Jag ska berätta om en älgjakt jag aldrig glömmer, den bevisar kanske att Bälinge västra inte var guds bästa barn alla gånger då det gällde älgjakt. Det var nog min jobbigaste dag och natt under alla jakter. Som vanligt följdes Alex Jansson och jag åt. Vi hade dåligt med älghundar så vi gick med en drever som inte var särskilt intresserad av älg. Det hade blivit en älg påskjuten i Lortmossen och det tog bra tid innan vi kom ifatt och kunde avliva den.Jag var nöjd men inte Alex, den låg inne på den andre jägarens mark så vi måste meddela honom hur det låg till. Vi såg att det lyste i hans lilla stuga nere vid Lindsta men någon brådska hade vi inte. Klockan tio på kvällen slocknade lamporna så vi räknade med att halvelva sover han. Alex och jag åkte dit och bultade på dörren, Alex hade en röst som hördes så han talade om hur det låg till. Han sa att vi ville ha hjälp med att reda ut hur linjerna gick. De svordomar vi fick höra slog nog nån sorts rekord, när han hade lugnat sig lite så tyckte han att jagade vi om nätterna så fick vi nog ta reda på det själva. Vi blev nöjda, det blev precis som vi hade hoppats. Det var svår terräng men det var ju Alex och Eskils hemmamarker så dom blev vägvisare men nästan hela natten gick åt innan vi hade älgen hemma i slakthuset.
