Idrottsanläggningar i Jämjö. Kartan är hämtad från Östra Blekinge hembygdsförenings skrift ”Idrott i Jämjö”.

Jämjö GoIF:s resa från tio sektioner till ”bara” fotboll

Någon klok person sa någon gång att en förenings historia är dess framtid.
Ligger mycket i det påståendet.
För utan historia hade det heller inte funnits någon framtid.

Jämjö GoIF har sin egen unika historia. Den får aldrig glömmas, aldrig raderas ut. Därför är det så viktigt att minnas hur allt en gång började, hur allt sedan fortsatte och helt plötsligt är man där och blickar in i framtiden.
Någon sa också att det var bättre förr och att det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid. Den diskussionen kan vi alltid ta. Varför inte ta den på ett jubileum när gammal och ung möts?
Det är där historia och framtid möts.
Jämjö GoIF var från början en flersektionsförening som i omgångar hade gymnastik, friidrott, orientering, simning, handboll, bandy, gång, badminton och bordtennis som sektioner, men som till slut enbart kom att ha fotboll på programmet.
Bra eller dåligt? Beror förstås på vem man frågar.

När vi nu kommit en bra bit in i 2000-talet pratas det ofta om att det är så svårt att rekrytera ledare i Jämjö. Vänd på det i stället. Är det inte så att tack vare, eller på grund av att Jämjö GoIF blev många föreningar och att nya sporter växte till så har vi en uppsjö av ledare i Jämjö.
Finns det någon liten by i storlek som Jämjö som kan visa upp så många ledare? Och ungdomarna i Jämjö, alla vill inte bli fotbollsspelare. Alla vill inte bli bordtennisspelare. Alla vill inte bli orienterare. Alla vill inte bli skyttar. Alla vill inte bli innebandyspelare.
Nu finns det nästan något för alla.
Ser vi det krasst egoistiskt så har fotbollen förstås förlorat en och annan ledare, talang eller utövare till en annan sport, men vinnarna är ungdomarna och samhället.
När vi skriver 2024 har Jämjö ett synnerligen aktivt och välmående föreningsliv.
Ekonomin är förstås alltid en utmaning för alla, men Jämjö GoIF har en egenägd anläggning där det nästan varje kväll och helg är något på gång.
OK Orion är kanske Jämjös främste ambassadör i konsten att leverera sportsliga framgångar på både nationell och internationell nivå.
Jämjö Innebandyklubb har fått fart på ungdomsverksamheten och Jämjö BTK, som nästan var på väg att tyna bort, upplever en pingishausse som kanske aldrig tidigare.
Lägg till allt detta exempelvis också Jämjö Hästsällskap och Jämjö Sportskytteklubb.

I ett försök att ge en lite historisk bakgrund ska Jämjö GoIF på följande rader i korta drag försöka minnas tiden då Jämjö GoIF var en stor och enad idrottsfamilj.


Det så kallade Ordenshuset. Där spelades det bland annat bordtennis. Huset syns i dag från andra sidan vägen vid vårdcentralen.

Gymnastik fanns med på programmet när Jämjö GoIF startades. Med vissa perioders uppehåll var gymnastiken en sektion fram till 1957 när den flyttades över till Jämjö Seniorer. Gymnastikövningarna hölls till en början i Nationella, men huset brann ner i januari 1945.
Vid tillfället då branden startade visades det en film. Branden startade i filmprojektorn.
All biopublik hann dock sätta sig i säkerhet, men Nationella totalförstördes.
Bredvid Nationella, ungefär där nuvarande vattentornet finns, fanns vid tiden en vacker ekbacke med en dansbana omgiven av stånd där det gick att kasta pil, köpa glass och varm korv i samband med dansfesterna.
I midsommartider anordnade Jämjö GoIF midsommarfirande på platsen och den traditionen varade i alla fall en bit in på 1960-talet.
Efter branden flyttade gymnastiksektionen till Jämjö Ordenshus för att sedan slutligen flytta till Folkets Hus.

Friidrotten fick ett uppsving när Jämjö idrotts plats invigdes 1953. Fram till dess var det ytterst sporadiskt eftersom avsaknaden av löparbanor gjorde situationen svår. De intresserade försökte dock hålla intresset vid liv genom att anordna klubbmatcher med grannklubbarna och regelbundna märkesprov.
När idrottsplatsen kom väcktes intresset och några ungdomar var riktigt lovande. Else-Marie Hjalmarsson noterade exempelvis nytt Blekingerekord i längd för damer. Dan Toresten, även duktig fotbollsspelare i Jämjö GoIF, blev Blekingemästare i gång för pojkar. Kurt Filipsson, Lisbeth Toll, Henry Svensson, Hanna Sjöström, Ingrid Nilsson och Birgitta Holgersson är andra ungdomar värda att nämna.

Orientering fanns som sektion i Jämjö GoIF 1944-1954. Ett dussintal ledare drev verksamheten framåt, bland annat Thage Olsson, Ragnar Andersson, Inge Håkansson, Stig Pettersson och Gustaf Fryksén.
Orienteringen förde då en tynande tillvaro i östra Blekinge, men den 14 februari 1954 samlades representanter för Jämjö GoIF, Kristianopels GoIF, Lyckeby GoIF och Norra Ramdala OK till ett möte på Nya hotellet i Jämjö och där beslutades att slå samman till en specialklubb för orientering och skidor. Den 24 mars fick man Riksidrottsförbundets tillåtelse att inregistrera namnet OK Orion.
Att den sammanslagningen blev lyckad känner vi alla till. OK Orion har på alla sätt placerat Jämjö inte bara på orienteringskartan utan också på Sverige- och världskartan. Det är inte alla småorter förunnat att ha en världsmästare i byn. Jämjö har Kent Olsson och i Anton Johansson har Kent fått en värdig efterträdare.

