Henrik ”Henka” Gustafsson - Publikfavoriten

Publikfavoriten - Indianernas främste över ett kvarts sekel.

I brittisk fackpress framställdes Henrik Gustafsson i slutet av 80-talet som den största talangen som sporten någonsin skådas. Med sitt långa och lockiga hår, som fladdrade i vinden under hjälmen, tog Sköllerstasonen en hel speedwayvärld med storm.

På ovalen i Sannahed var Henka den självklara publikfavoriten och ledde Indianerna till två raka SM-guld 1990-91, de hittills enda, under sina 28 säsonger i klubben. Henka kunde ensam dra tusen åskådare extra till hemmamatcherna.
Men den individuella VM-titeln gick han bet på trots att den fanns inom räckhåll flera gånger. Som bäst blev han fyra. Kanske var det bohemen i honom som var hans största motståndare.

För Henka var det viktigare att ha roligt än att vinna och på så sätt var han ett unikum i elitidrotten där nästan allt handlar om pengar och titlar. Det var kanske också därför Henka blev så omåttligt populär, både bland supportar och förarkollegor.
Och så kom Tony Rickardsson, den tre dagar yngre dalmasen, och svepte förbi. Samme Tony som Henka kört i åttor kring i junioråldern.
-Jag såg det som en säker poäng när jag åkte mot Tony. Det var först ett par år senare, i början av 90-talet, som han fick sitt genombrott och vi började fajtas på allvar, konstaterar Henka.
I samma veva vinklades motorerna ner på speedwaycyklarna, från stående till liggande, och det blev början till slutet för förare vars känsla satt i gashandtaget. Henka var mästare på det området. Nu var det plötsligt full gas som gällde. Något som passade Rickardsson perfekt.

Kanske hade karriären blivit annorlunda om Henka blivit världsmästare i sin VM-debut i England 1990 när han kom in som reserv i sista stund. Henka ledde finalen i halvtid och på Odsal Stadiums läktare i Bradford rådde Henka-feber. Publiken letade i sina programblad efter information om den ”okände” svensken i ledning. Men en ödesdiger punktering förstörde allt och Henka slutade sexa.
Nåväl, nu gick inte Henka lottlös från sin långa karriär. Tre gånger blev han världsmästare, två gånger i lag och en gång i par.

Men känslomässigt slår nog det individuella SM-guldet inför hemmapubliken i Sannahed 1995 det mesta. 1997 åkte Henka på sin första svåra skada, ett benbrott i en seriematch i Visby, och i samma veva rakade han av sig håret. Efter det var det lite som om magin försvann.
-Jag var som Simson, bäst långhårig, säger Henka med sitt kluckande skratt.

Han har numera lämnat sporten, egna restaurangen i Kumla upptar all tid. Och nostalgi ligger inte för honom. Om att bli invald i Wall of fame säger Indianernas främste genom tiderna:
- Det är alltid roligt att bli uppskattad för det man gjort. Så är det ju.

Henrik Brändh
Artikeln tidigare publicerad i Idrottsarvet Nr 63, år 2018.

FAKTA
Henrik ”Henka” Gustafsson
Namn: Henrik Gustafsson, men alla säger Henka.
Född 14 augusti 1970 i Sköllersta.

Erhöll Nerikes Allehandas Guldklocka 1993.

Karriär:
Började köra knattespeedway i Indianerna1982 och gick upp på stor
cykel 1985. Körde in 3 166 poäng på 347 matcher, inklusive slutspel, under 24 elitseriesäsonger i Indianerna. Det ger ett snitt på drygt nio poäng per match. Särklassigt bäst i Indianernas historia. Slutade tävla 2011.

VM-meriter:
Individuell VM-fyra 1993, VM-femma 1992 och 1996, VM-sexa 1990,
VM-sjua 1994, VM-åtta 1995. Lagvärldsmästare 1994 och 2000, lag-
VM-silver 1991 och 1992, lag-VMbrons 1988 och 1993, par-VM-guld
1993, par-VM-silver 1991, par-VMbrons 1992, junior-VM-silver 1988,
JVM-fyra 1989.

SM-meriter:
Riksmästare för knattar 1983 och 1985, svensk juniormästare 1986,
1987, 1988 och 1989, svensk mästare 1995 och 2000, SM-silver 1994 och 1997, SM-brons 1993 och 1996, par-SM-silver 1987 och 1999, par-SM-brons 1988, svensk mästare i lag med Indianerna 1990 och 1991.