Guldet följde med hem från Helsingborg!

Första cupen i april innebar att vi alla styrde kosan mot Helsingborg och Olympiarinken på lördagsmorgonen.
HHC Cup stod på schemat och matcher mot Limhamn, värdklubben Helsingborg, Rödövre och Stenungsund.
Dagen till ära delades omklädningsrummet med polarna från Panterns D1 som även de hade cupmatcher. Stämningen var därför väldigt glad och tändningen total.
Grabbarna var på tårna direkt och stod som vinnare mot vännerna från Limhamn. I andra matchen gjorde man allt tvärt emot den första matchen och glömde bort att skydda vår målvakt, hamnade i underläge och uppträdde krampaktigt och lojt.
Efter några ord av sanning från ledarna så var det åter bättre och man visade fina takter när man åter hamnade i underläge men kämpade sig tillbaka och fick till slut en uddamålsvinst mot ett lag med en storspelande målvakt.
Här blev vi varse att målvakterna nu är större än i höstas och att man måste tänka till innan man avlossar skottet. Mer list, en skottfint, en dragning eller en pass kan behövas för av överlista målvakterna som bara blir vassare och vassare.
Efter pasta med köttfärssås till lunchen så spelades det innebandy i korridoren och stämningen var fortsatt god. Värdklubben stod åter för motståndet efter vilan och det blev av bra och svängande match som slutade 5-3 när röken lagt sig.
Efter detta bestämde sig laget för att göra allt för att hålla tätt bakåt och först att känna på detta var danska Rödövre som "inte kom över bron" och därmed kunde vår duktige målvakt hålla sin första nolla.
Ska man ha en tanke om upplägget så är det att det var väldigt långa väntetider mellan matcherna som dessutom spelades under 12 minuter utan att klockan stoppades. Nu uppstod en ny väntetid på nästan två timmar. Ett slutspel skulle lottas och det visade sig att både D2 och D1 kvalificerat sig för final.
Barnen var trötta men hittade vägar att fylla på med energi. Spunnet socker, choklad, popcorn tillhör väl inte den rekommenderade kostcirkeln men långa dagar kräver avsteg från det normala. En överenskommelse nåddes i alla fall i omklädningsrummet. Vinner ni så vinner vi. Två guld skulle med hem till Kirseberg. Innan finalerna blev det fotografering och hejaramsor så att motståndarna darrade när de kom ut på isen.
Väl på isen var det fullt ös. Våra fina pågar levererade hockey i toppklass och när slutsignalen ljöd så var det med halvdussinet mål framåt och en ny nolla bakåt. Vår målvakt hamnade underst i en regelrätt tv-puckshög och på andra sidan rinken firade D1 sin seger. Ett gemensamt firade tilltog och häpna åskådare fick vara med om ett segerfirande av sällan skådat slag.
En lång men väldigt trevlig dag var inte riktigt slut än. I omklädningsrummet uppdagades att vår målis inte fått någon medalj då man från arrangörens håll räknat fel. När detta kom ut tog en annan spelare av sig sin medalj och gav till målvakten under applåder och frågan är om det inte föll en tår på några kinder.
Stort tack till alla involverade denna dag som visade upp allt som är värt att bevara i vår underbara hockeygemenskap.

Daniel Nordström Lagledare