Då Olle Johansson bad mig skriva ner några minnen från min tid, som huvudsakligast ledare inom Byttorps IF, svarade jag först nej men när jag tänkte efter så tyckte jag att det skulle vara trevligt. Så nu skall jag berätta några episoder från min tid, som ledare.
Från början hade jag och Bo-Lennart Eklund en ''egen'' förening, som hette IK Hellas med fotboll på programmet. Vi spelade i samma serie, som Byttorps C-pojklag. Vi var då cirka 10 år. Men efter några år värvade Bo-Lennart över oss till Byttorps IF. Mitt första år i Byttorp var 1952. Alltså 47 år sedan! Då jag tidigt kom underfund med att jag inte skulle bli någon stjärna inom fotbollen, spelade en och annan match i Byttorps C-pojklag, som målvakt, ägnade jag min tid åt ledarskapet både inom sagda fotboll och bordtennis.
Jag minns Norrbyvallen, som låg vid Norrbystugan, där vi tränade och spelade våra matcher.Omklädnad skedde i en gammal träbarack med kallt vatten i duscharna. Efteråt när vi cyklade hem mot Byttorp tog det en evighet innan vi kom upp för Byttorpsbacken, då vi snackade och kommenterade händelserna på Norrbyvallen. Detta var tidigt femtiotal. Eftersom jag var ledare kom jag också att ha glädjen få vara detta även inom bordtennisen. Vid den tidpunkten höll vi till på Solklinten. En trälokal på Kvibergsgatan, ägd av NTO, utan dusch men med en kamin, där vi fick elda för att hålla kylan borta.
Där började en liten kille att slå bollar över pingisnätet. Hans namn var Hans Alsér. Med honom började en storhetsperiod, som räckte ända till Allsvenskan, inom Byttorps bordtennis ta sin början. Jag kom med, som ledamot i Byttorps ungdomssektion 1954. Var även kassör inom BT-sektionen ett par år. Det innebar bl.a. att ha hand om försäljning av dricka och godis på Solklinten, som jag fick dra upp för alla trapporna till lokalen.
Vilket jobb!! I början av 1960-talet blev jag lagledare för olika lag i ungdomssektionen och 1969 blev jag så lagledare för seniorlaget i div fem med Ingemar Magnusson, som spelande tränare. Det kunde ibland uppstå vissa missförstånd bl.a. en gång när vi spelade match på Götavallen. Ingemar gjorde vid detta tillfälle en mindre bra match och jag skulle byta ut honom. Jag ropade då till ''Magnus'' att vi byter! Varvid han ropade till en annan spelare: ''Lillvik vi byter nu''. Så kunde det gå till ibland. Men detta år skulle det inträffa, som jag betraktar, som det stora ögonblicket under min lagledargärning. Situationen var följande: Vi hade legat i toppen och tampats med Hestrafors IF mest hela serien. När det återstod en omgång ledde Hestrafors med en poäng och hade redan avstigningsklara Bergdalens IK kvar. En expeditionsaffär kan tyckas. Vi för vår del hade Horreds IF på Götavallen, men hade betydligt bättre målskillnad än Hestrafors.Vi gick till mathen mot Horred och vann pliktskyldigast.
Varvid undertecknad gick för att ringa min gode vän i Hestrafors, Lennart Olausson, som då inte hade kommit hem ännu, för att gratulera till seriesegern. Hans fru svarade att hon trodde det inte gått så bra. Detta vägrade jag tro på. Men jag skulle återkomma. Efter 10 minuter ringde jag upp igen, med ett litet gnutta hopp om att frun hade rätt. Nu svarade Lennart själv. Han började med att gratulera till seriesegern. Jag trodde han skämtade, men så småningom gick det upp för mig, Hestrafors hade fått stryk!
Jag återvände till vårt omklädningsrum, där laget var samlat, när jag kom in och jublade: ''Vi har vunnit''!! Idrotten är underbar ibland. Byttorps IF var för första gången i nationell serie, division 4. Jag skulle kunna berätta mycket mer från min tid, som ledare i Byttorps IF. Numera är jag anställd på kansliet sedan 1986, vilket är ett roligt arbete. Där sköter jag numera Bingolotto samt diverse annat arbete.
Av Lennart Thonäng
2003-03-11 23:15
