Lär känna Frida Ingvarsson

Drygt en månad har gått sen Fagerhult Habo IB presenterade Frida Ingvarsson som ny tränare för klubbens damlag i division 1. Vi träffade Frida för att få höra mer om vad hon har för målsättning med uppdraget i Fagerhult Habo IB och hur den första tiden i klubben varit.

Det är en mycket motiverad 28-åring som vi träffar för att prata innebandy och som har stor tillförsikt inför de kommande säsongerna. Att det är en tjej med stort hjärta för innebandyn går inte att ta miste på. Karriären startade som spelare hemma i Mariannelund med spel i moderklubben innan det blev flytt till Jönköping och Sandagymnasiet.

Vad var det som gjorde att du fastnade för innebandyn och fortfarande idag får dig att engagera dig på det sättet du gör?
Min äldre syster, Amanda, var först ut i familjen med att börja spela och där började nog intresset vakna till liv. Det blev ett naturligt steg för mig att haka på när jag hade åldern inne och sen har jag varit fast. Under uppväxten så varvade jag innebandyn med fotboll och mjölka kossor på sommaren! Jag kommer från landet där samma gäng spelade innebandy och fotboll tillsammans så det blev en stark gemenskap som jag uppskattade och som jag ofta tänker tillbaka på. Jag skulle nog påstå att den tiden också la grunden till mitt intresse att bli tränare.

Efter avslutad grundskola blev det flytt. Talangen från Mariannelund hade gjort ett ordentligt avtryck på ungdomsnivå som gett henne chansen att få prova vingarna med spel i Smålandslaget F15 med bl a ett SM-Guld och som i sin tur ledde till en plats på Sandagymnasiet i Huskvarna.
Jag lärde mig oerhört mycket under dom åren och när det var dags för att välja gymnasie så fick jag chansen att flyga till Umeå och delta på uttagningarna till RIG (Riksinnebandygymnasiet) vilket var en stor ära och som gav ytterligare motivation. Efter en intensiv vinter med gymnasieval, skolgång och innebandy så landade det i en antagning till Sandagymnasiet och med det en flytt till Jönköping och spel med Jönköpings IK.

Hur ser du tillbaka på de turneringarna.
Otroliga upplevelser och erfarenheter man fick med sig där SM-guldet så klart sticker ut mest som enskild händelse. Men alla band man knöt med personer som jag fortfarande här kontakt med är ju något som är mycket större och som jag värdesätter oerhört högt. Det var också häftigt och lärorikt att få mäta sig mot de bästa spelarna från de andra distrikten i landet.

Under åren i Jönköpings IK så blev det spel i både SSL och Allsvenskan men de problem Frida fått med sina knän några år tidigare tilltog allt mer och tyvärr så tvingades hon avsluta spelarkarriären alldeles för tidigt.
Jag är stolt och tacksam för det jag hann med att uträtta på planen som spelare. Jag hade tidigt målsättningen att få spela med distriktslaget och i SSL och det lyckades jag med. Sen var det oerhört bittert att kroppen inte höll som jag hade hoppats men när ett kapitel avslutas så börjar ju också ett nytt.

Att sluta med innebandyn var aldrig något alternativ och ingen blev väl förvånad att Frida kom tillbaka till sporten i en ny roll. På frågan om hur det kom sig att det blev i rollen som tränare svarar hon.
Det främsta skälet är att innebandy är för roligt för att sluta med helt och var aldrig aktuellt. Att få vara en del av en grupp och kunna känna av lagsammanhållningen betyder mycket för mig. Jag älskar innebandy och har ett driv för att hjälpa andra som brinner för innebandyn och få dom att uppnå sina mål plus att jag vill vara med och utveckla flick- och daminnebandyn.

Förhoppningsvis har jag något att komma med från mina år som spelare och de erfarenheter jag plockat upp från de lag jag spelat i och de tränare jag spelat under. Redan från start kändes det som ett naturligt steg att ta en roll i en tränarstab och det gör det fortfarande. Här är jag tacksam att jag tidigt fick förtroendet när jag fick mitt första tränaruppdrag.

Sedan en dryg månad tillbaka är hon en del av staben i Fagerhult Habo IB och är idag tillsammans med Caroline Hadelund redan långt gångna i planeringen inför nästa säsong. Hon berättar om en intensiv inledning och att uppdraget kändes för bra för att tacka nej till.
Jag är fortfarande bara i början av en förhoppningsvis lång tränarkarriär och jag vill fortsätta lära mig nya saker och utvecklas i min roll. Valet att tacka ja till Fagerhult Habo IB var enkelt och handlade framförallt allt om att det är en klubb med väldigt goda förutsättningar att jobba med utveckling och som står för mycket av det jag själv vill stå för som ledare. Under året som gått sedan man startade om damlagsverksamheten har väldigt mycket positivt hänt och man vill fortsätta på den linjen. Till i år ökar man satsningen genom att stärka upp organisationen runt damlaget och ledarstaben på ett imponerande sätt vilket kommer skapa väldigt fina förutsättningar för tjejerna i laget att utvecklas på. Med den stab som redan finns på plats kommer vi skapa en helhet som kommer att ge stöd till våra spelare som innefattar både innebandyn på plan, fysdelen och hur spelaren mår utanför planen. Jag har inte upplevt något liknande på annat håll under mina år som tränare eller spelare.

Första tiden har varit rolig och intensiv. Som sig bör så har mycket handlat om att sätta sig in i det nya uppdraget, lära känna klubben, naturligtvis spelarna i laget och forma truppen till nästa säsong. Jag och Carro (Hadelund) har funnit varandra bra i rollerna oss emellan och har satt upp en plan som vi tror på. .

När samtalet glider in på ledarskapet och Frida skall beskriva sig själv och sin syn på ledarskap så kommer hon tillbaka till gemenskap.
Jag skulle säga att jag är en ledare som fokuserar mycket på trygghet och gruppdynamik. För att fungera tillsammans så tror jag mycket på att gruppen måste vara trygg och kunna lita på varandra. Det spelar ingen roll hur många pilar jag ritar om gruppen ändå inte är trygga och har tillit till varandra. Det kommer det ändå inte fungera ute på planen. Det finns studier som visar att i högpresterande team så är trygghet och tillit de viktigaste faktorerna för framgång och det kommer från man att man ser och hör varandra. Att alla får chansen att komma till tals i den utsträckningen man vill.

Vad hade du för bild av laget när du tog uppdraget och hur ser truppläget ut idag?
Jag hade koll på några av spelarna sedan tidigare. Båda mina systrar (Amanda & Ella) har ju tidigare spelat i Fagerhult Habo IB så de spelare som är kvar från den tiden känner jag igen. Under säsongen var jag på plats och såg ett par matcher där man kunde se att det finns mycket potential i laget och nu när jag lärt känna spelarna så har jag fått ett mycket bra intryck.

Truppen ser spännande ut och med de tillskotten vi fått plus de vi kommer fylla på med inom kort gör att laget ser högintressant ut och att man bara vill komma igång.