Referat: Österåkers Veteranhockeyförening - IFK Mariefred...

Matchreferat: Österåker Mariners vs IFK Mariefred Vets, nödens år 2024

Have a Pepsi, smile and shut the f**k up!, som Richard Pryor en gång skallrade – IFK veteranernas dans- och sång tillika sällskapsföreningen har ställt det berömda skåpet igen!

När världen står i brand och de beslutsfattande gubbarna i kostymerna globalt utgörs av karaktärer i Monty-python-sketcher, när seratoninivåerna sinat till minimum och mörkret lagt sig över oss arma nordbor i månader, finns det en evig konstant, en varm och trygg famn att trösta sig med, nämligen oss, stolta hockeyveteraner i den vackraste av föreningar.

Vårt rykte föregår oss, så det var inte överraskande att Järfälla drog sig ur serien lagom till vår faktiska premiär, detta trots att vi fick en 2-8 plump i protokollet mot dem i DM i fjol. De måste anat att ett sovande monster bara bidade sin tid …
Österåker Mariners hade däremot inte gjort läxan eller om de berodde på att de likt oss lider av storhetsvansinne, men nu skulle premiärgummit hursomhelst släppas.

Förutsättningarna var givetvis mycket sexiga med måndagsbortamatch i en förstad till Åland 21:00. I vanlig ordning så tillkom det några sistaminuten-jokrar när ursäkterna hos de tidigt anmälda hopade sig nära avfärd. Någon påstod sig vara förkyld igen, en annan vägrade om denne inte minst fick spela precis hela matchen och sedan så gick sorlet kring av utav våra mer erfarna hjältar, där frågan som vädrades var om det kunde handla om ett sviktande hockeyintresse rent generellt.

13 isgladiatorer, den ena snyggare än den andra, och en smått fyrkantig målman som har hockey som sitt specialintresse var till sist redo när agnarna skulle skiljas. Då vi också tycks vara uppe i ett generationsskifte bestod uppställningen av hela 5st vetsdebutanter, men det kan också vara så att The Rookies främst är tänkta användas på avlägsna bortaorter. GM-Rydan kvävde i alla fall all oro av fjärilar i pojkarnas småmaggar när han förkunnande att endast så få som 1% av alla hockeyutövare når hela vägen till veterannivå. Till +35 elit- Stockholm kan det vara så få som 0,01% utan en fullständig faktagranskning.

Själva matchen då? Jovars. Alla med Hawk Eye hemma vid TV-sändningen (inget skämt, det finns en streamingstjänst för det) kunde redan på uppvärmningen urskilja att vi som ett kollektiv stretchat mer än motståndarna genom åren, men tyvärr var det nu inte i Yoga det skulle avgöras. Vi får emellertid en drömstart och håller ledningen sedan hela vägen trots några smärre roadpumps och Don Tommaso, den fattige mannens Dominik Hasék, i IFK-buren löste det mesta med sedvanlig nonchalans när inte stolparna räddade hans arsle, vilket de gjorde ofta just ikväll. David Q (undvarar hans inofficiella smeknamn här) har varit petad under våra tvåmålsspel på träningarna, men när det nu var enklare emot fick han chansen. Givetvis ville han visa upp sig för alla, sin otroliga förmåga att ha tur vid avgörande situationer, vilket resulterade i två mål. Därtill försökte han få det till att han haft minst tre assist också, men det skrattade vi andra hjärtligt åt, då returer och tredjeass inte räknas i vetsen eller i övrig, riktigt organiserad ishockey. Bra gjort likväl av en som endast hittat till hallen vid fyra tillfällen denna säsong.

Hetsigt blev det också, vilket alltid piggar upp, när lagets Larionov fick offra njurarna och mjälten likt Foppa i slutspelet -01. Att domaren missade detta och bara skickade Jocke B av banan för slashing när denne endast försökte torka bort snön från sitt blad på motståndarens damasker, var skandalöst. Men på vår anspråkslösa nivå har vi förstås en domarnivå baserad på vår egen förmåga, så det är väl inget att orda om.

Avslutningsvis så är det tråkigt att konstatera att den långa färden till Öster-nånting inte innebar en lagfest i form av en Ålandskryssning, fortbildning hos ryska attackdykare i någon närliggande, lämplig kustvik eller ens en bättre grosshandlarmiddag på deras lokala stadshotell, men givet tidpunkten så var de nog de flesta glada över att gasa hem friskt, ramla i bingen och sussa nån timma innan verkligheten i form av ett riktigt arbete tog vid. Tre välförtjänta poäng är det åtminstone ingen som tar ifrån oss.

Nu är råttet mågat för referatarbetet denna gång, för att travestera Per Ledins klassiska uttryck, men 7-4 seger blev det om någon stackare för statistik och/eller hade lastat duktigt på matchen på dark web eller hos sin lokala bookie.

Nästa tillfälle till att se showen rulla vidare är sannolikt i anslutningen till Luciafirandet på Hammaren, närmare bestämt 18/12 då Sollentuna gästar. Ta med egen glögg och spetsa den jäveln likt en bandyportfölj för att stå ut med kylan och spelet. Vem vet, kanske dammar gästerna av Hockeyikonen med stort H, ”Sudden” då.

Peace out.

Mediaavdelningen

Joel Keskinen Utespelare