Ett sagolikt slut på en fantastisk resa…

IFK Björkö – Bergums IF 7-2

”To play or not to play” that is the question… En William Shakespeare inspirerad inledning inleder det några dagar försenade guld reffet… (Passar på att be om ursäkt för det Anneli..) :)
Det blev många turer fram och tillbaka under torsdagen och fredagen om det skulle bli någon match eller inte. För er som inte känner till det så var turerna ungefär så här..
Matchflytt till lördag 17:00, matchflytt till måndag 19:00 på Hönö, Matchflytt till ordinarietid 12:00 och på fredag morgon efter all annonsering och fejsbookande om Superlördag kommer besked från Bergum att de lämnar WO…
Även förbundet och domaren meddelas och en bekräftelse på inställd match kommer via mail på fredagen. NEEEEEEJJJJ!

Skulle denna sista match för laget och oss ledare gå förlorad, nej det fick inte hända bara. Att inte få höra slutsignalen en sista gång med killarna och fira seriesegern på hemmaplanen som planerat fanns inte på kartan. Det var ju detta vi sett fram emot hela säsongen, det måste finnas en lösning. Ett desperat telefonsamtal fick därför Bergums ledare runt lunchtid på fredagen. ” Vi spelar 5 manna, 7 manna eller så lånar ni 8 spelare av oss, men inte WO” snyftade coach J i telefonen..
Efter att fått förklarat läget med splittringen av laget och att vi som ledare gärna ville sluta med en match på hemmaplan och därefter fira guldet med en go mix av pizza och pommac så skulle Bergums coach se över läget i truppen en extra gång och återkomma. Ett positivt besked kom 14:38! JAAAA! (Ett stort tack till Bergums ledare för det!)

18 månader har gått sedan den där nervösa premiärmatchen mot Kongahälla på Kongevi. Minns så väl att vi på bänken inte hade en aning om var vi stod i förhållande till de andra 00 lagen i serien.
Det skulle bli så spännande och intressant att se vårt i åldrarna ihopsatta lag mot rena 00 lag. Vi spelade 9 manna och något samarbete med Hönö var inte på tapeten i det läget.
Resultatet kommer ni säkert ihåg ? Det blev vår största seger under dessa två år. Slutresultatet skrevs till 15-2. (!)
Vilken grym premiär och inledning för vårt nya lag…

Och så kom den här känslosamma lördagen då. En superlördag med chans till tre seriesegrar för våra Björkölag.
Vi mönstrade hela vårt lag på bänken, tror vi var 25 inkl. Hönökillarna och Mourinho, Guardiola och Hamrén…
Jodå, skall man avsluta skall man avluta snyggt. Sportchefen var noga med detaljerna när han ringde och krävde kostym på ledarbänken i avskedsmatchen…

Uppladdningen blev väl inte var den brukar i o m att F99 laget firade sitt guld och tiden till uppvärmning blev snål. Men känslan att allt ändå var avgjort gjorde att det var ett väldigt avslappnat gäng grönvita killar som fanns på planen innan avspark. Och eftersom papperslappen med anteckningarna om spelet och målskyttar försvann i guldyran efter matchen så blir matchanalysen säsongens kortaste…
Men alla ni som läser vet ju ändå att allt slutade lyckligt så dramatiken och spänningen får utebli denna gång.

Precis som på uppvärmningen så spelar vi avslappnat, kortpassningsspel varierat med de goa djupledsbollarna avlöser varandra.
Simon som får ta mittbacksjobbet denna dag är grym i sin nya roll. Det blir ett par extra dribblingar och några klacksparkar vilket river ner applåder från våra välfyllda avbytarbänk i första halvlek. Deras ledningsmål skapar ingen oro alls och när Carl kvitterar stiger jublet. Anton nickar in tvåan på en hörna och trean trycks dit också innan halvtid.
Mycket vemod i halvlek när man vet att det är den sista halvleken tillsammans med killarna. Finns givetvis inget taktiksnack att dra nu, utan mer njuta av stunden med killarna och ta ringen en sista gång på Björkövallen…

Matte får sitt specialläge från fel kant och trycker in fyran några minuter in i andra, Ludde fyller på med femman i anfallet efter och matchen är givetvis avgjord. Spelet vi visar upp är helt fantastiskt.
Killarna gör den absolut bästa hemmamatchen på dessa två säsonger denna dag. På något sätt kändes det som ett tack till oss vid sidan av… Typ, ”Det här har vi lärt oss” eller vi skall verkligen göra vår bästa match idag.
Kostym trion vid linjen lyfter på hatten och njuter för fullt och känslorna trycker på.
Det ramlar in ett par bollar till och när domaren visar på en minut kvar så kändes det lite jobbigt… Vanligtvis vill man att han blåser så fort som möjligt vid en ledning, men inte denna dag.

Matchen slutar 7-2 och likheten med känslan för 18 månader sedan mot Kongahälla är slående på något sätt. Då en grym premiär och inledningen på något nytt, nu närmast ett sagolikt slut på en fantastisk resa.
Vi vinner serien för andra året i rad och får avsluta vår tid tillsammans som varje fotbollspelare och ledare vill göra. Med guldhattar och pommac på Björkövallen…


Coach A & J är oerhört stolta över dessa guldgrabbar. Det finns inte ord. Vi har från början velat införa en offensiv spelstil med högt tempo, och att våga utmana och att komma till avslut. I år har vi gjort 68 mål på 14 matcher...
Helt otroligt. Laget, nivå, cuper och spelsystem har vi format efter våra förutsättningar, inte tvärtom. Det var vår filosofi. Att alla skall få vara med och att vi skall ha riktigt roligt ihop, som ett lag. Det har vi verkligen haft.

Vi kommer sakna er alla, både spelare och föräldrar. Vi kommer sakna Färgelanda och skolsalarna. Vi kommer sakna Ewa Roos och den svettiga benskyddslukten…och mycket mycket mer.

Som tur är har vi ett år av minnen att ta oss igenom på Guldgalan den 15 november...

Vi ses då!

/Coaches