En bild från en match på Helgarumsplanen. Värt att notera är de täta åskådarleden i bakgrunden och, som det ser ut, den mer eller mindre obefintliga närvaron av gräs på planen.

Jämjö GoIF har inte alltid spelat fotboll på den plats de flesta av oss numera är bekant med.
Innan Jämjö idrottsplats invigdes i två etapper på 1950-talet spelades det matcher både i Ådalen och i Helgarum.

Jämjö GoIF:s först arrenderade plan, som användes av Ramdala-Jämjö GoIF, var den som kallades Skogvaktarens plan. Planen kallades så på grund av att Ramdala-Jämjö GoIF arrenderade planen av länsskogvaktare Nils Nilsson, men som ägdes av lantbrukare Hjalmar Svensson.
Planen var inte direkt lämpad för fotboll, vilket många av den tidens spelare vittnat om. Dels var den liten och ojämn, dels användes den av Jämjö stärkelsefabrik för sedimentering (rening) av fruktvatten och dels så gick nötkreatur där och betade innan match med allt vad det innebar av problem.


Gustaf Fryksén, ordförande i Jämjö GoIF 1941-1955 och en stor Jämjöprofil under sina levnadsår, visar här den första idrottsplatsen där Jämjö GoIF spelade. Planen gick under namnet Skogvaktarens plan och har även använts av Jämjö Stärkelsefabrik på den tiden för sedimentering av fruktvatten.
Foto: Karin Brunsberg, 1986.

Hur hittar man till planen i dag? Det finns främst två vägar dit. En är att gå uppför den branta pulkabacken i Ådalen. Direkt uppe på krönet går det att blicka ut över det som en gång i tiden var Jämjö GoIF:s första hemmaplan.
Eller ta av upp mot Orionstugan och via Furudalsvägen vandra in på någon av återvändsvägarna Ekeberg eller Ekdalen för att där komma bakvägen till Ådalsbacken.


Skogvaktarens plan så som det ser ut 2024.

På 1940-talet fick Jämjö GoIF en ny plan cirka en halv kilometer sydost om den nuvarande planen. Det var en sandig rektangel på 80x60 meter, knappt värdig att spela fotboll på och som ägdes av Henning Olsson.
Omklädningsmöjligheterna var starkt begränsade, för att inte säga obefintliga. Spelarna fick helt enkelt byta om i skogen bredvid eller där det fanns liknande möjligheter i närheten av planen.
Att duscha efter en match var på den tiden förstås ett okänt begrepp, men som tur var fanns det vatten i närheten av planen.
Bara en frispark bort låg och ligger det vi i Jämjö kallar för Dammen. I dag ett näst intill igenväxt litet sumphål, men då fullt tillräckligt för icke bortskämda fotbollsspelare.
Planen utnyttjades inte bara för fotboll utan även för handboll och olika friidrottsgrenar, som löpning, höjdhopp, kula, diskus och 100 meter. Planen var egentligen för kort, men ordföranden, skolkantorn och senare också läraren Gustaf Fryksén, kom på en lösning då han räknade ut att det var 100 meter om man sprang diagonalt från hörnflagga till hörnflagga. Frykséns uträkning, Pythagoras sats, finns beskriven Östra Blekinge Hembygdsförenings publikation ”Idrott i Jämjö”.
800-metersbanan löste man genom att springa fram och tillbaka mellan Flygares (huset i korsningen Parkvägen-Idrottsvägen) och fotbollsplanen. Handboll löste man genom att helt enkelt spela på tvären.


Helgarumsplanen så som det ser ut 2024.

Hur hittar man till planen i dag? Gå hela Idrottsvägen förbi Jämjö GoIF:s gräsplaner, vidare ner i svackan och över den lilla bäcken och fortsätt vägen fram åt höger. Så fort naturen öppnar upp sig ligger det som då kallades för Helgarumsplanen som den första åkern till höger.