Från 1947 anordnade Jämjö GoIF varje sommar simborgarprov i Hallarumsviken. Då var föreningen ansluten till Svenska Simförbundet. Jämjö drev verksamheten fram till ungefär 1960.

1946 startade Jämjö GoIF upp damhandboll och hade stora framgångar. Den kanske största var DM-finalen på Säbyvallen mot Långö AIK 1950. Jämjö vann, men Långö hade spelat med en icke registrerad spelare och det märkliga beslutet blev att matchen spelades om, varvid Långö vann med 2-0. Anna Persson-Sjöholm, Karin Olsson och Maj-Rut Höglund var vid olika tillfällen uttagna i Blekingelaget. Åren 1957-1959 låg damhandbollen nere för att återupptas 1959, men 1963 var det definitivt slut med damhandbollen i Jämjö.


Jämjö GoIF:s herrhandbollslag 1959.
Stående från vänster: Uno Svensson, Herman Larsson, Pelle Karlsson, Allan Larsson, Rune Andersson, Elmer Berggren och Kjell Svensson.
Knästående från vänster: Lewin Fröberg, Lennart Holgersson och Emil Antonsson.

I herrhandbollen spelade Jämjö GoIF två gånger i division 3 och man har också ett antal seriesegrar i division 4. Några som spelade handboll i Jämjö är bland annat bombkastaren Emil Antonsson, Per Karlsson, Rune Andersson, Herman Larsson, Tore Sjöström, Uno Svensson, Allan Larsson, Kenneth Pettersson och Jan Fors.
Man trodde väl att Jändelskolans nya gymnastiksal skulle bli ett lyft för handbollen, men ledarproblemen gjorde att det inte existerade någon handboll i Jämjö mellan 1965-1979. 1980 bildades HK Eklöven som en ren handbollsförening och tog över handbollen i östra Blekinge.

Bandy spelades på 1930- och 1940-talet. I början på 1950-talet hade Jämjö även ett juniorlag med i DM. Matcherna spelade på Hallrumsvikens is eller på Färskesjön. Spelare värda att minnas är Tore Sjöström, Nils Nyman, Erik Ståål, Allan Nilsson, Stig Eliasson och Ingemar Pettersson.

När idrottshallen på dåvarande Jändelskolan invigdes startade Jämjö GoIF upp en badmintonsektion där Ulf Borgström och Jonny Persson var de drivande krafterna. Jämjö fick fram många talanger som Thomas Svensson, Urban Lundqvist, Mikael Svensson, Inger Svensson och Cecilia Ståål. Verksamheten upphörde och gick upp i BK Carlskrona.


Stig Eliassons ”snickarboa”. Här spelades det bordtennis. Byggnaden syns i dag i korsningen Torgvägen-E 22.

Redan på 1930-talet förekom bordtennis i Jämjö GoIF:s regi. Ungdomarna höll för det mesta till i Gottfrid Flygares loge i Helgarum. Några riktiga racket var det ingen som hade utan man sågade till en masonitskiva och klädde den med sandpapper.
Nu var det inte bara på Gottfrids loge man spelade utan även i Gustav Eliassons snickarbod, hos Åke Holgersson, på Jämjö Träindustris vind eller i Sparbankshuset vid mejeriet. Från 1945 finns det anteckningar om att Birger Flygare blev Jämjömästare i singel och att Birger Flygare i par med Erik Sjöström vann dubbel.
1951 blev Rune Andersson singel- och dubbelmästare tillsammans med Stig Mathisson. Törnåkra IF och Jämjö Godtemplares IF hade också verksamhet och ett flertal spelare bytte mellan föreningarna. 1958 lades Jämjö Godtemplare ner verksamheten. Rune Andersson gick över till Jämjö GoIF och fortsatte att jobba med bordtennis. När Bengt-Åke Svensson engagerades som ledare 1967 tog bordtennisen ytterligare ett kliv.


Fyra. 1974 kom Jändelskolan (Jämjö GoIF) fyra bland 1 779 lag i den riksomfattande tävlingen Stellan Cup. Peter Fransson, idag (2023) slöjdlärare på Jämjö Kunskapscentrum, gick obesegrad genom hela turneringen.
Bakre raden från vänster: Bengt-Åke Svensson, ledare, Eva Fredriksson, Mona Karlsson, Anneli Arvidsson.
Främre raden från vänster: Torbjörn Syrén (Svensson), Mats Andersson, Peter Fransson, Håkan Nilsson.

Spelare värda att nämna är Rune Andersson, Stig Mathisson, Rune Johannisson, Bengt-Åke Svensson, Lars-Göran Håkansson, Greger Alfonsson, Mats Andersson och Peter Fransson. Den störa framgången är fjärdeplaceringen i Bästa 4:an 1974 där bland annat Mats Andersson och Peter Fransson deltog. 1975 bröt sig bordtennisen ur Jämjö GoIF och bildade Jämjö BTK.
Connie Nilsson