Den mörka ekonomin del 5

Efter den magiska framgången tog Karlskrona IK:s saga i princip slut.
Många av spelarna fick lockande anbud från andra klubbar och valde där med att lämna Karlskrona IK. Även tränaren Timo Lahtinen fick tränarerbjudande ifrån andra klubbar och han valde sedan HV71. Det innebar att Karlskrona IK stod utan tränare igen.

Sagt och gjort, Karlskrona IK ångade ju på och varje seger i serieledning kostade klubben ca 6 000 kronor extra. Detta var inte heller budgeterade pengar och trots att Wämöhallen var full satt med ca 3 000 åskådare klarade man inte av utgifterna.
Detta blev början på flera års ekonomiska bekymmer.

Under ett par säsongen i Karlskrona IK blev ekonomin sämre och sämre och många spelare försvann samt att ersättningarna var ytterst begränsade.
Allt eftersom tiden och säsongerna gick blev ekonomin svårare och det började märkas av på verksamheten i början av 1980- talet.
Allt hade börjat gå utför och för laget var det inget roligt spel. Dem åkte ur serier efter serier.

I början på 2000- talet talade allt för att Karlskrona IK skulle gå i konkurs. Man hade jätte svårt för att få några sportsliga framgångar och konkurshotet tog hårt på verksamheten.
Så innan säsongen 2001/02 drog igång blev konkursen ett faktum och man kunde inte längre rädda ishockey klubben Karlskrona IK. Man fick ge upp på grund av ekonomin.
Det var dags att börja om från början och redan samma säsong som Karlskrona IK gick i graven föddes Karlskrona hockey klubb (KHK).

Många spelare lämnade Karlskrona IK och även så tränaren Timo Lahtinen efter den framgångsrika säsongen 1979/80.
Karlskrona IK stod utan tränare, men valde att anlita Nybros tränare Lennart Lindgren. Han hade tränat Nybro framgångsrikt i fyra säsonger.
Man plockade in egna produkter i laget för att man inte hade råd med något annat och säsongen 1980/81 blev något i form med ett berg och dalbana.
Man luktade på slutspelsplats, men åkte ner till botten lika fort igen och fick kämpa för att hålla sig kvar i division I. Dom lyckades till slut hamna på en mittenplacering.

Inför säsongen 1981/82 fick man helt lita på sina egna produkter eftersom det var ännu flera spelare som lämnade klubben. Dem egna produkterna var ganska duktiga, men saknade division 1 rutinen och då blev det inga målsättningar om att ta sig till slutspel.
Man satsade på att bli ett mittenlag och man lyckades med den målsättningen. Men under säsongen 1982/83 fick man byta tränare och Bengt Öberg tog sig an den svåra uppgiften.
Man gick in med samma målsättning denna säsong som förra säsongen och man levde också till dessa mål.
Men säsongen 1983/84 kom raset och laget kunde inte hålla sig kvar i division 1 längre. Man var nu nere i division II.

Säsongen 1984/85 började med ett tränarbyte till den före detta Karlskrona IK:s tränare Tore Paulsrud.
Han satte upp målsättningen att laget skulle bli ett mellanlag och den lyckan slog in. För under säsongen 1985/86 låg Karlskrona IK i toppen på division II nästan hela säsongen och det ledde till att laget tog sig till play off. Där krossade man Linköping på bortaplan med 1- 12 och i retur mötet hemma i Wämöhallen vann Karlskrona IK med 5- 2. Med dessa två segrar innebar det att Karlskrona IK var klara för kvalspel och det blev en resa som åkte upp och ner.

Man började med att förlora hemma mot Tyringe med 4- 5 och sedan tog man en seger mot Tingsryd AIF med 2- 4.
Karlskrona IK åkte sedan till Gislaved och åkte på storstryk borta med 19- 4, men hemma i Wämöhallen kom Karlskrona IK på fötter igen och vann med 12- 5.
Men förlorade hemma mot Tingsryd AIF med 1- 4 och vann sedan borta mot Tyringe med 2-3, men det räckte aldrig för att avancera upp till division I.
Man fick bita ihop och försöka satsa på nytt inför den kommande säsongen 1985/86.

Det visade sig att bli en favorit i repris, för laget tog sig även denna säsong till play off.
Karlskrona IK började med att besegra Gislaved borta med 8- 9, men i retur mötet i Wämöhallen förlorade man med 3- 10. Iden tredje och avgörande matchen i Gislaved vann Karlskrona IK med 2- 3 och laget var ännu en gång klara för kvalserien.