Till slut blev det ohållbart för Jämjö GoIF att spela sina matcher på Henning Olssons marker. Jämjö GoIF hade länge fått dispens för att spela på den lilla sandytan, men i slutet av 1940-talet hårdnade kraven och Jämjö GolF var tvunget att söka sig en ny plan.
Det var inte lätt att hitta en yta, men till slut lyckades Jämjö GoIF förvärva det område där den nuvarande konstgräsplanen är belägen, platsen kallades för övrigt Paradiset. Planens mått var 100x60 meter och den omgavs även av fyra kolstybbsbanor för friidrott.
Finansieringen var en svårknäckt nöt. Det krävdes 60 000-70 000 kronor, en astronomisk summa med dåtidens mått mätt, i dagens penningvärde betydligt mer än en miljon kronor.
Finansieringen löste sig till slut genom att man lovats 12 000 kronor i tipsmedel och 9 000 kronor av kommunen. En idrottsplatsförening sålde andelar som gav 5 000 kronor och så vågade man ändå startade bygget.


Jämjö idrottsplats så som det ser ut 2024.

Jämjö idrottsplats invigdes i två etapper. 26 juli 1953 invigdes löpar-, hopp- och kastbanor. Blekinge Idrottsförbunds ordförande Nils B. Hansson, Ronneby, talade och som extra dragplåster hade man lyckats bjuda in dubble olympiske mästaren på 50 km gång, Johan Ljunggren, Värnamo.
Samtidigt spelades det en damhandbollsmatch mellan Jämjö GoIF och IFK Karlshamn.

Den 18 juli 1954 var det sedan stor invigning av fotbollsplanen. Blekinge Fotbollförbunds ordförande Valdo Carlström invigningstalade och huvudnumret var en match mellan Jämjö GoIF och en Karlskronakombination bestående av spelare från Saltö, Bollis och IFK Karlskrona.
Gästerna vann med 9-2 och trots stundtals ihållande regn hade 400 personer lockats till idrottsplatsen.
Jämjö fick dock lite plåster på såren då damerna tvålade till Torhamn i handboll med 7-0.
Efter matcherna delade ordföranden Gustaf Fryksén ut diplom till medlemmar som ”genom ett idogt arbete” gjort den nya idrottsplatsen möjlig: Helge Svensson, Thage Olsson, Ingmar Pettersson, Henning Johansson, Karl Jareborg, Ivan Flygare, Tore Sjöström, Oskar Fors och Gustaf Eliasson.

I dag har Jämjö idrottsplats växt till en av de förnämsta i Blekinge. Totalt finns det två 11-mannaplaner, varav en är belagd med konstgräs och ett antal andra gräsytor som vid behov kan anpassas efter förutsättningarna, samt en grusplan.
Sett till gräsytor är det bara Mjällby AIF, Sölvesborgs GIF och Rödeby AIF som kan matcha den anläggning Jämjö har.
Värt att notera i sammanhanget är också att Jämjö GoIF:s anläggning är föreningsägd.

Fotnot: Pythagoras sats är en av matematikens mest kända satser. Enligt Pythagoras sats så gäller för en rätvinklig triangels sidor att Kvadraten på hypotenusan är lika med summan av kvadraterna på kateterna.
Hypotenusan är den längsta sidan i en rätvinklig triangel och är motstående sida till den räta vinkeln. Katet är benämningen på var och en av de två sidor vilka bildar den räta vinkeln.
Sambandet i Pythagoras sats kan skrivas som Pythagoras ekvation:
a, b och c är sidornas längder för en rätvinklig triangel och c är hypotenusans längd.
Satsens namn kommer från den grekiske matematikern Pythagoras (580 f.Kr – 495 f.Kr) som brukar tillskrivas det första beviset för satsen, men satsen var förmodligen redan tidigare känd i Babylonien.
(Källa: Wikipedia)
Connie Nilsson