Nej nu ringer jag fru Ulrika som snällt får hämta mig i vegeholm. Det tar minsann på krafterna att gå hela den biten skall ni veta. Hemma i Strövelstorp passar jag på att hälsa på klubben i byn.

Precis som i många andra föreningar hade man långt innan föreningen bildades spelade man fotboll i byn. Det fanns även ett fotbollslag men någon plan hade man inte. Man spelade mest på Torlarps furu, där skytteföreningen hade sin festplats. Men nu skulle det bli fart på fotbollsspelandet och en riktig fotbollsplan skulle  införskaffas på Torlarps gård. Finansieringen var hela tiden ett svårt problem, arrendet på planen uppgick till 75 kronor.
På valborgsmässoafton samlades en del ungdomar till majsjungning. De pengar som man skulle få in skulle gå oavkortat till arrendet av fotbollsplanen.

Denna plan som var bättre än de flesta, var ändå väldigt gropig och lutade både härs och tvärs,-"men lutningen tog ut varandra ", sa man på den tiden. När man sedan hade satt dit målställningar och jämnat ut den så mycket man kunde, såg den faktiskt riktigt inbjudande ut.

Kassan var fortfarande mycket skral och för att få in lite pengar, så hyrde man festplatsen Torlarps furu en lördagskväll. Pengarna man fick in räckte precis till en uppsättning av dräkter till A-laget och en fotboll.

Till en början spelade endast vänskapsmatcher mot lag från grannbyarna. De hetaste bataljerna var mot framförallt Svedberga, Nyvång och Hasslarp. När det gått ett par år fick man lämna tillbaka planen på Torlarp, för den skulle användas till annat ändamål. Då någon ny plan inte kunde införskaffas så fick föreningen vila ett par år från fotbollen.

År 1930 blev ett betydelsefullt år för föreningen. Det var då fotbollen togs upp på nytt och man startade bollklubben. Man införskaffade en ny plan något mindre än den föregående och betydligt gropigare, men i brist på annat så fick denna duga. Man gick vid denna tidpunkt in i sin första serie som hette Ängelholmsortens Pokalturnering. Föreningen deltog i ett antal serier under 30-talet men nådde aldrig någon riktig framgång.

Den store mannen kom att bli skomakare Ernst Welin som hade lyckats hitta ett lämpligt jordstycke som var till salu, vilket var mycket anmärkningsvärt i Strövelstorp med omnejd. Priset för tre tunnland var 3.000 kronor och det var en svinnlande summa på den tiden och framförallt för föreningen. Men hade skomakare Welin inte stått på sig hade vi kanske aldrig fått någon idrottsplats.

Detta landstycke inköptes av Idrottsplatskommitten. Ett lån togs i Strövelstorps sparbank och som säkerhet lämnades garantiförbindelser på vardera femtio kronor, vilket tecknades av intresserade. ett par år senare erlade kommunen hela beloppet, varför idrottsplatsen nu är kommunens egendom. Ett mycket omfattande arbete nerlades på att planera och anlägga idrottsplatsen. Planen skulle godkännas av Riksidrottsförbundet för att gälla som riktig fotbollsplan.

Annonsering gjordes för att få någon utanför föreningen att göra arbetet, men de anbud som kom in var för dyra för föreningen som hade en mycket skral kassa. Därmed hade ansvaret  lagts på medlemmarna och andra frivilliga. Många ungdomar hjälpte till och där märktes framförallt kyrkans ungdomar. Men även de äldre hjälpte till med t ex avvägning och liknande svårare arbete. När arbetet nalkades slutet så hämtades aska hem till löparebanorna från Nyvångs gruva och råd om grässort inhämtades från Weibullsholms odlingsexperter. Idrottsplatsen blev klar och togs i bruk för första gången hösten 1935.

I och med att man fått en ny fin anläggning ökade även intresset för idrottandet i byn. Framförallt ungdomen började visa ett stort intresse, det nämns två personer som lade ner mycket tid till ledareskap och uppfostran, nämligen Assar Lindfors och Knut Svensson. En intressant synpunkt som uppstod nu, var att det skulle vara mer idrott i skolorna. Det är samma debatt som kommit upp idag(1993).

Nu hade man fått en fin idrottsplats men man saknade fortfarande omklädningsrum. Man hade en provisorisk i en uthuslänga men klubben beslutade att avhjälpa denna brist. Ritningar erhölls och kostnaden för byggnaden uppskattades till 4.000 kronor. Man sökte bidrag ur s.k tipsmedel och fick 1.000 kronor för detta. Resten finansierades med lån. Hela bygget stod klart på våren 1938, då hela inredningen också var klar. Sen gick åren och man gjorde en del förbättringar som en entré, parkeringsplats och vägen till idrottsplatsen breddades och belades med aska. Detta gjordes 1946.

Under klubbhuset utgrävdes en källare med omklädningsrum och bastu samt en hydroforanläggning. Man fick anslag från bastudelegationen i Stockholm och från kommunen. Arbetet utfördes 1947. nämnas kan också att klubbhuset  stod sig ända fram till 1983 då ett nytt omklädningshus stod klart.

Det var en slump som gjorde att jag hamnade i Sgif. Vi var med domarklubben i örebro och spelade inne-sm för fotbolls domare och tro det eller ej så blev vi 3a i den cupen. I alla fall så var strövels eldsjäl Mats Westman med och han fråga lite smått om jag ville spela för strövels. Med tanke på jag i samma veva flyttade till Ängelholm passade det ju ypperligt. Ett mycket roligt år med spelare som Joakim Lindgren Peter losell, Henrik Rundgren David Wallen och inte att förglömma Stefan Fogelberg vi värvade mitt i säsongen från Förslöv. Stefan Lindekrans ja och hans bror Anders är två andra lirare som spelat i den vita tröjan. Dessvärre åkte vi ur det året och laget splittrades. Men inget ont som har något trevligt med sig. Jag träffade min Ulrika under tiden och vi har hållt ihopa nu i 10 år varav gifta i 5 och fått en underbar dotter i Whilma. Fotbollen kan göra mycket för helt enkelt.

Att nämna någon i Strövels är inte så svårt men någon som måste nämnas är Sven Erik Göthe. Denna fantastiska man som jobbade som det mesta i strövelstorp.  På min tid var han marterialförvaltare och ny som man var i klubben var det noga med att man skulle med och tvätta. Tvätta tänkte jag han är ju inte klok men sagt och gjort var det bara att följa med. Det visade sig att krutas som vi kallade honom hade en sköljmedelsflaska med lite vodka i så han vill egentligen bara bjuda på grogg.

En annan fin historia med krutas som han kallades var då vi spelade hemma och krutas sa till domaren att han fick minsann hämta matchbollen i skogen efter sig varpå domaren svarade: ”På olympia har dom bollkallar”. Krutas svar kom omgående: ”ja på olympia har dom ordentliga domare med.”
Kan meddela att krutas inte satt på bänken i andra halvlek