Ett gott skratt. Rune Axelsson drar på smilbanden när Berndt Filipsson drar en av alla historier han minns under Bingolottotiden. (Bilden togs i samband med det som skulle bli Jämjö GoIF:s 85-årsjubileum, men på grund av för få anmälningar blev det inget jubileum den gången).
Foto: Connie Nilsson

Den underbara historien om hur klubbstugan kom till

När Bingolotto drog in över Blekinge i början på 1990-talet insåg några ledare i Jämjö GoIF att här fanns det en chans att göra det stora klippet.
Under två år hade Jämjö GoIF ensamrätt för distributionen av lotterna i Karlskrona kommun.
- Vi drog in en miljon kronor till föreningen, berättar Rune Axelsson.

Det var lite Klondyke och guldruschens glada dagar över Jämjö GoIF under den här perioden och det var en pengahantering som för den oinvigde kan verka smått galen.
Rune Axelsson och Berndt Filipsson (1930-2021) åkte runt i sina bilar och samlade in pengar och lotter i en omfattning som i dag knappast hade varit hanterbar. När det var som mest galet inför en julhelg kom Rune och Berndt tillbaka till Jämjö för att räkna pengarna som de sedan skulle redovisa till Bingolotto-organisationen.
Det visade sig att de hade drygt 300 000 kronor var i bilarna. I dagens pengavärde (2023) motsvarar den tidens 300 000 kronor nu nästan det dubbla. Om början på 1990-talet varit nutid åkte alltså Rune och Berndt runt i östra Blekinge med tillsammans mer än en miljon kronor i sina bilar.
- Jag lade alla pengarna i kofferten, berättar Berndt.
- Eller så hade man det i plastpåsar. Totalt sett hade vi aldrig under 300 000 kronor med oss hem, säger Rune.

Hela haneringen av pengar kan tyckas avlägsen i dag, men då ska man komma ihåg att på den tiden fanns varken Swish eller kortbetalningar så som det gör nu. Kontanter var hårdvaluta och Rune och Berndt hade just inga andra alternativ än att åka runt i länet med sina bilar sprängfyllda av sedlar.
Rune Axelsson insåg till slut att pengahanteringen de höll på med inte var acceptabel.
- Det började ju sprida sig att Jämjö GoIF tjänade mycket pengar på Bingolotto.
Rune tänkte ett steg längre och förstod att hans bil var ett dåligt bepansrat rullande bankvalv.
- Till slut började jag köra lite olika rundor när jag skulle hämta in pengar bara för att det inte skulle väcka uppmärksamhet.
Berndt Filipsson, som under många år också var en uppskattad vaktmästare på idrottsplatsen, tänkte aldrig i de banorna.
- Jag kunde ställa bilen på torget i stan. Visserligen låste jag den när jag gick in till en affär för att hämta mer pengar, men det låg ju väldigt mycket pengar i bilen.

Historien med Jämjö GoIF och Bingolotto tog sig sin början då dåvarande sekreteraren Ingemar Berggren fick vetskap om att Bingolotto sökte en förening i Karlskrona kommun som var villig att distribuera lotterna till föreningar och affärer i Karlskrona.
Rune Axelsson var ordförande vid den tiden.
- Jag kunde aldrig ana att det skulle bli så stort som det blev.
Jämjö GoIF beslutade sig för att tacka ja till erbjudandet sedan man fått Berndt Philipsson att ställa upp och hjälpa till.
- Vi insåg ju att det behövdes någon som hade möjlighet att jobba med det på dagtid, säger Rune.
Sölvesborgs GIF satt som sambandscentral för hela Blekinge och i varje kommun fanns det en vinnare. Jämjö GoIF var en av dem.
Inför varje helg hämtade Rune och Berndt lotterna inne vid Volvo i Vedeby för vidare transport till föreningar och affärer.
Den 24 november 1992 brakade allt i gång. 30-40 olika föreningar och affärer väntade ivrigt på sina lotter.
- Det började väl lite försiktigt, men när TV 4 fick täckning över hela Blekinge exploderade allt, berättar Rune Axelsson.

