och Karin Olsson spelade vid flera tillfällen i Blekingelaget. Ständigt aktuell för landskapslaget var även Maj-Rut Gustavsson.
I längden var det dock omöjligt att hålla i gång ett damlag i föreningen. 1963 upphörde damfotbollen i Jämjö GoIF. I Östra Blekinge Hembygdsförenings skrift ”Idrott i Jämjö” skrivs det bland annat om en händelse där två spelare avled under tragiska omständigheter som en av anledningarna till att damhandbollen upphörde.

Bussen gick sakta. Vi skulle åka till en fotbollsmatch i Eringsboda i en gammal buss. Robert Flygare skulle köra. Jag lade en tändsticksask under gaspedalen så den bara gick att trycka ner en liten bit. Robban startade bussen och vi kröp sakta i väg.
Det dröjde ett tag innan han fattade mitt skämt.
Efteråt sa Robban:
”Vi vann och jag fick en skalle”.
Tore Sjöström (berättat i ”Idrott i Jämjö”), 1986, Östra Blekinge Hembygdsförening.

1950-talet. Jämjö GoIF hade även bandy på programmet en period. Matcherna spelades på isarna på Hallarumsviken och Färskesjön. Spelare att nämnda där är Erik Ståål, Allan Nilsson, bröderna Sjöström och Stig Eliasson.

1953. Jämjö GoIF vann Blekingeserien division 3. Året blev det serieseger i division 2 och vid omläggning av seriesystemet flyttades Jämjö GoIF upp i division 4 1956.


Damlaget i handboll och ledare vid invigningen av Jämjö idrottsplats.
Stående från vänster: Gustaf Fryksén, Karin Olsson, Britt-Louise Svenson, Lisbeth Holgersson, Anna-Lisa Johansson och Rune Andersson.
Knästående från vänster: Anna Persson, Karin Olsson, Ulli Sjöström och Maj-Rut Gustafsson.

1953. Den första delen av byggandet av en ny idrottsplats invigdes. På programmet stod bland annat defilering, korum av komminister Sven Eker, invigningstal av Blekinge Idrottsförbunds ordförande, länsjägmästare Nils B. Hansson och anförande av kommunalnämndsordföranden Gustaf Hansson.
Första matchen var en damhandbollsmatch i DM-serien mellan IFK Karlshamn och Jämjö GoIF. Jämjös första mål på den nya idrottsplatsen gjordes av Karin Olsson.
Dagen avslutades med nationella friidrottstävlingar där bland annat världsmästaren i gång, John Ljunggren, Värnamo, tävlade.
Jämjö hade också några fina gångare den här tiden, exempelvis Dan Toresten, Henry Svensson och Kurt Filipsson.
På 1 500 meter gjorde Bertil Odermalm, IF Trion, fina 4.15,0.
Åke hoppar in igen. Vid en match mot Saxemara den 5 augusti 1951 på bortaplan blev Åke Holgersson utvisad. Han ställde sig bakom några buskar, men hoppade ganska snabbt in igen. Åke fick spela en längre tid innan domaren upptäckte tilltaget och han blev utvisad på nytt. Saxemara vann matchen med 4-2, en ruffig match.
Rune Andersson (berättat i ”Idrott i Jämjö”), 1986, Östra Blekinge Hembygdsförening.

1954. Jämjös nuvarande idrottsplats var från början inte inhägnad. Det fanns inte pengar till det. Därför skänkte Anna Sjödell, idrottsintresserad folkskollärarinna, pengar till en oxelhäck. Mycket talar för att det är samma oxelhäck som står kvar än i dag.
Att bygga idrottsplatsen skulle kosta 60 000-70 000 kronor. Av tipsmedel fick Jämjö GoIF 12 000 kronor, 9 000 kronor kom från kommunen och andelsförsäljning gav inkomster på 5 000 kronor. Med de ekonomiska garantierna sattes bygget i gång av en ny idrottsplats med också plats för löparbanor där kolstybben hämtades från skånska Höganäs.

Flersektionsförening. Som mest hade Jämjö GoIF ett tiotal sektioner inom föreningen. Exempelvis fanns det orientering, skidor, badminton, friidrott och bordtennis förutom de stora sporterna handboll och fotboll. Med tiden gick en del sporter upp i specialföreningar som exempelvis handboll i HK Eklöven, bordtennis i Jämjö BTK och orientering i OK Orion.

