Referat: Östansjö IF - Raggarrunda

Nu skulle vi bege oss söderut till ännu en pittoresk liten ort och tankarna vandrade iväg. En ort som Fys/influencer-Linda för övrigt trodde låg norr om Hovsta, alltså på riktigt. Skulle våra ungdomar mötas av kedjerökande raggare och fälgkors som viner genom luften eller är det bara fördomar, både ja och nej skulle det visa sig. Det första jag såg när jag rullade in på huvudgatan, i min på tok för normala Volvo för deras smak, var nämligen en grön raggarbil med dussintalet wunderbaums. Det var helt folktomt och det gjorde mig lite oroad, kanske stod alla redan och ylade i publiken.

Både Östansjö och vi hade full pott inför toppmötet på Bäcksjövallen, vi var tokladdade och det var vi inte ensamma om. Det märktes tidigt att det var en viktig match, spelarna smällde på i duellerna och Östansjö gnällde en del.
Planen gynnade vårt spel eftersom gräset var väldigt bra och studsade inte som det kan göra i division 6. Vi höll bollen mestadels på backen och rullade runt på ett bra sätt, där är Alvin och Hagge otroligt duktiga och viktiga för vårt spel. Östansjö utnyttjade en del långa chansbollar i luften och det var på det sättet de tog ledningen. Målisen dunkade iväg en boll för kung och fosterland och vi blev nog lite överrumplade i försvaret när de stötte in 1-0 på målisens tjongboll. Östansjö har ett par riktiga löpare på topp där i alla fall den ena löpte en bra bit över milen, han har nog inte kedjerökt i en raggarbil på flera år… Nån minut senare såg Hagge att Pellman befann sig i ett bra läge och lurade deras försvar med en kort frispark, Pelle placerade enkelt in kvitteringen. Löpstarke Hugo mejslade sedan in en cross till en högt flygande Wille som knoppade in ledningsmålet. Det målet var ingen slump, Hugo hittar alltid lediga ytor för att få bollen och Wille överraskar alltid med sin ohyggliga spänst. Nu var vi igång och av bara farten gjorde vi också 3-1. Kramgoa Jeppe ryckte ifrån på högerkanten och smekte fram bollen till en framrusande Alvin som stötte in bollen.

Andra halvlek startar med ett lite missförstånd i de bakre leden och en av deras löpare kan stöta in reduceringen, nu skulle det bli lite mer nervöst. Vi ger bort spelet lite i andra halvlek och tappar bollrullandet där vi brukar äga mer boll. Det blir ännu lite grinigare på planen och det är nu de ger sig till känna – raggarna. Dels skrek vissa spelare så högt och oförståeligt men det var nog publiken som ylade värst. Till synes uppenbara domarbeslut bemöttes med brölanden som inte gick att tyda, vi hörde dock på tonfallet att det inte var positivt. Östansjö har några dueller i vårt straffområde som kunnat bli farliga och några halvchanser. Linus var dock stabil i målet och trivdes nog egentligen ganska bra, trots allt brukar ju tvillingarna Engvall gapa en del på varandra. Vi lyckas hålla undan och får även till en del kontringar som dessvärre inte leder till fler mål, segern bärgas ändå rättvist. Man kan titta på fina ass-coach Adams kroppsspråk så ser man hur matchen gestaltas. Ena stunden flinar han och berättar anekdoter från hans egna forwardkarriär för att i nästa stund sitta på huk och hyperventilera. Han byter frisyr flera gånger under matchen och under andra halvlek såg han ut som en galen professor, det var bra för hans hjärta att matchen slutade med seger.

Matchens MVP blev Pellman, han har ett brett register. Tidigare år kom han till lägen men satte inte så mycket, nu kommer han dit och bara lirkar in den som om det vore självklart. På något sätt är han mer konkret nu, han sätter chanser på löpande band och tacklar motståndare som en hel karl. Dessutom leder han hurrandet efter matcherna som en riktig Hillbilly, det är status.
Så ja, vi stötte på en del raggare även om vi inte såg till några flygande fälgkors. Men var alla raggare i Östansjö? Nej såklart inte, vi från Hovsta var ju där och vi är inga raggare, vi är serieledare. Forza Hovsta!

Kristian Landmark