Upplägget var genialiskt för Jämjö GolF:s del. Förtjänsten på varje lott var tio kronor. Jämjö sålde för egen del mellan 600-700 lotter per vecka. Bara där trillade det in mellan 6 000-7 000 kronor. Men Rune Axelsson och Berndt Filipsson var slipade affärsmän. De gjorde en deal med många butiker där de utlovade två kronor per såld lott i vinst mot att Jämjö GoIF själva fick behålla åtta kronor.
- Vi hade Sölvesborgs GIF:s tillåtelse att göra så, berättar Axelsson.
Uppgörelserna var lite olika från affär till affär, men mot slutet drog Jämjö Golf in i snitt 30 000 kronor på vecka.
- Någon julvecka låg vi på 60 000-70 000 kronor, säger Axelsson.
Det tog hela måndagen att räkna pengar och till slut insåg Rune och Berndt att det höll på att växa dem över huvudet.
- Då lämnade vi bara in plastkassarna till Föreningsbanken så att de fick räkna dem.
Till slut blev det också för mycket för Sölvesborgs GIF.
- Då kom det bara en osorterad lastpall full med lotter till oss, berättar Axelsson.
Rune kallade på damsektionen, som fick en slant för att hjälpa till med sorteringen inför helgens distribution.
- Allt blev så stort att vi även tog hjälp av Fridlevstads GoIF, som på slutet skötte hanteringen av lotterna i den norra delen av kommunen.

Men guldruschens glada dagar fick också ett slut för Jämjö GoIF.
Efter ett par år tvingades Rune och Berndt ge upp. Blekinge Idrottsförbund kom in i bilden och på eget bevåg ringde Rune Axelsson till KA 2 IF för att be dem ta över Jämjös del av distributionskakan.
- Jag fick till slut ta ledigt från jobbet för att hinna med, berättar Rune.

Sedan många år tillbaka och långt in i framtiden finns ändå minnet av Rune Axelssons och Berndt Filipssons insatser för Jämjö GoIF bevarade i form av ett av Blekinges ståtligaste klubbhus.
Rune minns att han fick strida för det. Det var delade meningar i föreningen om hur pengarna skulle användas.
- Det känns bra att det blev ett klubbhus av Bingolottopengarna.
I början på 1990-talet var inte Jämjö GoIF:s ekonomi den allra bästa och som extra börda kom den tunga investeringen i det planerade husbygget. Rune och Berndts miljon räckte både till att sanera ekonomin och till att få en klubbstuga helt utan skuld.
- Jag var till en början skeptisk till klubbhuset eftersom det bara blev dyrare och dyrare. Bingolotto kom som en räddning för oss, säger Rune Axelsson.

Den personliga tillfredsställelsen kommer ingen någonsin att kunna ta ifrån Rune och Berndt.
- Precis, det var en personlig tillfredsställelse. Alla i föreningen förstod nog inte hur stort det var, men jag vet att kassören uppskattade det, säger Rune.
- För mig kändes det bra. Jag kom igång med något efter en sjukdomstid, säger Berndt Filipsson.
Connie Nilsson


Klubbhuset. En byggnad att vara stolta över för alla Jämjö GolF:are. Bingolottopengar och hårt arbete gjorde stugan möjlig.
Foto: Connie Nilsson


Klart. På våren meter. 1979 stod den nya gulmålade klubbstugan klar att användas och det många kanske inte vet i dag är att just den baracken är inbyggd i den nuvarande klubbstugan. I förgrunden syns två gamla Jämjö GoIF-profiler, Jan Sandehag och Roine Georgio.


Klubbstugan. Den gamla klubbstugan sedd från en annan vinkel.


Förlagan. 1977 fick Jämjö GoIF en barack av Karlskrona kommun, en barack som stått på det så kallade ”Muddret” i Karlskrona och där tjänstgjort som arbetarbarack. Baracken var endast nio meter lång, men Jämjö GoIF fick ett ekonomiskt anslag av kommunen att själva utöka baracken till 16 meter.
Bilden är inte av bästa kvalitet, som synes, men personen längst till höger tycks i alla fall vara Arnold Andersson.