Bromölla Vattenskidklubb (BVSK) bildades den 5 maj 1966 av en skara entusiaster, som hade börjat åka vattenskidor redan 1965.
Det första protokollförda mötet är daterat den 15 maj 1966, 11 medlemmar deltog.
Styrelsens sammansättning blev:

Ordförande: Uno Hasselqvist
Sekreterare: Ingvar Nohlin
Kassör: Ronny Nilsson
Ledamot: Tommy Ohlsson
Ledamot: Anders Löfstedt
Suppleanter: Jan Österberg, Mats Pettersson

Ekonomin för 1966 visade på 826,40 kronor i inkomster och 117,34 kronor i utgifter. Medlemsavgiften var beslutad till 25 kronor plus 25 kronor i inträdesavgift. Som jämförelse kan nämnas att ekonomin för 2001 visade 353 261,57 kronor i inkomster och 291 297,41 kronor i utgifter. Medlemsavgiften var beslutad till 400 kronor för aktiva medlemmar och 100 kronor för stödmedlemmar. Ingen inträdesavgift erlades.

År 1968 beslöt man registrera klubbens medlemmar. Medlem nr 1 blev Ronny Nilsson, som var kassör. Medlem nr 2 blev Uno Hasselqvist som var ordförande.
Den 12 januari 1968 upptogs klubben såsom medlem i Svenska Vattenskidförbundet (SVF).
Medlemsbeviset är undertecknat av Eric Dolk, dåvarande ordförande i SVF, samt av Sten-Åke Lindgren.

Vattenskidåkningen utövades på Ivösjön i begynnelsen. Verksamheten var förlagd utanför "Enös" östsida, där den dåvarande "klubbstugan", en gammal lerskepparpråm låg uppankrad.
Den 2 maj 1969 tecknades kontrakt med greve Trolle-Wachtmeister att klubben fick utöva sin sport vid Enö i 10 år. Taxan för överfart till Enö var 1 krona tur och retur. Man kunde komma billigt undan om man tecknade ett säsongskort för 30 kronor.

Klubben har varit en förebild för många klubbars bildande i södra Sverige. Den 12 april 1969 bildades Sydsvenska Vattenskidförbundet (SSVF). Initiativtagare till detta var Bror Nicklasson, tidigare kassör i BVSK. Det första Distriktsmästerskapet anordnades den 7 september 1969.

1971 sjösattes en ny hoppbacke, som hade tillverkats av Kjell-Göran Nohlin. Backen fick utstå många hopp från tävlande och medlemmar i 22 år. 1993 såldes hoppbacken till Jönköpings VSK.
En ny backe sjösattes. Peter Hermansson ledde arbetet med tillverkning av backen.

1972 flyttades verksamheten till Levrasjöns västsida.
Där byggdes en klubbstuga på Hugo Pålssons mark. Stugan var både samlingssal/omklädningsrum och materialrum. Den användes på anläggningen fram till år 1998. Banorna var förlagda nedanför stenpiren.
Fr o m den 1 september 1975 erhöll klubben ett arrendekontrakt från Bromölla kommun avseende stadsäga 180 vid Levrasjön. Arrendetiden löper på tjugofem år från nämnda datum, d v s att det gick ut år 2000. En av dem som främst fick detta kontrakt till stånd var dåvarande ordföranden Uno Hasselqvist.

Verksamheten flyttades successivt därefter till Levrasjöns sydsida. På kommunens mark uppfördes en större klubbstuga. Byggnationen slutfördes 1978. Arbetet utfördes ideellt av klubbens dåvarande medlemmar som lade ner mycket av sin fritid där. De som höll i byggnadsarbetet var främst Evald Lundberg och Johnny Andersson.
Slutbesiktning av klubbstugan skedde november-december 1981.

Hopp- och trickbanorna förlades i anslutning till klubbanläggningen. Slalombanan förlades fortfarande på Levrasjöns västsida, då det bedömdes att det inte fanns tillräckligt med utrymme i anslutning till anläggningen.