1954. Jämjö GoIF:s pojklag bestod av Dan Toresten, Rune Karlsson, Nils Karlsson, Nils Jareborg, Einar Appelqvist, Leif Märkel, Göran Olsson, John Järeborg, Uno Svensson, Hans Bingström och Sixten Olsson.
28 april 1955. Gustav Eliasson fick i uppdrag att uppsätta vägvisare till idrottsplatsen.

Imponerande publiksnitt. Att fotbollen var populär i Jämjö på mitten av 1950-talet går inte att ta miste på.
Här följer antalet hemmaåskådare under tre år:
1954: 4 266.
1955: 8 162.
1956: 6 676.
Ta exempelvis säsongen 1956. Jämjö hade åtta hemmamatcher i en niomannaserie i division 4. Det ger ett publiksnitt per match på 834 åskådare.
I dag, 2023, hade nog vilken föreningskassör som helst varit glad om hen haft så många åskådare under hela säsongen som Jämjö GoIF lockade publik per match det året.

1958. Bordtennis blir en sektion i Jämjö GoIF, men vägen dit var lång och krokig. I tidiga år, 1940-talet, samlades Jämjöungdomar i Gottfrid Flygares loge i Helgarum där det fanns ett hemmabygge till bordtennisbord.
Det spelades även pingis i Gustav Eliassons snickarboa där man spelade på en masonitskiva uppallad på ett bar bockar. Skrönan säger att det var ett bygge hopsatt av 1 000 spikar.
Det spelades även bordtennis på Träindustrins vind och i Sparbankshuset intill mejeriet.
Birger Flygare vann Jämjömästerskapen 1945, som då spelades i Ordenshuset.
Sporten drogs dock i gång på riktigt när Törnåkra IF började satsa. Jämjöpojkarna Stig Mathisson och Rune Andersson cyklade till Törnåkra för att spela, men resorna dit blev till slut för jobbiga så Stig och Rune startade upp Jämjö Godtemplares IF som sedan blev bordtennis i Jämjö GoIF:s regi.

17 februari 1959. Ny säsong. Så här blev uppmaningen till spelarna inför den nya säsongen: ”Konditions- och fotbollsträning varje tisdag och torsdag. Samling hos Oskar Fors (den röda tegelvillan mitt emot Folkets Hus), där ombyte kan ske. Medtag handduk ty det är dusch inredd i Oskars källare. Efter duschning och en stunds avkoppling bjuds varje träningskväll samtliga spelare på kaffe och bröd. Träningen inleds av Herman Larsson och han har lovat att det ska bli ett lagom hårt program. I början blir det längre promenader som sedan övergår i språngmarscher. Vid senare tillfälle kommer bollen fram. Ta gärna ett par pjäxor på dig om du har. Du får då inte ont i fötterna, som brukar vara ömtåliga i början. Infinn dig alla kvällar. Har du förhinder så må det vara hänt, men utebliv inte utan giltiga skäl.”

1959. Emil Antonsson, till vardags fotbollsmålvakt i Jämjö GoIF på den tiden, var även en bra handbollsspelare, men då som utespelare.
Av Jämjös 184 mål säsongen 1959 i division 4 gjorde Antonsson inte mindre än 71 mål.
Förutom Antonsson var även Per Karlsson, Herman Larsson och Rune Andersson framträdande spelare på den tiden.

Skyttekungen. Säsongen 1960 gjorde Herman Larsson 34 mål för bottenkämpande Jämjö i division 4.

Sega gubben. När säsongen summerades visade det sig att Tore Sjöström nu hade spelat 219 matcher i rad utan uppehåll.

1973. Invigdes Jändelskolans gymnastiksal. Långt innan dess utövades gymnastik i Jämjö GoIF:s regi i lokaler som Jämjö Nationella, Jämjö Ordenshus och Folkets Hus.

1974. Jändelskolan (Jämjö GoIF) blir fyra bland 1 779 lag i den riksomfattande bordtennistävlingen Stellan Cup. I laget spelade Torbjörn Svensson (Syrén), Mats Andersson, Håkan Nilsson, Peter Fransson, Eva Fredriksson, Mona Karlsson och Anneli Arvidsson.

