Intervju inför Sirius - Kristofer Widlundh

På lördag gästar Sirius Jakobsbergs sporthall och inför den har vi växlat några ord med huvudtränare Kristofer Widlundh.

Förlust senaste omgången mot Visby men annars idel vinster så totalt sett en bra inledning på säsongen utifrån sett. Vad har du att säga om er inledning?
Helt okej inledning. Vi har fortfarande en del att jobba med, vilket man alltid har men vi har kommit långt i vår utvecklingsprocess.

Ni har fått behålla stora delar av laget från förra säsongen där ni hade en tung höst men vände den negativa trenden och gjorde en fin vår och formen har fortsatt denna säsong som sagt. Vad var det som föll på plats så att den negativa trenden bröts?
Det tar tid att bygga ett nytt lag, vilket vi gjorde under föregående säsong. Vi fick upp många unga lovande spelare som skulle anamma och ”jacka in” med ett gäng äldre spelare som just hade degraderats från SSL. Självförtroendet var väl inte på topp, direkt. Efter halva säsongen blev vi också betydligt tydligare med vår spelidé, kultur, och målsättning som medförde en annan typ av trygghet.

På målvaktssidan försvann dock några års SSL rutin när Oskar-Viking Tjärnberg rörde sig till Strängnäs och unge Teodor Söderquist (2004) har fått förtroendet hittills. Rutin brukar man säga är extra viktigt för målvakter och därmed brukar de ha sin prime senare i karriären vilket gör det extra stort att han redan etablerat sig i Allsvenskan. Vad har du att säga om honom och hans målvaktsspel?
Han är en extremt målinriktad person, som vet vad han vill och förstår vikten av att lägga energin på jobbet. Lugn och trygg i sitt målvaktsspel och räds inte motgångar. Han är nog sin egna största kritiker och det sporrar honom konstant. Utöver att han är en bra målvakt som har många fina år framför sig är det en extremt bra människa.

Ni har gjort många mål framåt så här långt, 45 stycken vilket är näst mest i serien. Spelar ni framåtlutat eller hur beskriver du att Sirius spelar?
Ja, vi behöver ju göra många mål framåt för att vi släpper in många bakåt, haha…
Skämt å sido, vi har haft en kontinuitet på spelarsidan som medför att vi kunnat spela ihop spelarna över tid. Det medför ju givetvis att de börjar hitta varandra på ett annat plan. Sedan jobbar vi frekvent med vår offensiva spelfilosofi som också gett resultat. Men hur vi vill spela går jag inte in på…

På lördag åker ni till Stockholms norra förorter och möter Järfälla Bele. Vad känner du till om motståndet?
Inte mycket mer än att de slagit ihop två föreningar. Med det sagt borde de ha framtiden för sig med ett bra spelarunderlag. Men just nu har jag inte så bra koll på dom.

Hur ska ni lösa uppgiften för att ta med er tre poäng hem?
Vi behöver förstå när vi ska göra vissa moment beroende på situation. Sedan är det givetvis att få en bättre start på matchen än senast.

Vilket resultat tippar du?
Spelar ingen roll, bara vi vinner.

Tre snabba frågor, ett svar.
Power play eller straff?
Straff
Lågt försvar eller hög press?
Både och ... det är ETT svar.
Bågskott eller handledsskott?
Gubbsvepare, som på det gamla goda 90-talet.

Till sist, allmänna frågan.
På elitnivå hörs ofta röster som gillar när domarna släpper på och låter spelarna göra upp om det på plan vilket i princip innebär att man inte följer regelboken förutom om det blir rejäla övertramp vilket leder till att framförallt det fysiska spelet blir hårdare. Det innebär att spelet förändras där fysiska spelare som ligger nära den höjda gränsen gynnas och det blir svårare för kreativa spelare att utföra det som de flesta tycker förgyller innebandyn allra mest, snygga skott, utmanande dragningar, öppnande passningar, osv. Vad föredrar du och varför?
Kreativa spelare kan väl utföra sin kreativitet ändå, eller? Tror inte det ena utesluter det andra. Att släppa på behöver nödvändigtvis inte innebära att det blir ett slakthus på banan. Tror snarare röster pekar på att den subjektiva domarbedömningen är extremt varierande vilket gör att det blir svårt för ledare och spelare att förhålla sig. Och det är från match till match. Stor fråga som kräver ett längre svar. Men vi kan ta ett exempel som jag direkt kan relatera till i frågan. Det kan bli ”kurr” framför målet, lite småbrottning/käftning, och allt som oftast tar man en spelare i vardera lag och ger dom en varsin tvåa. Varför inte låta det vara? Klart jag köper att de ska åka ut om de börjar slåss på planen, men det finns också grader i helvetet. Vi får inte glömma att vi är också i en ”underhållningsbransch”. Att då hela tiden gå in och peta i situationer gör att det blir hackigt. Likaså när det kommer till duellbedömningen ”axel mot axel”. Där upplever jag till och från att man blåser trots att det är en klockren axel, men att den andra spelaren flyger för att den är 7 kg lättare, eller kommer in i situationen med lägre fart.
Jag förstår att det är svårt som domare och det är många beslut som skall tas, och snabbt. Men för att svara på frågan ser jag hellre att vi släpper på. Får väl dom kreativa spelarna bli ännu mera kreativa om de har svårt att skjuta ett ”snyggt skott” när det blir lite kamp på banan…

Vi tackar Kristofer för intervju och hälsa han och Sirius välkomna på lördag.

Biljetter köper ni via ZipperTic här.
För er som inte kan närvara så sänder InnebandyTV matchen här.

Niclas Wetterstrand Administrationsansv.