Dubbelmöte i Estocolmo!

Årets första helhelg i Stockholm. Dubbelmöte i Stockholmstrakten där Skuru var först ut följt av Spånga på söndagen - två lag vi aldrig mött tidigare och inte visste vad vi skulle möta för typ av spel.

Ett, tu, tre - några pick up points senare så hade alla kommit in i karavanen. Moa hade tagit på sig ansvaret som aktivitetsledare och försåg oss med spännande lekar och quiz i minibussen. Ett quiz om statistik, resultat och prestation från vår pågående säsong. Vi fick lära oss att vi som lag gjort 130 fouls hittills, Anna hade petat i 134 poäng hittills och i säsongens största vinst vann vi med 56 poängs marginal. Sen ett musikquiz - låttitel, artist och till sist en röd tråd som länkade samman låtarna. Lite kaffepaus och givetvis bryt för alla lekar när klockan slog 3 timmar före uppkast och pastan och energin skulle ner i magen. Resan gick som en dans så vi tackar Moa för engagemanget som fick upp tävlingsanda redan på resan.

Vi kom fram till Nacka, med flera mammor i laget kände vi oss tuffa med snudd på 40+. Vi hann få en solig promenad med utsikt över Saltsjön innan det var dags för matchstart.

Vi hade en tydlig plan, vi har haft bra träningar sista veckorna och fått en större trygghet i laget. Uppkastet vanns av Anna och matchen var igång. En snabb match, tuffa tag, gapig coach på andra sidan. Skuru gör mycket bra och får ett litet ryck redan i första. Vi missar lite öppna, enkla lägen och känner ändå i periodpaus med 19-9 att om vi inte bränt dem hade vi varit jämna.

Vi kämpar på, stoppar upp bättre in andra. De blir irriterat i Skuru, vi får energi. Sen tar dessvärre en av domarna över matchen och står för säsongens klart sämsta domarinsats hittills. Konstiga beslut, inkonsekventa beslut, han sökte tekniska fouls.

Matchen fortlöper, i tredje ställer vi om till en zon och vi får än bättre kontroll på Skuru. Vi samarbetar bra i zonen, pratar med varandra och hjälps åt. Men sänket hittar egentligen aldrig rätt under matchen så poängen uteblir. Det studsar ut och rullar runt på ringen.

Ena domaren har vid det här laget helt tappat vad som försiggår ute på planen och det är stundtals rent ut sagt farliga situationer ute på plan. När vi påtalar skaderisken och farligheten på plan säger han: ”Sport ska göra ont”. Vi gillar tufft och fysiskt spel, vi är ett sånt lag. Men vi vill gärna komma hem utan skador och det är domarens uppgift att visa inom vilka ramar man får spela basket. De ramarna var otroligt elastiska.

Skuru vinner matchen med 63-39. De var duktiga, snabba. Hade vissa spelare som verkligen tog initiativ och visade vägen. Med facit i hand skulle vi snabbare har gått över till zonförsvar och i tillägg till det hade vi behövt ett mycket bättre skytte. Positivt är att vi fick en fantastisk fin spridning på poängen i laget - alla är farliga, är med och bidrar på plan och till protokollet och framförallt - ingen är allvarligt skadad.

Matchen följs av mycket frustration och irritation. Hur ska vi hitta rätt, få en snabbare lösning, komma in i vårt spel? Alla vill spela match igen, direkt - göra om, göra rätt. Därför känns det skönt att vi redan dagen därpå har en möjlighet till revansch. Den ska vi ta - till varje pris!

Vi äter lite mat, checkar in på hotellet, möts upp på ett av de stora rummen och där blir det snacks & mello följt av en riktigt intensiv spelkväll. Lagkapten, Vickan, är en brädspelsguru av rang och har givetsvis sett till att packat med sig några av lagets klassiska favoriter.

Det blir en otroligt härlig kväll. Det är kul att vara i en miljö där alla är vinnarskallar, alla går in för uppgiften. Vissa med mer entusiasm än andra men ändå alla med sikte på medalj, fame and glory och evig beundran. Det går från mysig pratstund och mello i bakgrunden till fullt kaos, hysteri och pulspåslag. Det ska slås på bröstet som en gorilla innan högen i mitten, det ska slås laxfenor mot en annan lax, det ska switcharoo-as och det ska hållas koll på en ramsa samtidigt som man imiterar en narval. För en yttre betraktare låter nog allt ovan som rappakalja och om de hade fått en inblick i rummet hade vi troligtvis blivit klassade som mentalt galna - men för oss är det självklart. Det finns bara en sak man får efter oavsett tävlingsgren - vinst!

Äggröra, bacon, frukt, müsli, bröd, krasse, skinka, ost, croissanter, pannkakor och nutella. Vi laddade upp med ett ordentligt lass kolhydrater på hotellfrukosten innan vi styrde mot Spånga för dagens batalj mot just Spånga basket.

En annorlunda hall - trång, gammal och klassisk skolgympasal med fönster upptill så solen sken på oss vid straffkastlinjen. De äldre knaprade Alvedon och doften av tigerbalsam la sig som en dimma i omklädningsrummet. Vi var taggade, hade en tydlig plan för hur vi skulle gå för vinst och gick ut på plan med en go känsla.

Solen strålade in i hallen och Anna såg återigen till att vi vann uppkastet. Pang och matchen var igång. Vi tar kommando men är inte nöjda med hur vi förvaltar matchen. Vi går ner i deras långsamma tempo och lägger för mycket korta onödiga pass. Bränner återigen mycket lägen och lyckas inte få fast bollen. Likt ett ettrigt flipperspel smattrar bollen fram och tillbaka, studsar kors och tvärs, på fötter, armar, huvuden och rumpor. Det är stökigt på plan.

Det blir jämnt i fjärde men vi behåller lugnet. Hittar tillbaka till vårt trygga spel. Lyckas få ordning på spelet och kan plocka hem vinsten med Spångatjejerna flåsandes i nacken ändå.

Känslan efter matchen är bitterljuv - vi vinner och det är gôtt, men vi lyckas inte följa vår plan och därför känns det också lite skräpigt. Vi borde kunnat hantera matchbilden mycket bättre - men vi får vara nöjda med att vi plockar hem poängen. Återigen hatten av för våra unga spelare som kliver in och tar för sig, visar vart skåpet ska stå! En eloge till spelande coach Ida som tar oss i mål.

Nu sitter vi i minibussen med skarpt sikte på Chop chop för en sista summering av helgen, lite gott käk och sedan sista timmarna hem mot Värmland & Hammarö igen. Nästa match är i mars och vi har därför ett år veckor på oss att fila på finessen och taktiken framöver.

Sammanfattningsvis så har vi haft en sjukt härlig helg. Vi har gjort mycket bra saker, fått testat nya saker och lärt känna varandra bättre. Men vi har också gjort mycket halvbra saker som vi kan förbättra, det finns stor potential i laget. Det är häftigt att vi är en trupp på tio starka tjejer där ålderspannet sträcker sig från 13år till 39år. Vi har jävligt kul tillsammans. När vi pratar fritid, liv och vardag skiljer våra liv sig åt drastiskt - men på basketplanen är vi alla där med samma mål. Det är ballt!

Över & Ut från de galna men roliga orkanerna från Öa.

Lärdomar vi tar med oss från helgen:

- Barn har sommarlov på sommaren, vuxna har semester.
- Sport ska göra ont.
- Hellre en tandlös i laget, än en lös tand i behaget.

Linda Knutsson Utespelare