… jag är alltså Jämjö GoIF – Årets förening 2024!

Vad ska jag säga?
Jag, alla vi tillsammans, fick alltså priset som Årets förening 2024 vid Blekinge Fotbollsförbunds årsmöte.
Vi är ödmjukt stolta och tacksamma för priset.

Föreningar i Blekinges fotbollsfamilj fick själva skicka in nomineringstexter.
Se nedan hur vi försökte ”sälja in” Jämjö GoIF.
Och än en gång tack till alla er som gjort utmärkelsen möjlig!

Jag är röd och vit, och lite gul i detaljerna.
Och jag är byns Bingolottokiosk.
Jag är frivilliga klubbmedlemmar i en sommaröppen Hallarumskiosk.
Och jag är flaggan som vajar i vinden vid varje hemmamatch.
Jag är en obesegrad seriesegrare i division 6.
Och jag är den röda mattan på dam- och herrlagets avslutningsfest.
Jag är en pigg 95-åring.
Och jag är en till bredden fylld parkering några dagar i september. Planerna sjuder av liv och rörelse, det är höstcup.
Jag är länets kanske största klubbstuga, en gång i tiden finansierad av Bingolotto-pengar.
Och jag är vinster, förluster och ibland kryss.

Jag är konstgräset som sjunger på sista versen.
Och jag är Roland Sandbergs moderklubb.
Jag är Bosman: Oro och ångest.
Och jag är Max Wennerbeck, stolt som få att bo i byn och att tillhöra min förening.
Jag är damtränarna som på eget initiativ bestämde sig för att göra gräsplanerna i bättre skick.
Och jag är ”Spiken”, grill- och hamburgerkungen.
Jag är en tisdagskväll i maj. Idrottsplatsen sjuder av aktivitet.
Och jag är 50 kronor i entrépeng.
Jag är den föreningsägda idrottsplatsen. Jag vet att jag tar energi och kraft. Jag vet att jag kräver ständig vård, omtanke och pengar, men i gengäld hoppas jag att jag ger mycket tillbaka.
Och jag är stolt att få säga att jag är en förening som andas positivism efter några tunga år.

Jag är arrangör av kommunmästerskapet i futsal.
Och jag är en tisdagskväll i september i strålkastarnas sken. Idrottsplatsen sjuder fortsatt av liv och rörelse.
Jag är William Crambé. Jag fick hemlängtan efter att ha varit borta i två år.
Och jag är något som så ovanligt som en föreningsägd konstgräsplan.
Jag är den naturliga läktaren med de klassiska sittbänkarna.
Och jag är och vill vara en stor och viktig spelare på byn.
Jag är damspelarna från förr som bestämde sig för att starta upp ett sjumannalag.
Och jag är konstant oroad över hur ekonomin ska gå ihop.
Jag är Sveriges bästa division 6-lag 2024. Inget annat lag har bättre målskillnad.
Och jag är hemsidan och sociala medier med ambition att nå fler än bara våra medlemmar.

Jag är Oscar Nilsson, jag hade hundraprocentig träningsnärvaro.
Och jag är ungdomslaget som fick gå in med Mjällby AIF:s och Elfsborgs spelare på Strandvallen i somras.
Jag är en förening där alla ska känna sig välkomna.
Och jag är IK Sirius FK 2, division 6 Uppland och Huaröd, division 6 mellersta Skåne. Vi var närmaste utmanare om titeln Sveriges bästa division 6-lag, men 116 plusmål rådde vi inte riktigt på. Från oss ett stort grattis!
Jag är en konstgräsplan, en grusplan, en 11-manna gräsplan och ett antal mindre planer att använda vid behov.
Och jag är pappan som knyter dotterns fotbollsskor.
Jag är den som envist frågar gamla spelare, ledare och tidigare eldsjälar om det finns något de kan tänka sig att hjälpa till med för att avlasta redan hårt engagerade ledare. Jag får kanske ett, två, tre eller fyra nej, men jag respekterar ett nej och misströstar inte därför att till slut tackar nummer fem ja. Redan är vi uppe i sju-åtta personer som lovat göra och redan gör punktinsatser för att avlasta redan hårt engagerade ledare.
Och jag är historia, gamla trotjänare och eldsjälar. Hemsidan ser till att vi aldrig glöms.
Jag är det eviga hålet i nätstaketet vid Folkets Hus.
Och jag är den unge föreningsdomaren.

Jag är en stolt mormor som åkt ut från stan för att se mitt barnbarn spela match.
Och jag är en av en äldre generations spelare som hittat tillbaka till min förening. Jag tycker om det jag ser. Och det bästa av allt, jag är inte ensam om att ha hittat hem igen.
Jag är den klart lysande månen en vardagskväll där sommar blivit höst. Nedanför mig har den unga och nybildade hejarklacken stor show när de hejar fram mitt – reservlag!
Och jag är mamman som står i kiosken när min dotter spelar match.
Jag är styrelsen som tvingats ta det jobbiga och svåra beslutet att avsluta vår anställning av kanslisttjänsten. Ett bra ekonomiskt beslut som förhoppningsvis ska ge resultat på sikt.
Och jag är styrelsen som envist söker bidrag till en ny konstgräsplan. Jag har stångat mig blodig och bankat på alla dörrar jag hittat utan någon som helst positiv respons. Nederlag efter nederlag, men jag ger så klart inte upp kampen om att få till ett alldeles nödvändigt byte av konstgräs.
Jag är a-laget som avslutade säsongen med tolv raka segrar. Och inte bara det, jag höll nollan i alla matcherna och gjorde samtidigt 94 mål.
Och jag är Thea Lundström, jag längtade också hem till moderklubben.
Jag är en onsdagskväll i november. Jag sitter i klubbstugan tillsammans med RF-SISU Blekinge och alla mina ungdomsledare och diskuterar hur vi skapar framtid tillsammans i vår blomstrande ungdomsverksamhet.
Och jag är Emil Olsson. Jag vann skytteligan i division 6 på 31 mål. Till mitt ”försvar” ska sägas att jag bara spelade tio matcher från start och gjorde två inhopp.

Jag är styrelsen som mer än väl, mycket mer än väl, lever upp till svensk idrotts mål om en jämställd styrelse.
Och jag är styrelsen som under 2024 fortsatt med organisationsutveckling av ansvariga arbetsgrupper. Vissa grupper är självgående, andra är på gång. Jag har haft fler möten med grupperna för att ge mitt stöd och samtidigt förtydliga ansvarsområden. I detta arbete har jag också lyckats locka till mig fler engagerade medlemmar.
Jag är damlaget, som trots att det varit en sportsligt jobbig säsong, stått enade tillsammans tack vare kamratskap, sammanhållning och våra ledare.
Och jag är vinnare i Fair Play-ligan i division 6 på bara elva varningar under en hel säsong.
Jag är Anna Wester, sekreterare och kioskansvarig. Tillsammans med Malin Forsmarsk åker jag fem-sex gånger per säsong till både Kalmar och Ronneby för att göra kioskinköp så billigt som möjligt.
Och jag är en del i byns anda, den som var fantastiske präst gett namn åt: Jämjöandan!

Jag är alltså Jämjö GoIF för dig som inte redan har listat ut det.
Och jag slår mig för bröstet i all min ödmjukhet och nominerar mig själv till titeln ”Årets Förening”. Jag gör det med vetskap om att vi är många föreningar som gör ett stort och viktigt arbete till gagn för blekingsk fotboll. Som motivering till varför just vi hoppas bli nominerade ber jag att få hänvisa till i alla fall delar av texten ovan. Den må vara lång, men så här känner jag att det är att vara Jämjö GoIF:are just nu.

Styrelsen,
Jämjö GoIF

Connie Nilsson