Förlust mot GUSK

Inför dagens match ligger vi på negativ kvalplats, vilket förstås inte var vad vi tänkt oss före säsongen. I veckan som gått har vi som vanligt jobbat stenhårt på att förändra detta, både praktiskt och teoretiskt.
GUSK ligger dock i andra änden av tabellen jämfört med oss, så det lär ju inte bli någon lätt uppgift. Å andra sidan har det nästa alltid varit mycket jämna matcher mellan oss de senaste åren, och det vanligaste resultatet har varit 1-1.
Även denna match började i samma anda. Vi gjorde en av våra bättre matcher på sistone efter att ha finjusterat vår taktik inför matchen. Båda lagen turades om att anfalla och.skapa målchanser, även om det inte var några jättevassa chanser åt något håll.
Zacke blir varnad efter 11 minuter när han efter ett GUSK-anfall rensar bort bollen och en motståndare springer in i honom och gör illa sig. Domaren hävdade att Zacke satsade på motståndaren och inte på bollen, men tittar man på inspelningen från matchen så ser man tydligt hur Zacke skjuter iväg bollen ( som också flyger minst 50 meter ) innan motståndaren springer på honom...
Sedan hade GUSK en spelare vid namn Haris Bajramovic, som spelade i Enköping förra säsongen och gjorde hat-trick mot oss när vi mötte dem på bortaplan. Även idag visade han sin klass, och efter en individuell prestation framför vårt mål kunde han placera in bollen alldeles intill Huhtas vänstra stolpe. 1-0 till GUSK efter 27 minuter. Tungt, men det kändes ändå inte som världens undergång. Vi var inte chanslösa, det var bara att jobba vidare.

I halvtid tryckte coacherna på att vi är ett lika bra lag som GUSK, vi måste bara tro på oss själva.
Och spelarna tog till sig det, vi är klart bättre i andra halvlek. Efter ca. 20 minuer får vi en hörna som Melker slår, och bollen går förbi alla och in i mål! 1-1!
Nu börjar vi trycka på för fler mål och seger, men GUSK försvarar sig bra. Vi har heller inte marginalerna på vår sida idag. Vi har spelövertaget men GUSK sticker upp då och då. Och med fem minuter kvar, när hela BKV är på väg framåt så vänder GUSK spelet med en snabb kontring. GUSK kommer till skottläge från Huhtas högra sida, Huhta går ut och täcker av och räddar skottet men returen dimper ner mitt framför mål och vem kommer där om inte #9 Bajramovic, och får öppet mål som han så klart inte missar. 2-1 till GUSK och extremt stor glädje och firande från deras sida.
Det hinner inte hända särskilt mycket mer, mer än att det blir grinigt och dålig stämning på och vid sidan av pllanen. När domaren blåser av matchen står alltså BKV som förlorare ännu en gång.

Vi gör en av våra bättre matcher, men saknar återigen det där lilla som kan göra skillnad mellan "medstuds och motstuds"; stolpe in och stolpe ut, vinst och förlust, ja ni hajar... Om vi kan behålla det här spelet och inställningen i flera matcher på rad, och inte tappa det igen i nästa match igen så finns det hopp.

Nästa match är mot Åkersberga IF borta lördag 15 juni kl. 14.00 på Österåkers Friidrottsarena.
Nästa hemmamacth är mot IFK Uppsala den 20 juni kl. 20.00 på IP. Vi ses då.
----------
Vi har spelat i samma serie som GUSK i många säsonger, och varje gång vi mötts har GUSK haft med sig två lite äldre ledare, Janne Gidlöf och Roland Fredriksson, som vi gamla BKV-gubbar snackat med när tillfälle givits. Och även om det ofta blir grinigt och ibland också dålig stämning på planen, så har Janne och Roland varit mycket trevliga och proffsiga.
I höstas när vi mötte GUSK på Lötens IP var dock Janne i rätt dåligt skick, han orkade inte ens komma ut utan satt på sin rollator inne vid omklädningsrummen hela matchen. Det har fått mig att vid flera tillfällen undra hur det är med honom.
Och när GUSK, och Roland, kom till IP inför lördagens match var jag tvungen att fråga, även om jag var rädd att jag visste svaret. Jo, Janne hade tyvärr gått bort i november, och det var ju otroligt tråkigt att höra. Jag vet inte exakt hur länge Janne varit i GUSK, men han har alltid varit med när vi har mött GUSK under mina år i A-laget. Och även om man inte känner honom mer än genom fotbollen och bara har träffat honom ett par gånger om året så är det ändå tungt när någon som alltid funnits där är borta.
Vila i frid Janne!

Timo Mäkinen Lagledare