Referat Rynninge och folkfest på Hovsta IP

Efter att ha slagit GSBK skulle vi ställas mot Rynninge som spelar i division 2 normalt. Rynninge har gått lite knackigt i serien och haft en del strul i föreningen, med andra ord var det guldläge för våra hungriga ungdomar. Det var även nån typ av karateläge för lagpappan Torstensson som tidigare var en ungdom, mycket tidigare. Vi satsar rent taktiskt på tre mittbackar och två wingbacks som kan göra att vi formerar en backlinje på fem starka. Mittbackarna var Biffen Holmer, Simp the Pimp och Andy armhävning, det är världsklass. Jeppe gavs en chans på högervingen och jag kom direkt att tänka på brasilianske Cafu, killen som löper två mil per match leendes.
Ganska direkt i första halvlek fick de ett läge i straffområdet på något konstigt sätt och satte 0-1 snyggt. Det var inget som påverkade vårt spel och man imponeras av ungdomarnas psyke som bara trummar på oavsett. Vi märker ganska snart att vi kan stå upp mot Rynninge och att de har ett blandat ungdoms- och a-lag, vi kan rulla boll och behöver inte bara försvara oss. Vi försöker sätta våra forwards, Pelle och Wille, i djupledslägen men inser att de har en mittback men typ samma fartresurser. Det är inte ofta vi möts av såna backar men det är bra träning för speedkulorna att tajma sina löpningar rätt. Niclas och Brännis är aktiva i sin coaching från sidan och killarna gör som de blir coachade på ett bra sätt. I slutet av halvleken kommer sedan Wille loss i en djupledslöpning och sätter 1-1. Minuterna senare gör Pelle 2-1 på pass från radarpartnern Wille och publiken jublar samtidigt som man pratar om Champions league för boysen, rimligt tycker jag.

Vi valde att ta straffarna i halvtid för att inte göra motståndarna för ledsna direkt vid matchstart, det är så ödmjuka vi är i Hovsta. Jordan, Hugo och Hagge satte straffarna och helt plötsligt har vi 5-1 mot Rynninge och jag går runt och skryter om pojkarna bland publiken. Jag ljuger och säger att det är jag som lärt killarna deras färdigheter och möts av hånande skrattsalvor, vi underhåller tydligen publiken på olika sätt har jag förstått. Skämt åsido är det kul att se flera gamla tränare på plats som alla har stor del i killarnas fina spel, vi får aldrig tappa historien som tagit oss hit.

Rynninge byter in flera a-lagsspelare i halvtid för att försöka komma upp i vår nivå och de lyckas få in ett mål tidigt till 5-2. Konstigt nog kommer de inte till så många chanser och vi ligger hela tiden rätt i vår taktik med överflyttningar och snabba omställningar. Pelle gör ett mål till eftersom han aldrig är nöjd med bara enstaka mål i matcher, det är inte hans stil.

Efter det händer ett antal stora saker som bara kan beskrivas med ordet Hovstamagi. Ekmark den store kommer in på vänstervingen och jag är inte helt säker på att han kommer till sin rätt där, killen gillar ju att trixa och charma damerna med finess. Jag tror att Niclas satte honom där för att det är närmast publiken och vi vill ju alltid bjuda dom på en show. Brännesslan säger att han har ont i ryggen efter allt stampande i coachområdet, han hävdar också vid nåt tillfälle att han har stockar till lår. Jag tror doktorn borde ordinera en steloperation på hans rygg och stockarna är nog bara en önskedröm efter att han nyligen har börjat med anabola och styrkelyft. En annan ryggdemon skulle också briljera från minut 81, Torstensson gjorde entré och hans fanclub på läktaren blev galna. Ett par minuter senare tog har ner ett inlägg, visade upp en hoppspark och sköt på mål i samma bollkontakt, han har bevisligen stretchat framför karatefilmer under sin frånvaro. Hagge vände sedan upp en kille på läktaren utanför deras straffområde och vred in ett drömmål i bortre krysset och fixade 7-2 som slutresultat. Jag noterade efter matchen att grabben inte ens var svettig, men vad gör väl det om man har en sån högerfot? Det mest magiska var att Marcus sedan kommer in på topp (!?) och får några minuter, han hinner vinna en nickduell och pressa motståndet till förbannelse.

Wille utnämns till matchens MVP av tidigare vinnare Jeppe, det är han värd. Han är en blandning av en extremt snabb ångvält och en sniperskytt, den kombinationen är väldigt sällsynt. Efter han blev utbytt ville han in på planen igen, hans kropp sade dock något annat. Han hade en rygg som Brännesslan och ben som en slukörd Avve, lite som ringaren i Notre Dame tänker jag.

Kristian Landmark