4. Karlskrona IK genom tiderna del3

Långö AIK och Karlskrona HC var två ishockeyklubbar i Karlskrona som slogs ihop till en förening när man byggde Wämöhallen. Säsongen 1968/69 blev slutet för den nybildade föreningen trots att publikintresset bara ökade.
LAIK/HC som laget hette hade varierande framgångar, men inga topplaceringar.

. Eftersom det inte fanns så många inomhusarenor i landet, spelade andra lag från högre serier sina matcher i Wämöhallen och då lockades publiken till de matcherna. Skillnaden på division III matcher och allsvenska matcher var antagligen för stor. Men det fanns en liten trogen skara på ca 200- 400 åskådare som följde LAIK/HC:s  matcher.
Inom hockeyn i Karlskrona ville man öka intresset, man ville att ishockeyn skulle bli ett stort samtalsämne i stan så att ledare och spelare kunde se möjligheterna att skapa ett lag som kunde utvecklas och avancera i seriesystemet.

Så när säsongen 1970/71 började hade man döpt om laget LAIK/HC till Karlskrona IK (KIK). Man förstod att ett namnbyte inte skulle lösa problemen och leda till framgång.
Under alla år hade hockeyn i Karlskrona behövt kvalificerade tränare och ledare och när man minst anade det hade den ny bildade klubben en tränare.
Carl- Erik Sundberg som var född och uppfostrad i Kiruna AIF, var redan en firad stjärna i Tingsryds AIF, Carl-Erik kom till Karlskrona IK och blev den nyfödda klubbens första tränare. Detta samarbete blev lyckat och det visade sig sedan bli starten på något riktigt stort.

Under dem två första säsongerna 1970/71 och 1971/72 var det Kallinge SK, Mörrums GOJS, Glimåkra IK och Karlskrona IK som spelade om seriesegrarna. Men till slut blev de seriefinal mellan Karlskrona IK och Glimåkra IK. Samtidigt som Karlskrona IK vann den matchen med 5-2 sattes det publikrekord med 1 000 åskådare på läktaren i Wämöhallen. Men matchen innan juluppehållet då Karlskrona IK mötte Kallinge SK slogs publikrekordet ännu en gång och då var det över 2 000 åskådare som fick se Karlskrona IK hämta upp ett 1-4 underläge till 4-4.
Men tyvärr lyckades aldrig Karlskrona IK ta steget upp till division II med Carl- Erik Sundbergs hjälp.
Carl- Erik Sundberg avled alldeles för tidigt 1974.

Karlskrona IK stod plötsligt utan tränare och det gällde nu att inte tappa intresset i denna motgång.
Man lyckades locka hit dalmasen Tore Paulsrud som tränare. Han spelade i Gävle Godtemplare och visade sig vara en lagbyggare av bra klass.
Tore Paulsrud satte spelarna på sommarträning för att de skulle vara ordentligt förberedda inför den kommande säsongen 1972/73. Men resultaten uteblev denna säsong.

Säsongen 1973/74 tog Paulsrud Karlskrona IK upp till division II.
Men när det stod klart att Karlskrona IK var klara för spel i division II var också Tore Paulsrud klart för serie konkurrenterna Halmstad HK .

Ännu en gång var det dags att leta efter en ny tränare och man kan inte beskylla klubben för att vara blygsamma i sitt letande.
När den välkände och rutinerade kanadicken Des Moroney tog på sig den svåra uppgiften att bli spelande tränare och etablera nykomlingarna Karlskrona IK i division II.
Inte nog med att Des Moroney skulle driva Karlskrona IK:s framgångar vidare, utan han och alla andra skulle anpassa sig till det nya seriesystemet som skapades inför säsongen 1974/75.

Men trots serieomläggningen och en ny tränare lyckades Karlskrona IK hamna på en 6:e placering i sin tabell och det innebar att klubben hade tagit ännu ett steg uppåt mot eliten. Man skulle få spela i division I under kommande säsong 1975/76.
Karlskrona IK var ingen vit fläck på kartan längre och klubben hade nu satt press på ledningen. För skulle laget ha en möjlighet att hänga kvar i div1 var man tvingade att förstärka laget med bättre spelare.

Första säsongen i division I 1975/76 handlade om att laget skulle hänga kvar i serien, vilket inte var någon lätt uppgift då motståndet inte var det lättaste.
Men efter hårt arbete lyckades KIK kriga till sig en mitt placering i tabellen.

Inför säsongen 1976/77 satte Karlskrona IK upp målet att komma bland dem fyra bästa lagen i serien. Det innebar att de skulle få spela play off och eventuellt kvala till elitserien.
Det började bra när man vann hemma med 5-3 mot seriefavoriterna HV71 och nu var hockeyintresset på topp och det pratades hockey på stan i Karlskrona.
Karlskrona IK höll sig runt fjärde platsen i tabellen och deras största hot var Halmstad. Matcherna mellan dem båda lagen blev riktiga rysare med bråk och slagsmål. En del gånger var även publiken inblandade och när krutröken hade skingrats och tabellen stod klar fick Karlskrona IK inse sig besegrade. Halmstad tog fjärde platsen och därmed hamnade KIK på en femteplats och missade det årets play off.

 Men trots detta var man nöjd med säsongen och publiken som helhet. Man hade stora förväntningar inför kommande säsong och laget förstärktes med en kille från Gotland. Han visade sig sedan vara något alldeles extra…

Håkan Loob anlände till Karlskrona IK inför säsongen 1977/78, men det blev ingen kanon start för honom och laget samt den förväntansfulla publiken.
KIK  fick kämpa och kriga för att leva upp till sitt ryckte och till lagets försvar sa man att många nyckelspelare hade drabbats av långvariga skador.
Men trots skadorna var spelartruppen alldeles för bred för att spela i botten av tabellen och när laget lyckades få lite toppkänning i tabellen blev Wämöhallen väl besökt. Det var många gånger slutsålt när Karlskrona IK möte lag som Tingsryd AIF eller Nybro. Men tyvärr hjälpte inte det och Karlskrona IK hamnade på en blygsam 7:e plats.
En besviken tränare des Moroney ställde sin plats till förfogande, Des hade varit spelande tränare i klubben i 3 år och nu var det dags att avsluta tränar karriären. Det fanns inte många tränare som kunde mäta sig med Des Moroney.  Så KIK: s ledning stod inför en svår uppgift att ersätta Des, men man hittade…

Nästa del  När Timo kom till KIK

Vid pennan Emelie/Jari k.