Drama och spänning när Esperöd slog Sjöbo 6-4 (Ur Ystads Allehanda 25/6 1956)
Omspelsmatchen i YA-cupen i söndags på Björkavallen blev minst lika dramatisk och spännande som första matchen i Sjöbo och det ville till två förlängningar innan Esperöd äntligen kunde ro hem segern med 6-4.
Som sammanfattning kan sägas att de båda lagen var så jämna som tänkas kunde och Esperödspojkarna är de första att salutera sina motståndare för en juste och välspelad match. Att Sjöbolaget med sina unga och tekniska snabba spelare blir en faktor att räkna med i fortsättningen kan man ta för alldeles. Nytt publikrekord på 806 personer, idealistiskt fotbollsväder och bästa cupstämning präglade matchen som dömdes av Stig Andersson, Järrestad.
Äsperöd ger gammal idrottsplats nytt "ansikte" för tredje gången (Ur Ystads Allehanda 31/6 1956)
Äsperöds idottsplats - Björkavallen - genomgår för tillfället en tredje skönhetsbehandling som skall ge idrottsplatsen dess slutgiltliga ansikte, hoppas man. Lustigt nog har det fallit sig så att det har blivit tioårsperioder mellan de olika etapperna:1936 anlades Björkavallen, 1946 omplanerades den och nu står man framme vid 1956, slutklämmen.
Äsperöd är inget större samhälle, 400 invånare räknar man med.Men det hindrar inte att man till 80% är inbitna idrottsälskare och då i högsta grad fotbollsdyrkare och där ligger nog den största orsaken till att Esperöds sportklubb som ännu gammelstavar ortsnamnet med E - kommit att tillhöra en av Sydöstra Skånes framgångsrikaste småklubbar under den senaste tioårsperioden. En finalplats mot Ystads If i YA-cupen 1949 och en seger i Arbetets tabellstege 1951 talar härför. Gamla och unga har gått man ur huse för att se hemmapågarna vinna en viktig serie eller cupmatch och Esperöds SK:s med och motgångar har på så sätt blivit hela ortens angelägenhet.
Tio år var för mycket
När man 1946 byggde om fotbollsplanen och anlade löparebanorna räknade man nog en längre livslängd på den nya anläggningen än tio år. Men dels var man oförsiktiga nog att spela på planen samma år man sått gräset och dels var naturens makter inte riktigt överens med Esperöds styrelse att planen skulle förbli i bästa skick. Idrottsplatsen är nämligen lagd på gamla "mossen", vilket gjorde att planen blev ganska sank vid dåligt väder. Björkavallen har inte för ingenting benämnts för Österlens mest konditionskrävande idrottsplats. Men av skada blir man vis heter det och den här gången har Sportklubben gått grundligt till verket i avsikt att göra Björkavallen till en av Österlens bästa fotbollsplaner. När vi igår tillsammans med Esperöds SK:s ordförande Otto Jönsson och ungdomsledare Erik Johansson tog en titt på den idrottsplats, som för bara några veckor sedan drog rekordpublik på 1255 personer i YA-cupen mellan Esperöds SK och Tomelilla IF, mötte oss en uppharvad åker. Endast en planeringstraktor och två lastbilar förstörde en fullkomlig lantlig idyll och så naturligtvis den ståtliga omklädnadspaviljongen i fonden som byggdes 1950. Men förödelsen skall inte vara länge.
1 spetember sår vi - spelar 1958
Planen skall bli större avslöjar ordföranden Otto Jönsson. 96 gånger 54 meter var i minsta laget och därför kommer vi istället att ge planen godkända mått d v s 100 gånger 60 meter på bekostnad av löparbanorna, som reduceras till en 100-meters bana framför omklädnadspaviljongen. Ett tre decimeter tjockt lager mylla kommer att göta planen mera bärkraftig och mindre samk. Redan den 1 september i år räknar vi med att kunna så planen, men något spel blir det inte förrän tidigast våren 1958. Till dess kommer vi att spela på Tryde idrottsplats, som välvilligt ställts till förfogande av Tryde IF som räknar med nytt liv i sin avsomnande fotbollssektion genom vår verksamhet. Den ena tjänsten kan vara dne andra värd! 20000 kr räknar vi med att den nya planen skall kosta. 7000 kr har vi redan fått av kommunen och 7000 kr är vi lovade av RF. Resterande 6000 kr har vi redan sparat och därmed får vi en ny fotbollsplan - skuldfritt!
Parkering och ny väg
Ett allmänt problem på de österlenska idrottsplatserna har parkeringen blivit. Folk har mer och mer motoriserats och det var säkert ingen tillfällighet när vi i tredje omgången i YA-cupen vid en match i Janstorp räknade över 250 bilar på en bublik på 472 personer! Esperöds Sk har naturligtvis också sådana bekymmer, menm tänker göra slut på dem redan i år. Mark finns redan mellan banvallen och idrottsplatsen och efter planering räknar man med att få plats till mer än 500 bilar. Kommunen och SJ har också lovat att bistå med en ny väg längs banvallen från stora vägen och därigenom elimineras också den farliga trafikfällan över den obevakade järnvägsövergången. Otto Jönsson har blåst nytt liv i Esperöds Sk efter sin come back som ordförande 1955 och vi hoppas att hans enda större bekymmer - nyrekruteringen i A-laget skall få en snar lösning. Esperöds Sk är en livaktig klubb som Österlens fotboll inte har råd att mista!
