I ett protokoll från ett sammanträde i Braås GoIF i februari 1935 kan man läsa att "i nästa månad firar vi vårt tioårsjubileum", och av det drar man slutsatsen att föreningen startade i mars 1925. Förmodligen förhåller det sig så, men det första protokoll som återfinns och som talar om en förening med styrelse är daterat 14 december 1925. Föreningen heter då Braås Bollklubb, och som första styrelse har valts: ordförande Filip Linnér, vice ordförande Hilding Bergström, kassör Gunnar Möller, sekreterare Erik Linnér, vice sekreterare Gunnar Almkvist. Men redan några månader senare, den 12 april 1926, bestämde man sig för att anta namnet Braås Idrottsförening i stället, för att 1928 den 23 juni slutgiltigt bestämma sig för att föreningen skulle heta Braås Gymnastik- och Idrottsförening, Braås GoIF. År 1926 inregistrerades föreningen under det då antagna namnet och det bestämdes att man skulle ingå i Kronobergs östra fotbollsserie.

Från början var det ju fotboll som gällde. Någon plan att bedriva sin verksamhet på hade man emellertid inte utan fick hålla till på torget i samhället, och det var kanske inte så lyckat. Men i ovan nämnda protokoll från 1925 finns angivet att man skulle sätta ihop en skrivelse till Sjösås kommunalstämma med begäran om ett anslag på 200 kr för att jämna till av torget, och omklädningsrum hyrdes på Håkanssons kafé, så det fungerade ju i alla fall. Vissa matcher hyrdes plan i Norrhult, men redan nu började man dock diskutera att skaffa en riktig fotbollsplan och beslöt att i samråd med kyrkoherde Efraim Lindstam försöka hitta en lösning.

I april 1927 noteras att föreningen fått tillstånd att börja arbeta på den nya fotbollsplanen. Man bestämde också att föreningens medlemmar var och en skulle göra 2,5 arbetstimmar per vecka för planens iordningställande, att Elov Andersson i Hagalund skulle sätta in två man mot en betalning på 40 öre i timmen och att Andersson själv skulle ingå i arbetsstyrkan med en lön på 75 öre i timmen. Och arbetet fortskred tydligen till belåtenhet, för i mars 1930 meddelas att Ulvaskogsvallen är färdig.

Det verkar inte ha varit någon de stora arvodenas tid för fotbollsspelarna, men det finns i alla fall noterat att man kommit överens om att alla spelare ska få en ersättning på 75 öre per match för skoslit, och därav torde man kunna dra slutsatsen att spelaren själv fick hålla sig med lämpliga skor. Men tiderna förändras, och 1967 hade man kommit fram till ett beslut som sade att fotbollsskorna inte fick kosta mer än 60 kr per spelare och år – den som skaffade dyrare skor fick själv stå för mellanskillnaden. Från 1932 finns också en anteckning om att det skulle ordnas med en försäkring för spelarna och att den borde sättas så att ersättningen kunde bli tre kronor per dag. Men antagligen blev premien för hög, för det anges senare att den tecknade försäkringen skulle inbringa två kronor per dag vid skada.

Planen arrenderades till att börja med och blev inte friköpt förrän framåt 1950. Ända till mitten av 1950-talet var det en sandplan som var underlag för fotbollsspelandet, men då bestämde man sig för att det skulle bli gräs i stället, och den nya gräsplanen stod färdig att börja användas i juli 1957. År 1976 var det sedan dags för invigning av den nya fina anläggning som fick namnet Nya Ulvaskogsvallen, och klubben passade på att samtidigt fira sitt femtioårsjubileum. Invigningsmatchen spelades mot Åtvidabergs FF och resultatet, 7–1 till gästerna, var kanske inte direkt något drömresultat för arrangören, men det hör naturligtvis till bilden att Åtvidaberg spelade i allsvenskan och Braås GoIF i division V.

