Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Älandsbro AIK Damlag
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Älandsbro AIK Damlag.
Damlag
Följ oss för uppdateringar
Vi har vunnit serien. Underbart. Men vi börjar från början. Hur sammanfattar man en hel säsong? Skulle nog kunna skriva en hel bok. Men det vore ingen mening då ingen ändå skulle läsa den. Men vi kan konstatera att årets säsong har, precis som livet självt, präglats av sorg och glädje. Det sorgliga är att en vän, idrottsprofil och eldsjäl alldeles för tidigt har lämnat oss. Den jag pratar om är givetvis Hans "Hasse" Beijar. Han kommer att vara saknad av många inte minst hans familj. Om det finns en gud värd sitt namn så finns det fotboll i himlen.
Där kommer Hasse att fortsätta verka för alla andra som han alltid har gjort.
Det, inte fullt så sorgliga men ändå tråkiga, är de skador som några har fått under året. Tina, Nora, Jenny, Johanna och nu senast Evelina är några som har råkat illa ut.
Men nu till det positiva. Om nu någon mot förmodan har missat detta så har vi faktiskt vunnit serien. Helt fantastiskt. Det är också svårt att påstå att det inte skulle vara rättvist. Vi har spelat 18 matcher utan en enda förlust och osannolika 104-11 i målskillnad. I snitt gör det 5.7-0.6 per match. Laget är också unikt i sin åldersstruktur. Vi, eller rättare sagt spelarna, har fått en hel del kommentarer om det under året. Glåpord och påhopp är en annan definition av det. Men en sak som alla ni kan säga. "Vi är i alla fall bättre än er på fotboll". Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Jag är sjukt imponerad av hur alla har fått ihop livspusslet med träning, matcher, familj och i de flesta fall barn. Och sen var ni också bäst när det gällde. I en direkt avgörande match mot KB hemma på Brovalla. Det var länge jämt och ovisst. Men i 62:a får vi en straff. En suveränt iskall straff signerad Emelie Edlund. Där slog jag mitt personliga rekord i maxpuls. Strax därefter en jätteräddning av Johanna. När sen Jenny Vedin gör 2-0 i 83:e gick det att andas igen. Och vem avgör i 86:e om inte skyttedrottningen Jennie Beijar. Då var det bara ren glädje. Men vi får inte glömma övriga spelare som kanske mer sliter i det tysta för framgången. Om man bara släpper in 11 mål på en hel säsong och inte något i en seriefinal är det det HELA lagets förtjänst inklusive bänken och vår trogna akutberedskap i form av Amanda Engberg och Sandra Hedberg. Även Amy Cedervall och Lina Libell har gjort var sitt gästframträdande. Tack till er också. Som ni vet brukar jag inte svära. Men jag är jävligt glad och tacksam att jag har fått vara med och dela den här framgången med er. Och jag vet att Micke har precis samma uppfattning. För han har också en stor del i allt som skett.
Det är säkert många saker jag glömt och som jag borde ha skrivit men som sagt, det får inte bli en bok.
Till sist; nu är vi lugna i bussen och avvaktar vad som sker framöver. Efter det får vi/ni ta nya beslut. Nu ser vi fram emot den avslutande lagfesten.
Vi tillägnar vår serieseger till Hasse! ❤️
RapporteraRapportera