ESPERÖDS SK:S JUBILEUM 1959: (Ur Ystads Allehanda 1/12 1959)
Esperöds SK:s jubiluem har firats på järnvägshotellet under synnerligen högtidliga former med en anslutning på drygt 100 personer, däribland många äldre aktiva och passiva medlemmar, vänner och gynnare av sportklubben, jämte damer. Som hedersgäster hade inbjudits ordföranden i Ö färs idrottsnämnd rektor John Pernstam, Lövestad och representanten för Skånes Fotbollsförbund köpman Manuel Wigren, Klasaröd.
Hälsningstalet hölls av ordf. Otto Jönsson, som gav en kort resumé över föreningens öden och äventyr under de gångna 30 åren. Ynder supén hölls flera tal. Rektor Pernstam framhöll i ett välformat anförande idrottens fostrande betydelse för vår ungdom och lyckönskade ESK för dess verksamhet under de 30 år som gått. Helt naturligt formade sig även hans tal till en särskild hyllning åt "mannen bakom verket" ordf Otto Jönsson. Köpman Wigren talade i kåserande och humoristiska ordalag om tiden för "fotbollens barndom" och om vilka svårigheter en liten idrottsförening på landsbygden har att kämpa emot.
Under supén sjöngs med liv och lust en för jubileét särskilt skriven bordvisa som mottogs med stort bifall.
Hr Wigren utdelade å Skånes FF:s vägnar följande utmärkelsetecken: silverplakett till Otto Jönsson och Ewald Bennerup, bronsplakett till Erik Johansson och Stig Persson. Dessutom utdelades ESK:s nyinstiftade förtjänstteckeni guld till Otto Jönsson och Stig Persson och i silver till Ewald Bennerup, Erik Johansson, Knut Hansson och John Nilsson. Bronsnålen erhöll följande: Helge Hansson, Börje Johansson, John Erik Hansson, Bror Palmqvist, Karl Andersson, Karl Palmqvist, Stig Hallqvist, Uno Andersson, Sveb Jönsson, Nils Sandgren och Bertil Andersson. Å ESK:s syklubbs vägnar överlämnade fru Ella Johansson en vacker klubbflagga och hoppades att denna skulle bli en symbol och en maning till kommande generationer att hålla idrottens fana högt. Jubilaren uppvaktades även med blomsteruppsatser och telegram från närgränsade idrottsföreningar. Kvällen förflöt under bästa stämning och dansen tråddes till långt framp småtimmarna.
Östre Färscupen vanns av Esperöds SK
Idrottsföreningarna inom Östra Färs kommun håller sig ju, som bekant med egen fotbollscup, vilket för året avgjordes på Klasareöds idrottsplats. Matchresulteten blev enligt följande:
Klasaröd-Lövestad 2-0, Vanstad-Eriksdal 2-0, Röddinge-Klasaröd 1-1, Esperöd-Vanstad 4-0, varefter finalen gick mellan Esperöd-Röddinge och gav 6-0 till Esperöd.
Esperöd tog därmed sin andra inteckning i det för cupen uppsatta vandringspriset, vilket skall erövras tre gånger för att behållas för alltid. Andra finallaget Röddinge fick en bukett rosor och rosor överräcktes även till domare, allsvensken Bertil Persson, Limhamn som ledde matchem suveränt. Avslutningsfesten ägde rum på den trevliga lekplatsen i Klasaröd där man till god musik roade sig av hjärtans lust. Det var en glädjefylld idrottsfest som deltagarna länge bevarar i ljust minne.
Stig Persson och hans hustru "Kickan" lämnade Österlen för Malmöområdet för över 50 år sedan - men deras hjärtan finns kvar i Esperöds SK.
På bara några år försvann från min hemort Esperöd, två kvarnar, tegelbruket, äggpackeriet, bränneriet, slakteriet och mejeriet, berättar Stig Persson som för egen del inte tvekade när han kunde följa efter kärestan Gertrud, som kallades "Kickan", som fått arbete i Malmö. På de flesta håll försvann mycket av det som tidigare gett en levande landsbygd och förvandlade tidigare blomstrande små samhällen till sömniga och trötta byar att passera genom. I stort sett utan liv - om man undantar fotbollen. Människorna, i vart fall den manliga delen, klarade inte och slapp att ryckas upp helt med rötterna. Fotbollsföreningen i den tidigare hemorten blev en samlingspunkt och den gemensamma nämnaren för de utflyttade.
