Surt poängtapp på Söndrum

Astrio – Ysby 2-2 (1-1)

Avhoppen haglade när YBK begav sig till Halmstad för att möta favorittippade Astrio. Färe kastade in handduken på matchdagen och redan tidigare saknades avstängde Frankland, skadade Noak och långtidsskadade Olsen. Inte heller Johlin var redo för comeback. Det innebar att tränarparet Axelsson/Karlsson fick kampera ihop på mittbacken, Kalle fick löpa på topp och Dorlind tog en plats på mitten. Undertecknad höll på att drabbas av post traumatiskt stressymptom inför drabbningen men drogs upp ur gyttjan av coach Axelssons positiva tjat.

Matchen inleddes i furiöst temp och något otippat var det YBK som satte full fart. Otto snurrade friskt på vänsterkanten och Astrio hade uppenbara problem att freda sig mot ett välspelande YBK. Således var Ysbys ledningsmål vare sig orättvist eller oväntat. YBK drog igång med ett anfall på vänsterkanten och Otto Nilsson fick bollen. Otto gick till vänster, backen till vänster, Otto gick till höger, backen till höger. Sen gick Otto till vänster igen och backen gick hem och grät. Inspelet var knivvasst och lurige Dorlind stötte enkelt in ledningen i tom kasse.
Efterhand som klockan tickade på fick Astrio mer att säga till om och YBK:s press avtog. Dock skapade hemmalaget inga skott mot mål och knappt några halvlägen. Istället var YBK närmst att sätta tvåan på någon av sina vesselsnabba kontringar. Kvitteringen kom oväntat och oerhört snöpligt. Ett inspel från vänster rensades av Westeson i kassen men träffade olyckligt på ende framrusande hemmalirare som kallt rullade in bollen i tom kasse.

Kvarten senare skulle Astrio fått straff efter att undertecknad dragit ett klassiskt fälleben mot anstormande anfallare. Domaren viftade avvärjande – något som skulle återkomma. Resten av halvleken var främst ställningskrig utan riktiga mållägen.

I paus snackade Snoddas om att fortsätta spela tätt och att vara med i inledningen av halvleken – sist släppte vi in en kasse innan Åkesson hunnit hälla upp sitt kaffe – men nu gällde det att vara på tå. Och det var vi. Direkt på avspark gick YBK till anfall. Otto sköt och målvakten räddade. Svensson höll på att drömmåla med ett volleyskott från den högre skolan och Kalle var sånär att smälla in ledningen på volley. Till sist kom såklart ledningsmålet. Denna gång på en fast situation. Coach Axelsson knoppade in en frispark med en välplacerad nick i bortre hörnet.

Halvleken fortsatte men Astrios press blev aldrig riktigt intensiv. Bästa lägena kom efter hörnor men YBK fredade sig effektivt. För att få mer tyngd framåt byttes Crouch in och sysselsatte direkt hemmaförsvaret. YBK såg ut att gå mot de tre poängen efter att Westeson räddat ett närskott men så plötsligt som en blixt från en klar jävla himmel sket sig allt. Kalle och Westeson blev oense om en boll, den studsade förrädiskt och helt plötsligt var den hos en fri Astriospelare som satte tvåan. Axelsson såg ut som om han vill döda någon. Westeson sågade allt och alla och Bosse på kanten höll på att få en hjärtinfarkt.

Dock var ju inte matchen slut och YBK gick till anfall. Otto kom fri, drogs ner men vägrade falla. Ärlig eller målkåt – gränsen är hårfin och domaren viftade avvärjande igen. YBK protesterade som dårar. Den uteblivna straffen för Astrio i första var som bortblåst. Åkesson fick en tillsägelse, Snoddas kokade inombords och Svensson höll på att falla ihop av frustration. Strax efter blåste domaren av matchen och känslan efteråt var svår att sätta fingret på. Klart att en poäng borta mot Astrio är godkänt men det var ju så sjukt nära att bli tre.
Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare