F14 Fröjered/Ekedalen

Ett aningen försenat matchreferat då det kommit både det ena och det andra emellan efter matchen. Det blir en relativt komprimerad(går det?) version då detaljminnet är alldeles för kort nu med lite distans.

Ett lokalderby stod på menyn mellan två lag med varsin mycket framgångsrik vår i ryggen. Stora förväntningar och en viss anspänning inför matchen. I Giffcuppen inför säsongen möttes lagen och det blev vid det tillfället Fröjered/Ekedalen som gick segrande ur den bataljen.

Vardagsmatch och dessutom kvällsmatch är något som inte hör till vanligheterna, svårt att analysera om det påverkade våra tjejer sportsligt. Men en väldigt, väldigt god uppslutning på läktarhåll i vanlig ordning som stöttade våra Hjo-tjejer! Stöttningen var mycket uppskattad av spelare och ledare ska tilläggas!

Fröjered/Ekedalen tog rättvist ledningen i matchen och därefter fick de god medvind när Hjo-tjejerna blev frustrerade i den ovana sitsen i form av underläge. Humör och självförtroende får en viss törn när vi som lag inte har erfarenhet av att vara kyliga och tro på oss i underläge likt detta, då blir framförallt positionsspel och tålamod lidande. Fröjered/Ekedalen lyckades dessutom utöka sin ledning efter första pausen med ett mycket tursamt skott direkt från hörnflaggan. Fotbollsgodis enligt motståndarna, men utan en god portion tur så hade inte utfallet blivit detsamma.

Fritt fall? Pannan i backen? Nattsvart? Ja, det hade ju inte varit märkligt alls om det blivit på det sättet. Men det är här våra tjejer visar att det är lagets gemensamma insats som är grejen i fotboll, disciplin, positionsspel och en stark tro på oss själva. Alla dessa egenskaper besitter våra blåvita tjejer och fler därtill! Glädjen var gedigen och så enastående genuin när hemmalaget kunde trycka in det första reduceringsmålet! Starkt, starkt, starkt av våra Hjo-tjejer att leverera när man blivit så nedtryckta resultatmässigt. Vinden hade vänt och ytterligare ett reduceringsmål känpades fram! WOW!

Matchens slutskede var riktigt spännande med endast ett måls skillnad mellan lagen. Nu var det bortalaget som var obekväma och frusterade över att bli jagade på detta sättet. Matchbilden böljade fram och tillbaka men dessvärre fick inte IFK Hjo den där magiska möjligheten till en riktigt bra kvitteringschans. För första gången i det här seriespelet så var det inte hemmalaget som sträckte upp händerna mot himlen på Guldkroksvallen när slutsignalen ljöd. Bara till att applådera Fröjered/Ekedalen till en välförtjänt vinst, de bjöd på både individuell och kollektiv briljans under matchen. Det var inte långt ifrån ett oavgjort resultat, och hade det blivit på det sättet så hade inte det heller varit oförtjänt. Det är bara att bita i det sura äpplet, ta förlusten för vad det är och ladda om till nästa match. Det är såklart lite tråkigt att avsluta en helt fantastisk vårtermin på detta sättet med en liten plump i protokollet. Men det är så oerhört mycket mer imponerande att göra två mål i underläge än att vinna med 20+ mål mot ett motstånd som inte är jämbördigt. En fantastisk andra halva av matchen att ta med in i framtiden. Bra jobbat alla tjejer, och en extra eloge till hårt kämpande och modiga målvakter i form av Tilly, Lily och Frida!

Jag bjuder på en egen personlig spaning då min roll under matchen inte blev som planerad då de tilltänkta domarna uteblev och jag fick ta fram visselpipan ur bakfickan. Jag har ägnat mig åt lagidrott i olika sammanhang, i olika idrotter och konstellationer men aldrig iklätt mig rollen som domare. Det är en spännande och nyttig erfarenhet. Jag har likt många andra höjt både röst och näve då jag har varit missnöjd med diverse domslut. Det finns ingen domare inom ungdomsidrottande som har en egen agenda, de gör alltid sitt allra bästa utifrån givna förutsättningar och de gör det egentligen enbart utifrån vad ens egna ögon berättar. Är det en kropp mellan ens ögon och situationen där fotbollen vidrör en hand så uppfattar man inte den handen. Är det en kropp mellan ens ögon och foten som touchar bollen innan bollen går ut över sidlinjen? Ja, då är den touchen svår eller t.o.m. omöjlig att uppfatta. Snabbt går det ute på planen också. Jag kommer framåt vara än mer ödmjuk för de domare, framförallt ungdomar som tar på sig de svarta kläderna och gör en insats för alla spelare i varje match. Skulle man ha behov av att skrika på domare så finns det ypperliga möjligheter att göra det mot TV-skärmen tre gånger om dagen just nu när herr-VM spelas för fullt, det skadar mest troligtvis ingen. Ni IFK-föräldrar har gjort en ypperlig insats på denna fronten hela säsongen och i alla lägen fokuserat på att att lyfta våra tjejer framför något annat, stort tack för detta!

Önskar alla IFK-are en härlig sommarledighet!

Magnus Warell Tränare