SAMLING VID PUMPEN
På ett föreningsmöte 1920 beslutades att samtliga mötesdeltagare skulle samlas tisdagen den 6 juni för att ställa planen i brukbart skick och att den som uteblev skulle böta 2 kr. Anm: Hårda bud för slöa medlemmar.

LAGUTTAGNING
Vid halvårsmöte med föreningen den 18 juli 1918 väljes och protokollföres på vanligt mötesvis det fotbollslag, som skall möta Sollefteå trängkår i DM: Vi återger laget, som lustigt nog presenteras från vänsterytter till målvakt: V.y. G. Näsström, v.i. G. Kallin, c.f. V. Eriksson, h.i. R. Forsberg, h.y. E. Nylander, v.h. O. Wikberg, c.h. J. Wågström, h.h. S. Jakobsén, v.b. A. Wågström, h.b. E. Hörlin och m.v. R. Kallin. Lagledare: G. Sundström. Anm: Fullt så parlamentariskt tillgår det inte i dagens läge.

MARKERING
Vid en fotbollsmatch i Kramfors mot därvarande IF 1944. Kramfors hade ledningen med 2-0, en ledning där ”Hellas” hade oturen få gottskriva sig båda målen. Kramfors hade så tilldömts en hörna, just när domarens pipa ljuder dundrar mål-Ivar ut med uppmaningen: ”Pojkar, pojkar; markera ”Hellas”.

PROTOKOLL 11/3 1918: § 5:
”Klubbmästaren gjorde förslag om att föreningen tillköper 2 st. innerblåsor till bollen samt ett par handskar till målmannen. Förslaget upptogs och beslutades om inköp av nämnda delar”. Tydligen fanns bara en boll att tillgå. DÄ NI!

UNDRANDE BESÖKARE
Det var på 30-talet då Domsjö vann Elitserien 10 år i följd. Domsjöborna var så vana att Domsjö skulle vinna, att det var liksom bara att gå upp på planen och räkna hur många mål grabbarna skulle göra. Domsjö spelade en söndag mot Älgarna och ledde med 2-0 i halvtid. Efter halvtid kom en främmande karl som inte sett första halvlek. Han satte sig bredvid en Domsjö-supporter av den gamla stammen och frågade denne hur ställningen var. Domsjöbon sträckte på sig och sade: 2-0. Vem till, undrade främlingen. Domsjöbon: Men pajkfaan, va ä Du ifrån?!

GLÄDJE FÖR HELGDAGAR
Lördagsafton på sensommaren – en av de många gånger Domsjö mötte FV på Domsjö IP. Efter fem minuters spel gjorde Domsjö 1-0. Då reste sig en Domsjöbo å sa med hög röst: Pajkar, pajkar, nu börje ”hälga” (helgen)!