Vi körde varenda lördag under säsongerna med motorcykel från Malmö till Esperöd för att jag skulle spela fotboll, berättar Stig Persson som är Esperöds SK:s skyttekung nummer 1. Tolv gånger har han hemfört klubbens skytteliga, tio gånger i sträck 1942-1951 och andra siffror som bekräftar hans förmåga att göra mål är att han "bara" spelade 519 matcher i ESK från debuten som 15-åring den 26 mars 1939 i en vänskapsmatch mot Röddinge, men att han under dessa gjorde 556 mål. Det är åtta fler mål än min kusin Knut Hansson kom upp i, konstaterar Stig belåtet.
När Stig och Kickan flyttat till Malmö hade ryktet om den målfarlige esperödsanfallaren spritt sig. Såväl Kirseberg som Nike hörde av sig men mer än träning blev det inte för Stig i dessa klubbar. Jag tyckte nog att jag var för gammal att börja om i en ny förening. När så Esperöd hade svårt att hitta någon som gjorde mål, blev jag kvar, säger Stig som dock visade upp sig på Malmös fotbollsarenor. Jag spelade i Korpen säger Stig som trots knäbekymmer spelade fotboll där tills att han var närmare 60 än 50 år.
Banden till Esperöds SK är starka och Stig är en märkesperson i föreningens historia. Han har inte bara ägnat sig åt att spela fotboll för föreningen. Han verkade sex år i styrelsen, trots att han inte längre bodde kvar, och var till och med ordörande ett år, 1952.
Stig är på något sätt ett med ESK. När han talar om föreningen, gör han det med alltid i viform. ESK var under Stigs uppväxtår den centrala punkten i Esperöd och föreningen, som bildades 1929 hade, som på många andra håll, rollen som ett andra hem för idrottsintresserade ungdomar.
Jag var inte gammal då jag började att tillbringa en betydande del av min fritid på idrottsplatsen. När jag kommit upp i 13-14-års åldern fick jag börja följa med på resorna till bortamatcherna, säher Stig och ger en skildring som dagens barn kanske inte riktigt vill tro på: " Den starke mannen i vår förening hette Otto Jönsson. Han var ordförande i föreningen medn också lagledare för fotbollslaget. Civilt hade han ett åkeri och förfogade därför över en lastbil. När vi skulle åka till en bortamatch satte han upp bänkar på flaket och där satt vi. När jag i en bortamatch mot Ravlunda första gången skadade mitt knä fick den tjäna som ambulans, jag fick ligga på flaket då vi åkte hem.
Otto Jönsson styrde och ställde men alltid med ett för ögonen, föreningens bästa. När han tyckte att träningen inte fungerat som den skulle kunde han på torsdagen säga: "På lördag kväll träffas vi allihop hemma hos mig". Vi kom och satt i hans trädgård och då kunde det till och med hända att han bjöd på en sup, men inte mer, och oftast gjorde vi mycket bra matcher efter dessa samlingar. Otto Jönsson var en fantastisk man som i sig förenade många av de bästa egenskaper vi vill att idrottsledare ska ha".
Till de minnen som starkast lever kvar hos Stig är när han gjorde mål på målvaktslegenden Kalle Svensson. På min tid gästspelade de allsvenska lagen gärna på Österlen någon gång under sommaren. När Hammenhögs idrottsplats invigdes mötte en kombination från Österlen Malmö FF. Innertrion i österlenkombinationen bestod av tre kusiner, Knut Hansson, Stig Karlsson och jag. I ett referat från matchen, som MFF vann med 7-4 stod det att "kombinationen hade sina tre bästa spelare i innertrion".
Stig plockar fram sina välordnade klippböcker och visar Ystads Allehandas referat från matchen mot Helsingborgs IF där det står: " I 33:e minuten var det klart för matchens höjdpunkt enligt publiken. Stg Persson som spelade vänsterytter hade dragit sig in mot sin naturliga plats i centrum och drog sig förbi Appeltorp, efter ett missförstånd i HIF-försvaret. Behärskat avancerade han ett par meter, varpå han slog bollen förbi utrusande Kalle Svensson:ett skott tog i stolproten, studsade upp i ribban och in i nätet."
Vad var det då som gjorde Stig Persson till den fruktade målskytt han var? Ja inte var det mitt tillslag. Jag var inte alls bra på liggande boll. Däremot var jag bra på att nicka trots att jag inte var så lång, 183 cm. Min styrka var att jag hade en viss förmåga att få med mig bollen och dessutom var jag ganska bra på att täcka den då jag väl hade den under kontroll säger Stig Persson, en av fyra hedersmedlemmar i Esperöds SK.
Stig försöker inte dölja att han har starka känslor för sin förening som han menar har en viktig funktion trots att den nu för tiden förlorar mot Vanstad och Lövestad vilket inte hände på hans tid. Då konkurerade ESK (som till en början hette Äsperöds IGF och blev Esperöds SK 1936) med Tomelilla och Sjöbo.
- Mycket har hänt sedan jag var barn. Föreningen har genom åren visat sig ha stor betydelse och livskraft. När barnbarnen till många av dem som som stannade kvar i Esperöd nu börjar köpa hus och engagerar sig i föreningen är det bra. När vi hade en grisfest kom över 120 personer till den, säger Stig som för sin egen del aldrig haft några planer på att flytta tillbaka.