Att försvara ett silver

Bele Legends webbredaktion känns mer än hälsosamt trött.
Senaste inlägget var den 3:e april 22!
Visst, det läggs ut några korta kommentarer på sociala medier, men var är prosan?

En stor sak som hände nyligen var att vi för andra gången höll nollan mot Kungsängen borta, 0-12!
Kanske inga breaking news och titeln Att försvara en nolla låter mer som någon kändisadvokats memoarer.
Fint ögonblick i omklädningsrummet efteråt när Rissne ger mig matchbollen.

Nu hade det efter en lång väntan blivit dags för Veteran-SM.
Senast det begav sig var säsongen 06/07 när Bele tog hem silvret (förlust mot SB Innebandy i finalen).
Vi var anmälda till Herrar 35+, så unga är många av våra profilstarka spelare.
IFU Arena, detta Innebandyns Pentagon stod som spelplats för innebandyfesten.

Under en tid har det florerat rykten om att lagen plockar in både aktiva och inaktiva elitspelare.
Jag avfärdade detta som pajaskonster och någon form av doping, men vid närmare eftertanke handlar ju det i slutändan om att vinna.
Vi åkte med befintlig trupp och det blev lite som när ungarna åker/åkte på cup, en kul grej och lagbygge.
Det kommer fram saker som normalt aldrig dyker upp under snabbduscharna efter träning och match.
Några exempel:
Micke Nyman gillar precis som jag blommiga skjortor.
Danne äter hellre kakor som han fått som pris för matchens lirare än middagsmaten han betalar 1100 för.
Thomas väljer alltid den absolut dyraste taxin hem.
Stefan är kär och galen (nja, det senare kanske vi hade på känn).

I vår grupp hade vi Rotebro som spelar i veteranettan, Bro som vägrar gå upp i veteranettan, och IK Stanstad från Helsingborg.
Det såg inte omöjligt ut, vi har slagit Bro, Rotebro borde vara hanterbart.
Stanstad var ett osäkert kort, men ändå veteraner som alla andra, eller?

Första matchen mot Rotebro fick Nils ta medan jag spelade i mitt andra (eller tredje) hem Komethallen.
I bilen på väg upp följer jag matchen och ser att vi har 4-0.
Efter 3 boxplay lyckas Rotebro peta in slutresultatet 4-1.
2 för upprepade förseelser och en för slag, det kan nog inte ens killen från Sundbyberg räkna ut hur många slag det är.
Missförstå mig inte, jag unnar Nils en nolla, men för bövelen inte i SM!

Jag kommer upp till lunchen och möts av kommentarerna, vad gör du här?
Jag förlåter detta, precis som jag alltid förlåter deras ibland märkliga sätt att hantera bollen med klubban.
Vi är ju alla människor med våra styrkor och svagheter.

Den ursprungliga planen var att Nils tar de två första matcherna.
Väl klara för slutspel skulle jag ställa mig i den sista matchen mot Bro.
Jag tyckte det lät som en utmärkt plan.
Nils som är en överaskningarnas man meddelar dock senare att jag får stå mot Stanstad.
Fine, det ska väl inte vara så svårt att stå mot ett gäng gamla Helsingborgare?
2 spelare som nyligen spelat i SSL, 2 som spelat SSL för 10 år sedan, resten division 3 skåne.
Det blev 2x15 minuter Powerplay från Stanstads sida, förutom 2 tillfällen när vi dessutom tar tvåor.
Det underlättar naturligtvis inte och de är 100-procentiga i PP.
8-0 får vi stryk med. Vi hade våra chanser (2 skott på mål inklusive en missad straff i första), men nej.
Jag tycker det var en kul match, en upplevelse att möta så här bra spelare.
Intressant dock att se Stanstad i finalen mot Dalen, där var det ombytta roller och de var helt chanslösa.

Gruppspelet avslutas med match mot Bro, som tidigare hade spelat 2-2 mot Stanstad.
Hur är det möjligt? Kanske Bros extra värvningar av Patrik Hagberg och Fredrik Holtz.
Till denna matchen var de dock borta pga skador.
Bro vinner med 7-4 och vi låter Hjärre skjuta och Bro göra ett shorthanded.
Vi kanske inte har fysiken och psyket att spela tre matcher på samma dag?

Efter en trevlig lagmiddag och besök på några av Uppsalas välrenommerade uteställen var det dags för match om 5/6:e plats.
IS Bar Central Nytorget var våra opponenter.
Snygga matchtröjor med Pilsner Urquell på ryggen.
Inga SSL-konstigheter utan helt enkelt bara ett topplag från Veteranettan i Stockholm.
Nils föreslår att vi delar på matchen.
I halvlek när vi precis reducerat till 4-2 säger jag till Nils att han kan köra vidare men han orkar inte.
Jag kliver in och förstår Nils - det är jobbigt när de anfaller hela djävla tiden.
En knack i första klyk på en retur från min räddning blir första målet bakåt.
Det sista bakängesmålet träffar bortre stolpen, mitt ben och rullar in.
Vi förlorar med 6-3 och blir då slutligen 6:a i Sverige.

Sammanfattningsvis en kul turnering i en fantastisk innebandyarena.
Vi får hoppas att förbundet spinner vidare och gör detta till ett återkommande evenemang.
Jag noterar slutligen att Beles lagkapten Philip Gander slutar 10:a i poängligan bland alla SSL-spelare.

Nu blir det träning på tisdag och nästa match är Centralvägen hemma den 19/2.
Känns lite futtigt efter detta event men det är vardagen som bygger innebandy-Sverige.
Vi önskar alla en fantastisk fortsatt säsong och vem vet, vi kanske syns i en hall nära dig.

Michael Kubát (målv) Målvakt