Matchställ. Det är synd att säga att det finns någon klar linje genom historien. I modern tid, från 1970 och framåt har exempelvis ungdomslag dykt upp i alla möjliga skepnader. Juniorlag i mörkblå tröja och gula byxor, juniorlag i röd-vit-randig tröja och röda byxor, ungdomslag i Arsenaltröja, ungdomslag i West Ham-tröja, ungdomslag i röda tröja och blå byxor, ungdomslag i vit tröja och röda byxor och ungdomslag i matchställ likt Feyenoord från Nederländerna.
På seniorsidan har det varit minst lika brokigt. Randigt matchställ, oklart vilka färger, svart tröja med gula ärmar och gula byxor, vinröd tröja med vita ärmar och vita byxor, vinröd tröja och vita byxor och Ajaxtröja med röda byxor. För att nu nämna några färgkombinationer.
Det är först på senare decennier som Jämjö GoIF tycks ha hittat till något som kan liknas vid en enhetlig linje då de flesta lagen uppträder i helrött.
Om det är sagt att det ska vara så eller om det bara fallit sig så är en annan historia därför att det går sannerligen inte att se en återspegling från klubbmärkets färger i matchställen genom åren.
Klubbmärket är en annan historia. Hur hamnade årtalet ”1929” och ordet ”Jämjö” helt plötsligt i klubbmärket?

1976. Andra halvan av 1970-talet kan man med fog säga att Hans Karlsson var föreningens store målspottare. 1976 gjorde Hasse 15 mål. 1977 svarade Karlsson för 21 mål. 1978 gjorde han nio mål och fick för en gångs skull se en lagkamrat före sig i skyttetoppen (Bengt Johansson, tolv mål), men 1979 var Hasse tillbaka i toppen med sina 14 mål.
Hans Karlsson valde senare att prova lyckan i Karlskrona AIF och gjorde det med stor framgång.

1977. Sent under året fick Jämjö GoIF en barack av kommunen som stått på ”Muddret” och tjänstgjort som arbetsbarack åt kommunen. Den var endast nio meter lång, men föreningen fick ett ekonomiskt bidrag att själva bygga ut den till 16 meter till att bygga allrum, pentry, dusch- och omklädningsrum, toalett och avlopp.
Värt att notera är att baracken fortfarande finns kvar på idrottsplatsen, men att den är in- och överbyggd av den nuvarande klubbstugan.
Den nya byggnaden stod helt klar 1979.

Tandemcykling. När Ulla-Britta Sjöström och Maj-Rut Höglund skulle från Karlskrona till Jämjö på träning hyrde man en tandemcykel så det gick lite lättare. Det var på 1940-talets mitt.
Maj-Rut Gustavsson (berättat i ”Idrott i Jämjö”), 1986, Östra Blekinge Hembygdsförening.


Jämjö GoIF-profiler. Sex stora ledare i Jämjö GoIF genom åren. Från vänster syns Thure Jonsson, Stig Pettersson, Ingemar Johansson, Arnold Andersson, Sten Pettersson och Gunnar Svensson.

3 september 1978. Ordföranden Sten Pettersson frågade på styrelsemötet om anledningen till att flicklaget har svartgula overaller med reklam. Thure Jonsson informerade om anledningen till detta, vilken är att overallerna är skänkta till föreningen av Bröderna Andersson, Skearyd.

Skjuts på lastbilsflaket. Emil Antonsson var hygglig och skjutsade damerna med sin mindre lastbil avsedd för frukt och grönsaker. Man åkte på lastbilsflaket och slapp cykla till Torhamn och redan bli trött före matchen.
Maj-Rut Gustavsson (berättat i ”Idrott i Jämjö”), 1986, Östra Blekinge Hembygdsförening.

26 december 1978. Jämjö GoIF arrangerade för första gången kommunmästerskap i inomhusfotboll. Pappan till initiativet var dåvarande tränaren Percy Johansson.
Första året var 27 lag från 17 föreningar anmälda.
Det bjöds på 13 timmars nonstop-fotboll och första vinnare blev Karlskrona AIF 2 som besegrade Hasslö GoIF 2 i finalen med 5-3.
Jämjö GoIF har sedan dess lyckats hålla traditionen vid liv och kommunmästerskapen har inte bara samlat föreningens medlemmar utan också varit ett välkommet ekonomiskt tillskott.

