Halvdann start

Derbymatch. Mot Vallentuna. Av någon konstig anledning har vi alltid svårt för Vallentuna. Vi är ett bättre lag. På pappret. På resultattavlan. Men inte alltid i spelet.

Matchen igår var inget undantag.

Vi börjar bra. Följer matchplanen och gör dom mål vi ska. Men vi får inte riktigt tag på det vi ska bakåt. Efter ca 15 min byter vi målvakt och får in nygamla spelaren Madde som gör sin första match, och som hon gör det sista 15 min av första med straffräddning, frilägesräddning och vackra utkast. Albana storspelar på v9 när hon går i djupet och vi spelar enkelt.

Men bakåt. Det stämmer inte hundra och värre ska det visa sig bli.

Vi går in i halvtidsvila med 5-6 bollar upp men vi är inte helt nöjda. Vi vet vad som är fel och vad vi bör göra. Mycket slumpmål har fått gå in bl.a. via Vallentunas eviga M9 och hennes lite irrationella spel. Samt att deras kanter fått alldeles för mycket spelrum.

Vi startar 2:a halvlek rätt bedrövligt. Gnistan och laddningen finns inte riktigt där och vi har domsluten lite emot oss. Vilket ger ett antal utvisningar och gärna i följd på varandra. Uppförsbacke. Plötsligt är det bara 1 boll upp för oss, 21-20. Det ska inte hända. Time out. Vad håller vi på med?! Skärpning!

Vi skärper oss efter det. Lite i alla fall. Karin tar taktpinnen och visar vägen. Domsluten börjar gå med oss lite mer och 3 Vallentuna utvisningar samtidigt/på varandra gör att vi sakta kan börja dra ifrån igen och slutligen vinna matchen med 35-27.

Det är en konstig känsla att lämna en match som man vunnit med så pass många bollar och där man gjort så pass många mål och ändå känna ett visst missnöje. Vilket jag tror att vi alla gjorde.

Vi kan så mycket bättre. Vi ska inte behöva släppa in så offentligt många mål mot ett lag som Vallentuna. Vi har bara oss själva att skylla. Men till vårt försvar så är det svårt att möta ett lag med så pass lågt tempo som dom generellt har. Vi är bättre mot bättre motstånd. Knäppt men sant.

Nu har vi 2 veckor innan det är matchdags igen. Vi tar emot Arbrå hemma den 25/1. Ett Arbrå som inledde vårsäsongen med förlust mot Rimbo på bortaplan. Om vi inte lyckas lyfta spelet ett snäpp tilldess kan vår vinsttradition på hemmaplan få en bläckplump i protokollet.

Men vi vet vad vi kan och har vi bara gnistan och viljan så vinner vi alla fighter i hemmaborgen.

Så vi lämnar med det Vallentunamatchen med insikten att 2 poäng är 2 poäng även när det grisas in.

//Emma