Rapport om hur grymt duktiga killar vi har.

En dag i Deje.
Det var en resa som det kommer att pratas om i åratal framöver.
Med flera minuter till godo så var alla framme i Deje för match mot Torsby.
Vi kanske inte var så många, men herre jösses vilket gäng.
Det täcktes skott, räddades kanonkulor och bollen passades stundtals runt om om den åkte på ett snöre mellan killarna. Fantasksikt kul att se.
Deniz blockade allt, Nils (inlåndad och upplockad i Skattkärr på vägen) smällde in bollen i krysset första gången han rörde bollen, Elliot klämde sig in mellan Torsbyspelarna som om han var en blixtsnabb superhjälte på film. Vilken början!

Andra matchen var mot Hammarö. Ett lite mindre fokuserat gäng klev ut på planen. Kanske på grund av urladdnignen i första, kanske på grund av att kiosken lockat mellan matcherna. Oavsett tog det bara några minuter innan det var som förra matchen. Vincent sköt nästan hål i nätet, Ivar satte små nätta passningar som lurade hela Hammarö. Inte bara de på planen utan hela ön. Armani visade ett par gånger precis hur snabb han är. Och det är han.

Tredje matchen. Mot omöjliga, ostoppbara, livsfarliga och faktiskt ganska trevliga Skåre.
Här var hela gänget trötta. Men, vi kämpade på och höll jämna steg med Skåre. Fanstastiskt försvarspel återigen och Armani visade sig vara helt omöjlig att göra mål på. Vincent skjuter hårdast i världen. Elliot älskar att göra mål. Ivar ser precis vad som ska hända. Deniz kan inte ha något skinn kvar på underarmarna efter alla blockeringar och Nils ska faktiskt börja på handboll redan imorgon. Då i Skåre där han kände några.

Som helhet. Det kvittade vem vi ställde imål idag, alla var fantastiskt bra. Generellt väldigt bra försvarspel och så länge vi orkar så passar de runt bollen väl så bra som något av de andra lagen. Det är lätt att se saker som går att göra bättre så klart, men i det stora hela så är de rätt så bra. Alla lag skjuter från egen planhalva i slutet av sista matchen när de inte orkar se något annat än målet. Men alla gör inte de bra gerjena som vi gör.

Ses till veckan.

Jerry Andergrahn