Klubbens ekonomi var en ständig källa till bekymmer, framför allt under hela 1930-talet, och det arbetades hårt för att få fram pengar på olika sätt. Man började till exempel ordna danstillställningar på en dansbana som byggdes i anslutning till fotbollsplanen, och det gav en del. Det hade ordnats med dans tidigare också – logen och idrottsföreningen hade fått kyrkans tillstånd att en gång per år ordna tillställningar i Sjösås äng – men när man nu fått Ulvaskogsvallen i ordning för fotbollen så tyckte man att det kunde vara lämpligt att ha sina fester där också, och så blev det. Dansbanan fanns kvar i anslutning till planen till slutet av 1950-talet, även om den flyttades några gånger, och under den scen som byggdes upp gavs utrymme för omklädningsrum för fotbollsspelarna.

Danstillställningarna blev mycket populära och drog stor publik. Men det var kanske inte så underligt. Av protokollen framgår att sådana topporkestrar som Thore Ehrling, Kenneth Fagerlund och Sam Samsons spelade upp till dans i lilla Braås. När Sam Samsons spelade på stora banan höll samtidigt Ingemar Nordströms till på lilla banan – och för det betalade Braås GoIF 1 600 respektive 400 kr. Andra berömdheter som Snoddas (han drog en publik på 1 800 personer), Lasse Dahlqvist, Edvard Persson, Povel Ramel, Tre Knas och Brita Borg gästade också Braås i början av 1950-talet.

I juli 1951 skaffades för första gången tröjor där spelarnas nummer angavs, men först 1972 infördes reklam på tröjorna.

Klubbens verksamhet har skiftat en hel del under åren. Från början var siktet inställt på fotboll, och man fick ganska snart både ett A-lag och ett B-lag. En bit in på 1950-talet kom junior- och ungdomslagen och tidigt på 1970-talet kom damfotbollen in i bilden. År 2000 sysslar Braås GoIF återigen enbart med fotboll och ställer upp tolv lag till seriespel, nämligen två lag herrar senior, ett lag damer senior och nio ungdomslag, men under de sjuttiofem år som klubben verkat har det sannerligen funnits andra verksamheter också:

1927 bestämdes att bandy skulle utövas i föreningen

1930 beslöts att man skulle börja med gymnastik, och det blev läraren Carl Theorin som tog ansvaret för den avdelningen

En skid- och orienteringssektion startades 1948.

Friidrotten var igång redan 1932, och åtskilliga klubbmedlemmar har under åren erövrat Riksidrottsmärket.

Gångsport infördes på programmet på 1940-talet.

1949 började man med tennis, och 1952 byggdes en tennisbana vid skolan.

1951 var det dags för ishockey, och från 1954 finns noterat att man lagt ut 6 000 kr på en landisbana.

1955 startades en fältsportsektion, och under åren som följde hölls åtskilliga stora terränglöpningar med deltagare från vitt skilda håll. John Joelsson var mycket engagerad i den verksamheten. "Ulvaskogsterrängen" var en återkommande stor tävling med många deltagarklasser.

Svenska gångförbundet drev stor propaganda för sin sport under 1955 med bland annat den stora riksmarschen, och där hakade Braås GoIF på och gjorde en insats.

1964 fick handbollen utrymme i föreningen

En särskild bordtennissektion startades 1966.

Verksamheten i de olika sektionerna är ingalunda nerlagd – bara tillfälligt vilande.

Braås GoIF har haft många profiler i sina led under åren. Någon statistik över spelare med flest antal matcher eller största antal gjorda mål finns dessvärre inte, men en del av de spelare som fostrats i klubben har i alla fall gjort sig bemärkta i olika sammanhang. Johnny Gustavsson, bröderna Ulrik och Jesper Jansson och Stefan Paldan har via Östers allsvenska lag tagit sig ut i världen och gjort lycka som fotbollsspelare, och de har också vid flera tillfällen platsat i de olika svenska fotbollslandslagen. Vid klubbens sextioårsjubileum framhölls några som gjort en stor insats under åren i ledarfunktion: Gunnar Almkvist med 45 år, Hilding Bergström med 47 år och Erik Linnér med 40 år på olika poster och alltid med klubbens bästa för ögonen.

Det klubbmärke som Braås GoIF har idag – en sköld i rött och vitt med klubbens initialer i ett diagonalt band samt gamla kyrkans klockstapel och vargen som symboler för samhället – komponerades 1956 av John Joelsson och Sigvard Claesson.

Fortsättning kommer.....