Rolf Pettersson - Skogskarl

Skogskarl - och mästerlig stigfinnare.

Rolf Pettersson var en av Sveriges bästa orienterare under stora delar av 1970-talet.
Ja, under några år var han bäst.

Som 1976. Aldrig tidigare hade en svensk orienterare presterat maken till resultatsvit.
Eller vad sägs om VM-silver individuellt, VM-guld i stafett, tre SM-guld av tre möjliga på hemmaplan samt ankare i Örebroklubben Hagabys andra raka seger i Tiomilabudkaveln.

- Men jag var besviken när jag missade VM-guldet i Skottland. Jag var i så bra form att jag skulle kunna konkurrera om VM-guldet. Löpningen och psyket var min styrka i skogen, men jag kunde inte hantera min nervositet i början av det här loppet.
- Efter halva loppet var jag fyra minuter efter ettan, norrmannen Egil Johanssen. I mål var jag knappt två minuter från VM-guldet.

Men Rolf och det svenska laget skulle få sin revansch i VM-budkavlen. Sverige försvarade sitt VM-guld från Danmark 1974. Det hjälpte inte att norrmännen hade världsmästaren Egil Johanssen på slutsträckan.

Rolf Pettersson hade två minuters ledning till Norge när han gick ut på sista sträckan. Och efter ett praktlopp blev segermarginalen nio minuter
- Loppet var 95-procentigt, förklarade en lycklig Rolf när han hissades i mål. Det innebar perfekt med Hagabylöparens blygsamma vokabulär, skrev NA.
Rolfs rekordår gav honom Nerikes Allehandas Guldklocka för andra gången. Första "klockan", som årligen delas ut till Örebrolänets främste idrottsman/kvinna, fick han 1973.
- Första gången funderade jag själv på om jag var värd Guldklockan. Nu tog jag emot den med desto större glädje. Det gick bara inte att jämföra mina framgångar 1976 med 1973, sa Rolf

När han fick Guldklockan för andra gången bad han om ett damarmbandsur, som han skänkte till fru Inger.
- Hon var väl värd det, för all den hjälp och service jag erhållit från henne under alla mina tävlingsår.

Men det fanns frågetecken inför säsongen 1976.
Rolf drabbades av en svår knäskada under senhösten 1975, efter ett intensivt och framgångsrikt år med bland annat seger i Tiomila, med Rolf som ankare och slutman i Hagabys budkavlelag,
- Jag skadade mig på jobbet i skogen. Det var ett ledband i knäet som hade lossnat, så jag blev sjukskriven i tre månader den vintern. Jag hoppade omkring på ett ben och kunde inte träna.

Ändå blev 1976 ditt bästa år?
- Ja, det låter lite motsägelsefullt. Jag visste inte vad som skulle hända, men jag konstaterade själv i efterhand att skadan var bra för min fortsatta karriär.
- Jag, som hade börjat träna hårt på allvar när jag kom till Hagaby från OK Tor 1973 med sikte på VM i Skottland tre år senare, var ganska slutkörd hösten 1975.
- Den ofrivilliga konvalescenttiden och vilan från träning under vintern och tävlingar under våren var bra för min återhämtning.

De dystra tongångarna lättades upp i årsdebuten vid femmannakavlen, Närkeklubbarnas stora vårmönstring. Rolf vann sin sträcka i överlägsen stil och var förstås jätteglad att hans skadade knä höll för påfrestningarna.

Några veckor senare segrade Hagaby för andra året i rad i Tiomilabudkaveln och Rolf gjorde en storstilad insats. Och så fortsatte framgångarna, se ovan.

1977 vann Rolf bland annat långdistans-SM och blev den förste orienterare som vunnit den sträckan tre gånger.

1978 skulle han trappa ned. Rolf flyttade till Nora och OK Milan och drog ner på sin hårdträning. Men han fick en plats i Sveriges VM-trupp, som kom tvåa 1978 och blev världsmästare ett år senare i stafett.

Rolf avslutade alltså karriären i världstoppen med VM-guldet i Finland. Han ingick i den svenska kvartett som utklassade allt motstånd i VM-orienteringens budkavle.

Efter elitkarriären blev Rolf förbundskapten för herrlandslaget under ett år, 1985-1986.
- Jag insåg inte att uppdraget innebar så mycket administration. Det tog för mycket tid och var svårt att kombinera med min firma i kartritarbranschen, säger han idag.

Håkan Bågenvik
Foto: Stig Nyström/NA
Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 77, år 2025.




FAKTA
Rolf Pettersson
Född: 11 december 1944
Aktiva elitår:1971-1979

Främsta meriter: VM-silver individuellt 1976, VM-guld stafett 1974, 1976, 1979,

Utmärkelser: Nerikes Allehandas Guldklocka 1973, 1976, utsedd till Sveriges bästa orienterare 1976, 1977, Skogskarlarnas Mästarjacka 1979, 5 SM-guld, 2 Tiomilasegrar med Hagaby 1975, 1976

Familj: Fru Inger, barnen Camilla, Henrik, barnbarn
Bor: Getingedalen, Blankhult i Kilsbergen
Yrke: Pensionär

Klubbar: OK Tor, Torshälla, Hagaby GoIF, Örebro, OK Milan, Nora.