Tränarnas tankar om försäsongen

När vi nu gått en vecka in i april, upplevt det värmande halländska vårvärdet och spenderat kalla, regniga kvällar på Sannarps konstgräsplaner finns det nog inget vi längtar till mer än seriestarten denna vecka. IS Örnia har en lång och framför allt tuff försäsong bakom sig som resultatmässigt varit långt ifrån vad som vore att önska. Att vi i år deltagit i DM och under träningsmatcherna mött lag från högre divisioner var något som på förhand sågs som en mycket god idé - vi skulle få utmanade matcher och kunna pröva oss mot spelskickliga lag, vilket i sin tur skulle bygga självförtroende och hopp inför säsongen. Men så blev det kanske inte riktigt.

Under fjolårssäsongen tampades spelarna i Örnia inte bara med fysiska, löpstarka gäng som Torup/Rydö utan även mot sina egna baklår och ork. För att motverka detta tog De Gröna till metoder som i denna förening sällan upplevts; nämligen löpträning. Galgbergets kuperade vägar har nyttjats och hittills har endast Marcus Sjöbergs baksidor fått sig en törn, jämfört med fyra-fem par sådana under samma tidsperiod ifjol! Det i sig får väl ses som en vinst!

Matcherna har dock inte alls gått som önskat. Försäsongen och DM inleddes med ett efterlängtat Derby della Madonninna mot Alets IK. Även om resultatet 0-3 inte var vad De Gröna kom för att hämta visade spelet stundtals på briljans och förhoppningarna för framtiden var höga! Men därefter följde en ond spiral med en klappkass 2-1 förlust mot seriekonkurrenten Sennans IK och en tvåsiffrig sådan mot division 4-laget Lilla Träslöv. Efterföljande möte med Sperlingsholm såg faktiskt ut att gå till De Grönas favör - om inte ett sent kvitteringsmål hindrat Örnia från försäsongens enda vinst. Nästkommande match mot HGH slutade även den i en försvarslös förlust.

Men dåligt genrep ger bra premiär, och även från de mörkaste stunder finns ljusglimtar att hämta. Teo Stjernqvist visade återigen vilken försäsongslirare han är, och vi längtar ivrigt till nästa vinter för att igen få se hans formtopp. Nyförvärvet Arvid Bäck presenterade sig direkt med att visa prov på kvalitativ bollkontroll, men också med att snacka till sig ett rött kort, och Johan Jensen visade sig vara precis lika skadebenägen som övriga i truppen. Precis vad Örnia behöver!

Men det är inte helt lätt att bedriva fotbollsverksamhet i denna stad utan vare sig stöd från juniorverksamhet, finansiärer eller kommun. Sponsorerna lyser med sin frånvaro och belysningen på Sannarp kl 20:15 mörka marskvällar lika så. Att vi fått träna helt i mörkret ett pass är det ingen som vill ta något ansvar för - men det är väl så det får vara som Halmstads lägst rankade klubb. Men oavsett motgångar på och utanför planen kvarstår det som IS Örnia och dess medlemmar värderar allra högst - lagkänsla, gemenskap och ett sammanhang. Tränarstaben är väldigt nöjda med truppen som bildats, där kvaliteterna utanför planen är minst lika viktiga som kvaliteterna på. För vad vore väl en fotbollssäsong utan bortaresorna till Hishult, lagfesterna i klubbstugan eller ryggdunkarna från lagkamraterna. Vad vore väl en fotbollssäsong utan laget.

För laget lever drömmen om serieseger! För IS Örnia som klubb handlar det hela om överlevnad. Ekonomiskt är det tufft, men man tager vad man haver och får. Klubben fyller 98 år i år, och drömmen om ett storslaget 100 års jubileum finns kvar. Och drömmar har en tendens att gå i uppfyllelse.

/Tränarstaben.

Viktor Björkström Tränare