För att försöka åstadkomma en omvandling av Örbys fotbollsplan till en modern idrottsplats med fotbollsplan, löparbanor och klubbhus, bildades under år 1944 en idrottsplatsstyrelse som bestod av Ingvald Herdersson, ordf.; Bengt Henriksson, sekr. och kassör; Axel Andréasson, Arne Malby och Arne Andersson.
Marken där IFK Örbys gamla fotbollsplan låg arrenderades av handlanden Otto Johansson, oftast kallad "Otto i Hanatorp". Erik Skantz som alltid haft goda förbindelser med Otto utsågs att tillsammans med mig förhandla om ett köp av marken. Resultatet blev att ett köpekontrakt upprättades, där köpesumman fastställdes till 10 000 kr. Strax efter att kontraktet undertecknats av båda parter avled tyvärr Otto Johansson. Hans arvtagare ville häva kontraktet för att öppna en grustäkt på den aktuella marken. Men kontraktet gällde som tur var och vi fick 10 000 kr av Örby kommun till köpet.
Sedan började ett drygt arbete. Det var svåra tider. Andra världskriget pågick och många av våra medlemmar hade inkallats till militär beredskapstjänstgöring. Vi började med att samla in medlemsandelar för få en ekonomisk grund och hade en tävlan om vilken medlem som kunde samla in mest pengar. Tävlingen vanns av Erik Skantz. Företag i Örby och Kinna bidrog med en tusenlapp var och vi kunde genom firman "Alfred August´sa i Kinna" anställa Axel Andréasson för att leda arbetet.
Skogsägare skänkte träd som våra medlemmar högg ner. Träden sågades till virke av Bredins Sågverk. Av detta virke uppfördes klubbstugan med omklädningsrum och bastu. Snickare , målare, rörläggare och elektriker ställde upp utan betalning.
Telefon installerades.

Nu skulle vi ha tag i folk som kunde hjälpa oss med att göra i ordning fotbollsplan och löparbanor. Jag fick i uppdrag att skaffa fram minst fem arbetare varje kväll. Detta gick mycket bra. Det var sällan någon som nekade. Vi började med att plana ut den gamla fotbollsplanen som lutade ganska kraftigt. Matjord fick vi från Lydde tegelbruk, som hyvlat bort mycket jord för att komma åt lera. Lastbilsägare ställde upp med bilar, frivilliga lastade och spred ut jorden på planen.

Grus och sämre jord lades på en terrass för åskådare. Löparbanorna gjordes av skifferstybb som vi köpte i Kvarntorp. Stybben kom till Kinna med ett helt tågsätt. Lastbilar körde i skytteltrafik när vi gjorde den snabbaste avlastning som tågmästaren på Kinna station varit med om.
Innan vi sådde planen måste vi kratta bort all småsten och trampa fast jorden. När vi var färdiga med sådden blev det en väldig storm och luften var riktigt brun av kringflygande jord. Men skogen vid idrottsplatsen skyddade planen och gräsfröna blev kvar i jorden.
Nu var arbetet äntligen färdigt. Tack vare den stora frivilliginsatsen av medlemmar och företag stannade de kontanta kostnaderna vid 92 000 kr.
Idrottsplatsstyrelsen kunde överlämna idrottsplatsen till IFK Örby i hopp om att där skulle utkämpas många fotbollsmatcher och idrottstävlingar av ungdomar i vår bygd.
Så småningom blev det dags för invigning av idrottsplatsen och till att förbereda den utsågs en invigningskommitté som bestod av Arvid Svensson, Anders Julander och Bengt Henriksson. Man bestämde att invigningen skulle ske den 29 juli 1951.
Föreningens medlemmar samlades vid Öresjö Sommarpark och marscherade till musik av Kinna Musikkår till idrottsplatsen.



Invigningstalare var statsrådet John Eriksson och övriga inbjudna gäster var Tage Eriksson, chef för Stockholms Stadion; Karl Larsson, ordförande i IFK:s Centralstyrelse; Erik Johansson, Västergötlands Idrottsförbund, och Sven Andersson, Västergötlands Fotbollsförbund.



Invigningsmatchen i fotboll spelades mellan Norrby IF och IFK Örby. Resultat: 2 - 2.
Friidrottstävlingarna hade deltagare från bl.a. Örgryte IS, IFK Borås och Kinna IF.
Dessutom förekom en gymnastikuppvisning av gymnaster från Borås.