4 februari 1979. Ordföranden Ingmar Johansson tog upp frågan på styrelsemötet om premier till a-laget för vunna matcher. Efter en mindre diskussion beviljade styrelsen 150 kronor för vunnen match, 75 kronor för oavgjort och ingenting för förlorad match till laget. Samtidigt beviljade styrelsen att lagledaren för a-laget får bjuda på fika på sju bortamatcher samt att reservlagets lagledare för bjuda reservlaget på två fika.

8 maj 1979. Styrelsen beslutade att entrén i år ska vara sju kronor för vuxna, inklusive program, ungdom 15-18 år: tre kronor. Våra egna spelare går in gratis (om de har frikort) men om de ska ha program får de betala två kronor.

En källarhistoria. Tränare Lindblom, som kom från Borås, berättade att boråsarna en gång fick en straff. Straffläggaren missade bollen och sparkade i stället hårt i marken. Han bröt benet och trillade baklänges och bröt då också armen.
Det blev tyst en lång stund sedan frågade Nisse Nyman på sitt typiska sätt:
”Blev det mål”?
Herman Larsson (berättat i ”Idrott i Jämjö”), 1986, Östra Blekinge Hembygdsförening.

7 april 2007. En historisk dag för Jämjö GoIF. För första gången hade Jämjö GoIF tagit steget upp i division 3. I premiären borta mot Älmhult blev det förlust med 6-0. Det första historiska målet gjordes av Amir Trnacevic i 1-1-matchen mot Bromölla den 7 maj. Tyvärr för Jämjös del så blev sejouren i division 3 bara ettårig. Laget kom näst sist i serien. Vid seger i sista omgången hade Jämjö gått vidare till kval för att klara sig kvar, men än en gång var det Älmhult (0-5) som stoppade Jämjö. Tränare för Jämjö i division 3 var Pierre Johansson.

Långa resor. Resorna på 1940-talet tog lång tid. När vi till exempel skulle spela en match i Jämshög åkte vi med tåg som avgick från Jämjö klockan 08.00 och återkom tolv timmar senare. Då fick vi byta tåg två gånger, i Gullberna och Sandbäck.
Herman Larsson (berättat i ”Idrott i Jämjö”), 1986, Östra Blekinge Hembygdsförening.

20 april 2009. Med gemensamma krafter bygger ungdomssektionen en egen kiosk till ungdomslagens matcher. Kiosken finns fortfarande kvar på ytan mellan 7-, 9- och 11-mannaplanen.
Det ska också sägas att kiosken kom till efter en långvarig ”konflikt” mellan ungdomssektionen och delar av föreningen.
Ungdomssektionen vill ha en gemensam kioskkassa, men ansvariga för kiosken vid klubbhuset var av en annan åsikt.
Därför tog ungdomssektionen ett ”lån” hos kassören Kenneth Johansson för att bygga en egen kiosk med eget kassansvar. Kiosken blev en stor succé och redan första året genererade den ett överskott till lagen efter det att ”lånet” betalats tillbaka.
Kiosken döptes till Café Spiken efter den ansvarige byggherren Jörgen ”Spiken” Svensson.

För Jämjö GoIF i 30 år. ”Jag bosatte mig i Jämjö år 1955 efter arbete på annan ort. Snart sökte jag mig till idrottsplatsen. Detta skedde sent på hösten och träningen pågick för fullt med Yngve ”Y-Kalle” Karlsson som tränare. En verklig slavdrivare. Efter hand fick jag veta att omklädsel icke skedde på idrottsplatsen utan i källaren hos Oskar Fors. På idrottsplatsen fanns då inte värme i omklädningsrummen. om Attis och Oskar Fors hade inrett hela sin källare så att fotbollsspelarna kunde byta kläder och duscha. Ett rum till omklädsel och i tvättstugan hade Oskar riggat upp två duschar. Efter träningen bjöd Attis på kaffe, läsk och kakor. Sedan kom det långa ”eftersnacket” söndagens match med mera. Här hade Attis och Oskar skapat en miljö där alla trivdes och det pågick i många år. Sällan missade någon spelare träningspassen. Så småningom kom jag med i fotbollssektionen och blev lagledare, materielförvaltare och slutade med detta först 1985. En lång period inom idrotten och jag får nog säga att just vintrarna hos Oskar och Attis är ett av de finaste minnen jag har från idrotten inom Jämjö GoIF.
Arnold Andersson (berättat i ”Idrott i Jämjö”), 1986, Östra Blekinge Hembygdsförening.

Connie Nilsson