Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Digitala Museet
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Digitala Museet.
Digitala Museet
Följ oss för uppdateringar
Lisa Dahlkvist - StraffhjältenStraffhjälten - Handskades solo med straffarna.
Med två iskalla och direkt dödande sparkar från elva meter kickades stormakterna USA och Brasilien ur OS 2016 – av en tjej från Adolfsberg.
22 meter som gjorde Lisa Dahlkvist odödlig i den svenska fotbollshistorien.
Nu väljs hon in i i länsidrottens Wall of Fame.
– Det är kul och ärofyllt att bli utvald. Man blir ofta uttagen som lag men att som enskild gjort avtryck som många tycker är speciellt känns jätteroligt, säger Lisa.
Lisa Dahlkvist spelade 134 A-landskamper, tog VM-brons, EM-brons, fyra SM-guld (tre med Umeå och ett med Tyresö) samt var proffs i franska storklubben PSG.
Men det var straffarna i OS i Brasilien 2016 som gjorde henne historisk – på riktigt.
– De har betytt ganska mycket när man summerar karriären. Vägen fram till OS var inte spikrak, men jag hade så bra självförtroende när jag var där och hade jobbat så hårt för det. Straffarna symboliserar det jag lärt mig i min karriär att hantera stress och press, att älska fotbollen på ett sunt sätt, säger hon.
USA:s skandalomsusade målvakt Hope Solo försökte psyka sönder Lisa inför den avgörande straffen i kvartsfinalen mot USA på Estádio Mané Garrincha i Brasilia.
Solo fejkade att hennes målvaktshandskar plötsligt gått sönder inför den sista straffen i straffsparksläggningen. Handskbytet kändes som en hel evighet men Lisa bara flinade innan hon enkelt placerade in bollen till höger om den extremt dåliga förloraren Solo som efteråt kallade svenskorna för "ett gäng fegisar". Stjärnmålvakten stängdes av från landslaget i ett halvår – och fick sitt klubblagskontrakt avslutat.
Lisas iskalla leende har etsat sig fast på näthinnan på samma sätt som Thomas Ravellis räddningar mot Rumänien i VM 1994.
– Det var så himla kul att stå där. Hope var en av världens bästa målvakter och jag vet hennes sätt att vara. Det passade mig ganska bra. Jag var ingen superstjärna i Sverige men när jag ler kände jag att ”du har inte en chans mot mig” och ”jag älskar det här”.
Men var du verkligen så iskall inombords?
– Jag var ju det. Det är ju det som är så sjukt. I efterhand när jag tittar på de här straffarna kan jag inte förstå hur jag kunde få ihop allting och försätta mig i det läget.
Det ögonblicket borde inte kunna gå att slå, men Lisa gjorde det bara fyra dagar senare.
Hela det svenska laget stod på ett långt led och höll om varandra när Lisa lade upp bollen på straffpunkten för att – återigen – slå den sista och avgörande straffen.
Nu inför 75 000 åskådare på Maracanã i Rio, mot självaste Brasilien i semifinalen.
Större än så blir det inte i fotbollsvärlden.
En snabb blick åt vänster och sedan bollen iskallt placerad till höger om målvakten Barbara som inte nådde fram och som förtvivlad dunkade näven i marken medan en backande Lisa jagades av euforiska lagkompisar.
– Den straffen var på nåt sätt värre. Det var mer press på mig. Dagarna efter straffen mot USA var det mycket media och så sjukt mycket glädje. Klart man tyckte det var kul men jag började också få tankar om jag bara hade tur.
Känslan när straffen gick in och ni slagit ut Brasilien?
– Det blev knäpptyst. Det var ju bara supportrar till Brasilien där. Man hörde bara hur vi skriker.
Att ni förlorade finalen mot Tyskland med 2–1 – förstör det helhetskänslan?
– Jo, det var ju tufft. Vi gjorde ju en sjukt bra match och om matchen varit längre tror jag att vi orkat vända. För vi hade dem mentalt. Finalen var egentligen en av våra bättre matcher i OS.
Lisa reflekterar:
– Hade vi vunnit hade vi haft trippel tur så det gick ändå att glädjas åt silvret.
Henrik Brändh
Foto: Carl Sandin/Bildbyrån
FAKTA
Lisa Dahlkvist
Född: 6 februari 1987 i Järfälla.
Familj: Gift med Jessica Dahlkvist, döttrarna Penny, 9 och Kajsa, 5, pappa Sven, mamma Kerstin, bror Svante, syster Elsa.
Bor: I Sävar utanför Umeå.
Yrke: Polis.
Moderklubb: Adolfsbergs IK.
Övriga klubbar: Karlslunds IF som sedan blev Kif Örebro (2003–2005, 2015 och 2017), Umeå (2006–2009 och 2020–2022), Kopparbergs/Göteborg (2010–2011), Tyresö (2012–2014), Avaldsnes (2014), Eskilstuna United (2018–2019). Håller igång i division 3-laget Gimonäs Umeå IF (Guif) där hon är spelande tränare.
Landskamper: 134 A-landskamper (11 mål), 7 U23-kamper, 26 U19-kamper (10 mål), 9 U17-kamper (4 mål).
Meriter i urval: Fyra SM-guld (tre med Umeå och ett med Tyresö). VM-brons 2011, EM-brons 2013 och OS-silver 2016. Vann NA:s guldklocka 2016 efter framgångarna med landslaget.