Seger i sista matchen!

YBK – Halmstad FF 3-1 (1-1)
Årets sista match gällde en del för YBK då chansen att komma sexa var stor inför sista omgången. En poäng eller mer skulle innebära en sjätteplats i serien med fjorton lag. YBK:s i så fall bästa placering på år och dag. Hemmalaget mönstrade en stark elva och endast skadade Hultin saknades. Simon Henriksen ersatte som ytterback och Ivarsson klev upp på mittfältet. Matchen var sju sekunder gammal när en bortaförsvarare satte en hemåtpass som Färe snappade upp och satte ledningsmålet! Det absolut snabbaste fotbollsmål jag någonsin fått äran att uppleva. Vi i backlinjen hann inte ens röra oss tre millimeter åt något håll innan bollen var i nät. HFF:arna såg chockade ut och vi i YBK jublade.
Första halvlek hade tre karakteristiska egenskaper. Först och främst var HFF extremt bollskickliga och rullade runt bollen omsorgsfullt men tämligen meningslöst. Vidare var HFF också extremt ilskna. Främst på varandra och på domaren. De skällde som hundar, gestikulerade och var bara helt allmänt arga. Dock inte på oss i YBK vilket vi var glada över. Till sist var det tredje draget som halvleken innehöll sjukt många missade mållägen. Gång på gång rullade de svarta ut ett håglöst HFF och kom till fina avslutningslägen men skärpan och turen var inte riktigt på plats. Kvitteringen från HFF var inte helt rättvis men när man som spelförande lag inte utnyttjar sina lägen brukar man bli straffad.
I paus pratade vi om att bara köra på. Tre poäng var inom räckhåll. Och snacket gav resultat. Vi körde över dem. Det var spel mot ett mål. HFF ägnade sig åt att skälla och bråka medan vi anföll med liv och lust. Chanserna avlöste varandra. Axelsson kom nära, Otto hade läge efter läge och till och med kapten Olsen förvirrade sig upp i anfallet och brände. Största missen stod Svensson för som kopierade Gascoigne i EM 96 när han fläkte sig fram och å så nära avslutade ett drömanfall med att stöta bollen strax utanför det tomma målet.
HFF fick en spelare utvisad och dominansen var nu total. Till sist kom också det förlösande målet. Otto Nilsson avslutade grant och nu var det i stort sett över. YBK gick för fler mål. Festim blev lika ensam i straffområdet som en Sverigedemokrat i Menza men brände läget genom att fälla sig själv. Ett tredje mål, ytterligare en utvisning och ungefär en miljon missade målchanser senare blåste domaren av matchen. HFF hade lugnat sig och garvade mest åt att vara åtta man på banan och vi i YBK firade med vår kullerbytta.
I omklädningsrummet tog kapten Olsen ton och för sista gången i år ekade den gamla dängan i väggarna. Den här gången stressade jag inte hem. Satt kvar och lät det bli mörkt ute. Kanske var det sista matchen i livet. Kanske blir det fler. Hur som så var det sista för året. 38 poäng och sexa i serien. Fem år har gått sen jag tog över i Ysby. Då var Reinfeldt statsminister, Avicii okänd och Kornhult hade inte fått bredband. Vi har blivit bättre. Våra unga spelare utvecklas och tar hela tiden nya steg. Själv blir jag äldre och är glad för varje steg jag tar. Ännu har jag inte fått sparken. Idag hade jag inte glömt handduken men å andra sidan värmde jag upp i en regnjacka då uppvärmningströjan låg hemma i tvätten. Åkesson vill planera nästa säsong. Otto är nyfiken på vilka nyförvärv som kommer. Själv undrar jag hur fan jag hunnit fylla 37? Får man ens spela som 38-åring? Hur gammal var Roger Milla?
Mörkret lade sig över Munkavallen. Säsongen 2015 är slut. Vi blev sexa. Mitt i ingemansland men ibland är ingenmansland också en seger. Kämpa Ysby!