Kvalserien började med två förluster, en mot dalen och mot Osby. Men sedan vände det och Karlskrona IK plockade två raka segrar mot Tranås, samt en seger mot Osby hemma i Wämöhallen med siffrorna 12- 4.
I den tredje och avgörande matchen borta mot dalen vann Karlskrona IK med 2- 5 och dem var nu tillbaka i division I igen.

Efter två års frånvaro ifrån division I var Karlskrona IK nu tillbaka i serien.
Dalmasen Göran Karlström fick förtroendet att träna laget inför säsongen 1986/87, men det blev inget lyckat drag alls. Karlskrona IK slutade sist i division I tabellen.
Detta innebar att Karlskrona IK fick börja om från början och tränaren Göran Karlström var bara kvar i Karlskrona IK 1 år.
säsongen 1987/88 blev ett mellan år för Karlskrona IK i division II eftersom laget inte gjorde några större avancemang upp eller ner.

Inför säsongen 1988/89 kom norrlänningen Anders Sandström från Piteå till Karlskrona IK som tränare och han med sitt fantastiska sätt att coacha laget vann Karlskrona IK serien. Han tog laget till play off och man slog ut Skövde, men i det kommande kvalet blev det ingen lyckad historia.

Anders Sandström stannade kvar i Karlskrona IK när säsongen 1989/90 började. Man lyckades även denna säsong att komma till play off och dessutom kvalspel.
Skövde stod som motståndare i denna säsongs play off också och man slog ut dom med två raka segrar. I kvalserien gick det lite trögt men man lyckades till slut och Karlskrona IK var ännu en gång tillbaka i division I.

Nu när man skulle inledda säsongen 1990/91 stod man utan tränare eftersom man inte lyckades övertala Anders Sandström att stanna kvar ett år till.
Anders Nordin från Örnsköldsvik och Modo blev Karlskrona IK:s nästa tränare. Men tränarbytet blev inget lyckat drag och Karlskorna IK låg i botten och krigade i sin serie.
Man lyckades inte heller hålla sig kvar i division I genom en så kallad fortsättningsserie, utan man var tillbaka i division II igen.

Det var dags igen liksom många andra säsonger att leta efter ny tränare och denna gång fick den före detta Karlskrona IK spelaren Dan Weinberger ta sig an uppgiften som tränare. Första säsongen 1991/92 var laget uppe ibland topplagen och krigade, men man kunde aldrig blanda sig in i några play off matcher.
säsongen 1992/93 slutade Karlskrona IK sist i tabellen och man konstaterad att man nu var tillbaka på samma nivå som Galgamarksrinkens epok. För man var nu nere i division III.

Man ville så gärna få tillbaka Karlskrona IK i division II och att ge upp fanns det inga planer på.
Det var dags att ta nya tag och hopp och man lockade hit den före detta landslagsbacken Björn ”Böna” Johansson. Han kom från början ifrån Nybro IF och var också fostrad där.
Men hans första säsong i Karlskrona IK gick inte som planerat och Karlskrona IK kom precis utanför slutspelsplatserna.
Han andra säsong 1994/95 i Karlskrona IK blev desto mera positiv och bättre och Karlskrona IK kom på en andra plats i tabellen och det gav möjligheten till att avancera upp till division II igen.
Sagt och gjort, man tog sig vidare i förkvalet och i kvalserien fick man det svårt i början, men lyckades komma på fötter igen och i den sista avgörande matchen mot Alvesta borta vann Karlskrona IK med 5- 4 och man var tillbaka i division II igen.

Björn ”Böna” Johansson stannade kvar i Karlskrona IK för att göra sin tredje säsong som tränare. Men säsongen 1995/96 blev inte som man hade planerat.
Karlskrona IK hamnade nästsist och man var tillbaka på ruta ett igen.

Inför säsongen 1996/97 skulle man försöka få tillbaka Karlskrona IK till dem högre höjderna.
Med Tommy Eriksson som tränare lyckades man inte nå dem högre höjderna. Så blev det inte heller när Kjell Bergsten anlitades som tränare inför säsongen 1997/98. Det ända positiva denna säsong var att man bildade en ny ishockeyförening, nämligen Carlskrona Islanders.

Vid pennan E Wass/Jari K.