Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om BK Atle Brottarklubben Atle
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från BK Atle Brottarklubben Atle.
Brottarklubben Atle
Följ oss för uppdateringar
I helgen avgjordes den prestigefulla tävlingen Glentons Mästarmöte, i Broby för killarna och i Sösdala för tjejerna, ”en av de tuffaste tävlingarna i världen” enligt arrangörerna BK Viking själva. För er som inte vet så skiljer sig denna tävling på så sätt att klubbarna får anmäla de brottare som man tror kan hävda sig bland de bästa i Sverige, och därefter väljer arrangörerna ut de 10 med främst meriter (7 bland tjejerna). Därefter möter alla alla i respektive klass vilket gör att det blir 9 tuffa matcher. Ingen slås ut, vilket ur brottningssynpunkt är bra eftersom man får extremt bra motstånd och många matcher. Samtidigt kan man i värsta fall lämna tävlingen med 9 förluster, vilket kan vara mindre bra om man inte är beredd på det. Det är en tävling med många tårar. Brottarna kom från ett 80-tal olika klubbar, från Norge, Danmark och Sverige, där Sverige var totalt dominerade. Och tidigare om åren var ju Glentons Mästarmöte en helt svensk angelägenhet, men förr som nu som korar man ”Bäst i Sverige” så att vinna den, är en extra stjärna i meritlistan. Precis som förra året gjorde BK Atle bra ifrån sig, klubben tog fyra segrar: Ossian Johansson, Angelica Zettervall, Julia Fridlund och Zara Fridlund. Förra året var Atle ensamma om den bedriften men i år lyckades även HWT från Helsingborg ta fyra guld, därefter i guldligan kom Dalby, Öis, Huddinge, Sundsvall och Ore på tre guld vardera. Övriga Atle-placeringar stod Wilmer Guldstrand (3:a), Simon Sundberg (5:a) och Moa Karlsson (6:a) för.
Så till dramatiken i Broby: Wilmer hade redan tidigt på morgon oroat sig för att han skulle få möta Ossian i första matchen. Men jag som förnuftig människa hade ju förklarat att det var nästan osannolikt, en på nio, och det kändes ju lite dumt när vi några minuter senare hade matchlistorna i våra händer och kunde konstatera att det nu blev just på det viset. Båda grabbarna verkade tagna av stundens allvar, föräldrarna också tror jag, för det var ju förmodligen så att Sveriges två främsta 29 kilosbrottare stod redo att gå upp på mattan. Och det blev en tuff kamp, Ossian tog de första poängen men Wilmer malde på med hög frenesi och gick ikapp och förbi och hade någon poängs ledning i periodpausen. Matchen fortsatte, och jag minns knappt vad som hände, förutom ett svårt domslut där det en stund var oklart vem av brottarna som skulle ha en 4:a. Denna tillföll sedan Wilmer som drygade ut avståndet och sedan höll undan. Matchen som nästan var omöjlig att vinna, var vunnen. Ossian var i det ögonblicket långt långt ifrån slutsegern. Men Glenntons Mästarmöte är en lång tävling, många timmar och många matcher och att hålla fokus under hela tävlingen är en nyckel till att slutligen kunna vinna. Ossian malde på medan Wilmer i match tre gick på en snöplig förlust efter att ha haft sin motståndare i misstänkt fallsituation, och därefter en förlust till mot Noa Henriksson från Klippan. Något överraskande kanske. Men det är klart, Henriksson kom ju fyra i Västerås, Europas största brottningstävling, och gjorde därtill en mycket bra taktisk match medan Wilmer nog redan hade bränt lite av sitt bästa krut. I sin tur vann Ossian mot Henriksson och hela tävlingen var öppen igen, och nu det gällde det bara att vinna alla sina återstående matcher… (känn ingen press…), för att kunna vinna eller överhuvudtaget kunna nå en pallplats. De tre toppnamnen gjorde precis så, och därmed kunde Ossian på söndagen, tack vare inbördes möte mot just Henriksson, stå som stolt slutsegrare och ”Bäst i Sverige”. Och för klubbens räkning så är det ju en gynnsam situation att ”Bäst i Sverige” inte nödvändigtvis måste vara bäst i BK Atle :)
Simon Sundberg får ursäkta den något ensidag rapporteringen från knatte 29 kg men det blir ju lätt så... Det lät inte på Simon som att han var ritkigt nöjd med en 5:e plats, och det är väl på ett sätt bra. Sikta högt!
Vi sakande Vincent Einarsson som inte kunde delta men hade kunnat ta en pallplats.
Lite kuriosa: när både Simon och wilmer ungefär samtidigt hade åkt på sin andra förlust, och precis hade återhämtat sig, så försökte jag ge dem lite uppmuntran: "men grabbar, nu kan ni ju glädja er åt att ni är lika dåliga båda två". Deras blickar sa tydligt: "elaka gubbe!". Men jag såg att det ryckte lite i deras mungipor, så nånstans långt därinne tror jag ändå att de tyckte det var lite komiskt ändå. Tur dock att de vägde lite mindre än jag. Om 5 år ska jag inte ge mig in på den typen av kommentar, då åker jag nog på ett kryss av något slag.
Ett separat referat från Sösdala kommer.
Bakom tangenterna Henrik Guldstrand
Skåneträff Nybörjare | 29 sep, 10:00 |
Träning | 30 sep, 17:30 |
Träning | 2 okt, 17:30 |
Träning | 7 okt, 17:30 |
Träning | 9 okt, 17:30 |
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera