Stjärnan

Adventsstjärnan har sitt ursprung i seden att gå med stjärnan. Efter en lysande stjärna tågade ett utklätt stjärngossefölje från hem till hem för att framföra sång och skådespel om hur Betlehemsstjärnan förutspår Jesu födelse. Föreställningen belönades med mat och dryck som sparades till en fest vid ett senare tillfälle. Seden är känd i Sverige sedan 1600-talet och har sitt ursprung i medeltida kyrkospel som framfördes i mellaneuropa. Dessa så kallade stjärnspel eller trettondagsspel dramatiserade händelserna vid Jesu födelse.

Upptåg på olika dagar och på olika sätt

På vissa håll i Sverige kom stjärngossarna eller Staffanssångarna på annandag jul och på andra håll var det under trettonhelgen de dök upp. I städerna var det latinskolornas elever, djäknarna, som på detta sätt tiggde ihop till sin försörjning under jullovet. På landsbygden var det byns ungdomar som genom stjärnupptågen samlade ihop mat och dryck till ett gemensamt kalas.

Stjärngossarnas mottagande skiftade från att de var högst välkomna, och att det var en heder att få motta ett besök av dem, till att det upplevdes som skrämmande eller anstötligt. Hade dom inte kommit och sjungit på annandagen, så var det ingen jul, uttryckte sig en gubbe i Veckholm, Uppland, född 1853. När stjärngossarna i Lilla Edet år 1897 uteblev för första gången var saknaden stor: År efter år genom tiderna hade julstjärnan snurrat i gator och gränder, och de mörka, snöiga julkvällarna hade genljudit av stjärngossarnas sång.

Själva framförandet kunde också variera mycket. Ibland gick det ganska vilt till och upptågen förbjöds vid ett flertal tillfällen. I Stockholm anklagades 1655 några skolynglingar för att: ... i förleden julhelg lupit kring om staden med en stjärna och apats med Kristi födelse och andra heliga verk.... 1721 utfärdades i Stockholm ett förbud som löd: Den som understår sig att hädanefter löpa omkring Gator och Gränder med den så kallade Juhl-bocken, Stiernan och andra fåfängligheter, den skal genast fasttagas och med behörig näpst blifva ansedd.
De tre vise männen och Herodes

I stjärntågen ingick ett varierat antal utklädda personer. De tre vise männen var centralgestalter iförda sockertoppsformade strutar och vita skjortor. En nedsotad och ruskig Herodes med sina knektar hörde till, liksom en julbock som stångades och gjorde våldsamma utfall om han var missnöjd med belöningen. Insamlingen sköttes av Judas med pungen som samlade in gåvorna i form av mat, dryck och pengar. Även Herodes stalldräng Staffan kunde deltaga i upptåget.

Berättelsen som spelas upp handlar om de tre vise männen från österns länder, som av Betlehemsstjärnan lockades till Jesusbarnets krubba för att frambära guld, rökelse och myrra. Legendbildningen kring de vise männen har gett dem namnen Kaspar, Melchior och Baltasar samt att de representerade vardera en av världsdelarna; Europa, Afrika och Asien. Kaspar brukar föreställa Afrika och ha sotsvärtat ansikte.

Herodes stalldräng Staffan var den som, enligt legenden, först ser Betlehemsstjärnan och spår att den visar att en större och mäktigare härskare än Herodes är född. Herodes svarar att det är lika omöjligt som att den stekta tuppen ska gala. Då reser sig tuppen på fatet och galer - och som tack för den ovälkomna spådomen låter Herodes stena sin stalldräng. Därefter befaller Herodes att alla gossebarn i Betlehem som är två år och därunder ska dödas. Detta i hopp om att därigenom bli av med en konkurrent om kungatronen. Jesusbarnet räddas genom flykten till Egypten.

Julbocken och julbocksupptåg
Julbockens roll i sammanhanget är något mer diffus. Julbocksupptågen är en tradition med rötter i medeltida Nikolausspel och möjligen även i förhistoriska riter. I katolska länder brukade en figur utklädd till S:t Nikolaus komma den 6 december med belöningar till de skolbarn som varit flitiga. Han brukade åtföljas av en djävulsfigur i bockgestalt som straffade de olydiga barnen. Jul-
bocken har även varit julklappsutdelare och han var en populär figur i de olika julupptågen där han hade en framträdande roll.

Oftast var det julbocken eller Judas med pungen som i en säck samlade in det som skänktes. Julbocken var ibland försedd med en tratt mellan käkarna vari brännvinet kunde hällas rakt ner i en kagge som hängde runt halsen så att det kunde sparas till ett senare tillfälle.
Seden lever vidare idag

Än idag lever seden att gå med stjärnan kvar på vissa ställen i Sverige, till exempel i Stockholms skärgård. Staffansvisan och Goder afton, goder afton, båd herre och fru, vi önska eder alla en fröjdefull jul... är gamla visor som sjungits i stjärnupptågen.

Stjärnupptågens stora fantasifulla stjärnor är ursprunget till dagens lysande adventsstjärnor i våra fönster samt den lilla guldstjärna på pinne som luciatågens stjärngossar bär.